Som vanligt, inget nytt under solen

Jobbar och jobbar.., så är det ju. Känns rätt slitigt, vet inte riktigt vad som är värst - att alltid vara snäll och glad mot alla jag träffar, eller att behöva gå upp helst innan sex på morgonen. Att träffa snälla och glada tanter och gubbar som uppskattar att jag kommer till dem väger dock upp det första en hel del.

Idag satt jag till exempel och pratade med en snäll tant i en hel halvtimme, det var rätt lugnt på eftermiddagen. Om kändisar, allsång på skansen och en del annat där på hennes balkong. Och sen till nästa och satt där en bra stund också - båda är sådär riktigt snälla och jättetrevliga att prata med.

Och igår tror jag det var, eller i förrgår, som jag lyckades ha turen att få båda "fikatanterna". Går man till dem på eftermiddagen så trugar de gärna på en lite gott, och ja, jag fick både en mazarin och ett wienerbröd. Kan behövas då blodsockret sjunker på eftermiddagen plus att det såklart var mysigt att sitta och prata med dem också.

På tal om blodsocker så har jag idag lärt mej att ta det, det var ju inte svårt alls. Tog på sjuksköterskan först för att få testa, och sen på den personen jag skulle ta och det gick bra. Då kan man det också =)

Jo, en annan sak jag också lärt mej är att man aldrig saknar samtalsämnen när man ska ha en pratstund med en dement människa. En av fikatanterna är det. Och ja, hon glömmer att hon har frågat om fika så hon frågar igen och igen med jämna mellanrum så till slut blir det nästan så att man säger ja för att det känns som hon tjatar. Fast hon gör ju inte det - lyssnar man ordentligt så är det en ärlig fråga varje gång, kanske bara en aning trugande... Sen mellan frågorna pratar vi om vädret, och vad hon ska hitta på idag, och sen kanske att det är trevligt att få besök. Och så börjar vi om med "ska du inte ha lite fika?"

Men det känns ändå skönt, jag ska jobba idag och i helgen, sen är jag halvvägs. Fyra veckor avklarade, fyra till att jobba. Men de sista fyra är bara 75% så det blir ett par fler dagar ledigt och lite kortare dagar också, och det känns verkligen som det behövs. Är ganska slut som det är nu som sagt.

Hampus åker till Gotland imorn förresten. Jag jobbar kvar här. Men jag kommer på tisdag och stannar ett par dagar. Bara helt kort, men det ska bli skönt att komma iväg. Mamma och pappa kommer också då, ska träffa Hampus föräldrar. Det blir spännande, men säkert jättebra. Bara jag får en promenad längs havet så klarar jag allt sen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0