Ylva

Ibland tänker man bara inte på saker förrän nån verkligen berättar dem för en. Och sen märker man dem hela tiden!

(Bara för det kommer jag inte på några bra exempel just nu, men så är det ju)

En sån sak lärde jag mej häromdagen, när jag satt och funderade på vad jag egentligen höll på med när jag satt frivilligt på en grammatiklektion i en kurs jag redan tillgodoräknat mej. Läraren började prata om adverb och verb, och hur konstigt ordet "kanske" kunde uppföra sig. Man kan ju sätta det lite var man vill i meningarna ju, eller hur. Förklaringen var att det kommit från orden "kan" och "ske" tillsammans, och lexikaliserats - alltså "kan ske"-frasen flöt ihop till "kanske"-ordet som bara betyder antingen eller/både och, lite osäkert sådär.

Men iallafall. Detta hände ändå för ett bra tag sedan. Ett ord som däremot håller på att göra så nu, fast tvärtom är det (fula) ordet "ba". Förut en förkortning för "bara", nu bara "ba". Och läraren ba "ser ni, ordet tar bort verbet!". Ser ni? Alltså, det håller på att bli ett verb själv =) Och nu när man hört det, märker man ju det när andra säger det, när man själv säger det, hela tiden. Det är ju minsann lite häftigt det här. När kommer det komma in i SAO?

Åh, jag gillar när jag får lära mej nåt nytt. Speciellt om språk. Man tror man vet allt, och rätt som det är får man veta nåt nytt som vänder uppochner på iallafall en liten del av det man trodde sig veta. Och ja.., det blev ett förskräckligt språknördigt inlägg det här. Men det bjuder jag på =D