Ylva

Igår var jag hos barnmorskan och hämtade ut ett nytt recept på p-piller. Eller ett nytt recept på mina gamla för att vara exakt. I våras när jag skulle förnya det sist så funderade jag lite på om det möjligen var de jag hade som gjorde att det var svårt att gå ner i vikt. Så jag fick ett par andra bara för att testa några månader.

Usch! De var inte lika hemska som de allra första jag fick, men tillräckligt. Fick finnar, massor, och blev helt instabil i humöret. Stackars älsklingen visste inte vart han skulle göra av varken sig eller mig då jag kunde bli ledsen eller sur för så gott som ingenting, som den gången han köpte fel tandkräm...

Jag vet, det låter helt patetiskt, och i normala fall skulle jag inte alls bli sån. Och det kändes inte heller som om jag var det - bara en del av mej och den andra delen stod helt handfallen och tittade på. Och det kändes så hemskt. Så jobbig jag var. Stackars min lilla älskling.

Ett par månader testade jag utan också, då jag blivit allt för trött på att vara nedstämd men inte tagit tag i det där med att förnya receptet i tid. Och ja, det gick väl an, omständligt men det funkade. Tills slutet av månaderna då jag gick omkring och var konstant nervös i en vecka - ja min normala period är ganska lång, så mensen dröjde och dröjde. Första gången grät jag nästan när jag berättade för Hampus, men han höll om mej och var lugn. "Nej, det är nog ingen fara", tröstade han. "Vi kan ju inte ha ett barn i februari..." .. och det fick vi inte heller.

Så nu är jag tillbaks till mina gamla vanliga igen. Dyra, men det är så värt det. Få slippa både nedstämdheter och irritabilitet, nervositeten och omständligheterna. Vikten har inte ändrat sig nånting, men den här gången tar jag tag i det med mera träning och inte nåt hormonexprimenterande.