Ylva

Det var en gång som Mamma Bus skulle berätta en mycket viktig sak för sina små Busungar.

- Kom hit nu alla små Bus, ropade hon. Ni ska snart ut i stora världen, och det är en viktig sak om människor som ni måste hinna lära er.
- Spännande! tänkte alla små Busungar och sprang till Mamma Bus så fort de kunde.

När alla små Busungar slagit sig ner runt omkring Mamma Bus i en uppmärksam ring så började hon.

- Ni har kanske redan märkt att eftersom ni är så söta och gulliga små ungar så vill människorna ta upp er och gosa. Massor.
- Mmm, svarade de små Busungarna och log lite nöjda och stolta, klart att de var precis så söta och gulliga.
- För att de inte ska bli bortskämda med det så stanna bara så länge ni vill, fortsatte Mamma Bus. Eftersom ni är katter, kan ni göra precis som ni vill. Inte som de där hundarna.
De små Busungarna tittade på varann och nickade i samförstånd.
- Och sen får ni inte glömma att spinna när ni ligger där i knät...

Mamma Bus pratade och pratade. De andra små Busungarna lyssnade uppmärksamt och insöp glatt vartenda ord och var snart helt med på noterna - man spinner så länge man trivs och slutar när man vill gå. Enkelt.

Lilla Bus började däremot tänka på de där människorna. Man skulle alltså spinna när man låg i knät. Eller var det när de höll i en överhuvudtaget. Jo, det var det nog. Och när man ville loss. Säkrast att spinna då med. Och att klösa och sprattla så de förstod att man inte ville vara kvar, förstås. Det viktigaste var att man spann hela tiden.

Men om man ville leka med dem då? Lilla Bus funderade vidare. Ja, låg man inte i knät var det ju inga problem. Då var det ju bara att busa på. Men låg man i knät... ja då skulle man ju spinna! Så var det. Alltid spinna. Kunde man busa samtidigt då? Jo, kunde man klösa och sprattla för att komma loss borde man ju kunna busa också samtidigt som man spann. Lilla Bus var nöjd. Bara man kom ihåg att spinna skulle allt lösa sig.

- Ni kommer väl ihåg det här nu då? frågade Mamma Bus och alla små Busungar nickade glatt, Lilla Bus också.

...

Ett par veckor senare. Alla Busungar hade lämnat Mamma Bus och åkt hem till olika familjer och fått det så bra. Och alla Busungar mindes vad deras mamma sagt.

Lilla Bus hamnade här. Hos oss. Så här liten. Och glömde heller aldrig att spinna.