Ylva

Katter är avundsjuka djur. Eller åtminstone övertygade om att de själva är den bästa katten i hela världen.

Detta märks på flera sätt. Lilla Bus var när hon var liten helt tokig i att stå framför min dataskärm när jag ett tag hade en bild på Katten hemma som bakgrund. Som äldre har hon nöjt sig med att välta kortet på Katten som står på mitt skrivbord. Pim-Pim tar det hela till nästa nivå och biter en massa på hörnen på ramen. Och någon av dem, de turas säkert om, drar med jämna mellanrum ner almanackan med bilder på kattungar som jag fick i julklapp.

Det är inte bara för att de gillar att dra ner saker från väggen, även om de sprang in i och rev ner vår nya tavla över soffan nästan så snart vi fått upp den. Den förra almanackan hängde nämligen kvar hela året trots att den hängde på exakt samma ställe.

Däremot, vår ram med fem kort i har numera motiven Lilla Bus och Pim-Pim. Den har de inte rört. Alls. De måste tycka att det är precis rätt bilder att sätta upp på väggen.