Ylva

Pim-Pim har en sorts boll som hon gillar mer än allt annat. Det är såna bollar som är mjuka men ändå studsar - de bollarna är de bästa hon vet att jaga efter, fånga och springa tillbaks till oss med så vi kan kasta en gång till.

Tyvärr har hennes två sådana bollar numera gått hädan. Den ena lade hon i diskvatten och den andra blev till slut alldeles inlindad i damm. Inte något man vill att en liten katt ska gå runt med i munnen.

Men det hindrar inte henne. Igår satt hon uppfordrande och tittade på mig i soffan. Ungefär "Jag vet att du har bollen där, kasta den då!" Till slut gick det över till span på mina stickor, och inte bara span, lite anfall också!

Och vad gör man då?

Jo, om man är en snäll person så låter man kanske henne få leka med en garnstump. Är man kanske inte fullt så snäll visar man henne sin tomma hand, knyter den och låtsas kasta iväg något. En överlycklig Pim-Pim tänker (eller ja, tänker är kanske ett lite starkt ord i sammanhanget): "BOLL!!!" och far iväg ut i hallen, sladdar in i köket och står en bra stund och funderar på vart bollen tog vägen.

Två människor i soffan stirrar efter henne och utnämner henne där och då till den dummaste katten i lägenheten.

Lite senare kommer hon tillbaks, på lekhumör som vanligt. Människorna i soffan tänker att lilla Pimmis visserligen är rätt dum, men inte såpass att hon går på samma trick en gång till. Men det måste man ju testa. Vilket man gör. Pim-Pim - "BOLL!!!", rivstartar in i arbetsrummet, tvärnitar, tittar sig omkring och undrar vart bollen tog vägen.

Där tycker man att hon borde ha lärt sig. Och mycket riktigt, nästa gång jag försöker springer hon bara halvvägs innan hon stannar, vänder och tittar på mig, rätt förebrående. Likadant nästa och nästa. "Bra Pim!", tänker vi. "Det kan nog bli något av dej också!"

Tills den andra människan där i soffan tänker att han borde pröva han också. Vilket han gör. Och Pim-Pim: "BOLL!!!" och far iväg ut i hallen.

De två människorna i soffan suckar och undrar om det finns någon mindre smart katt. Någonstans. Eller om hon kanske har fått hundgener någonstans ifrån...?

En sak är iallafall säker. Vi måste köpa fler såna bollar.