Om amningen

Idag ammade jag för första gången utan att det gjorde ont. Jag är fortfarande helt fascinerad. Det är ju så det ska vara, det har jag ju förstått.. men det är inte så det har varit för mej. Men nu känns det som om det kan bli så. Och vad jag är glad.

Det har varit jobbigt det här med amningen. Såriga bröstvårtor och råd som inte hjälper. Många tårar och så nära att ge upp allting. Men också mycket stöd, från mamma speciellt och Hampus mamma likaså. Och liknande berättelser från mormor och Hampus moster. Och ett igenkännande från pappa åt Hampus hur svårt det är att stå bredvid. Jag är så glad över att veta att det inte bara är jag som är överkänslig, det kan faktiskt vara helt outhärdligt. För det var det. Att gråta en hel amningsstund för att det gör så ont, att gråta bara man tänker på det.. Det är hemskt.

Men nu till slut. Efter ett besök på den superbra Amningsmottagningen på Ackis i fredags, med jättegulliga och bra barnmorskor som inte ville annat än att det skulle bli bra, och med en bröstpump sen helgen så brösten fått vila och lanolinsalva.. nu är nog ena bröstet läkt och det andra på väg. Och som sagt - idag kände jag inte av nånting vid amningen!

Så det kan bli bra, det blir bra! Jag vill bara skriva det här, så ni vet om ni någon gång skulle råka ut för det.. jag hoppas verkligen ni slipper, men om.. så finns det hjälp.

Och tack så jättemycket mamma! Och Hampus mamma! Och Amningsmottagningen. Utan er skulle det aldrig gått. Och såklart, tack Hampus! Världens bäste.

Kommentarer
Postat av: Magdalena

Jag hade också himla såriga vårtor i början. Var sååå skönt när det läkte :) Men ett tag drack hon verkligen bloddroppar tillsammans med mjölken. Och jag håller med, inga råd hjälper, det är bara att stå ut tills det blir bättre. Skönt att du kommit dit nu :)

2011-05-19 @ 17:57:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0