Ylva

Imorse skakade jag om mjölkpaketet innan jag öppnade det.

"Du behöver inte skaka om mjölk, det vet du väl?", sade Hampus.


Nyss gjorde vi potatisgratäng. Gissa vem som tar ett fast grepp om mjölkpaketets öppning innan han skakar om det?

"Men jag skakade det ju imorse älskling", skrattade jag...

Vem blir inte lite extra glad när ens älskling bakar rabarberpaj?

Nu är det fredagskväll! Som jag har längtat till den här fredagen, att få mysa i soffan med älsklingen och verkligen göra ingenting!

Som pricken över i:t så har vi faktiskt ätit kyckling i kväll. Och som ännu en prick (ï?) så ska vi ha fredagsmys med chips i soffan nu! Hurra!

Ha nu en mycket trevlig kväll ni med =)

Idag kändes det som att det var dags att äta nåt lite lyxigare till middag. Duka lite fint med vinglas och juice i karaff och sånt. Servera kyckling, ugnspotatis och smörstekta kantareller.

Så då gör vi det, för att fira att Hampus till slut fått tag i en praktikplats! Jag var ju inte hemma då hans första dagar, så vi tar det nu. Och en liten present får han också =) Grattis älsklingen!

Hampus läser Harry Potter. Han är inne på andra boken nu. Väldigt inne. Helt försjunken.

Så vad ska jag göra då?

Hmm... Tja, jag tar väl en annan Harry Potter-bok, sätter mej i andra änden av soffan och läser jag med. Så har vi en mysig lördagskväll tillsammans.

Igår vid den här tiden gick vi ut på en liten och mysig nattlig promenad, Hampus och jag. Runt omkring i kvarteren, bort till järnvägen och sen hem igen. Stannade lite och åkte linbana och gungade på lekplatsen här, den som är gömd inne i en park bakom alla träd.

Och det var ljust och det var varmt, och alldeles alldeles underbart! Undrar just om jag kan få med honom ut ikväll igen...

Älsklingen åker precis nu med tåget, hem till Gotland och sin bror som tar studenten.

Utan mej.

Jag är kvar hemma, tentan väntar.

Suck.

Han kommer tillbaks på söndag, nej, det är inte långt dit.

Men varför gör det så ont att vara ifrån varandra?

Även om det bara är några dagar?

Att veta att man måste somna själv, vakna själv.

Att vara själv.

Varför är det inte skönt att få rå sig själv?

Han gick för en halvtimma sedan.

Bara 94 timmar kvar tills han kommer hem.

Räknar ner.

...men tiden har gått så förskräckligt snabbt att Hampus och jag har varit ihop i 2 år och 4 månader nu

28 månader.

121 och en halv vecka.

851 dagar.

20424 timmar.

490176 minuter

29410560 sekunder.

Rätt länge alltså.

(Fast de där timmarna, minutrarna och sekundrarna är vi inte helt säkra på. När var det egentligen vi träffades där på kvällen? Vi vet inte mer exakt än att det var efter Flogstavrålet...)

Vi vaknade med träningsvärk idag, både Hampus och jag. Igår hjälpte vi nämligen Danne och Magda att flytta och bar hur mycket kartonger och annat som helst nerför tre trappor. Det tog ett tag, och vi tvivlade flera gånger på att utrymmet i lastbilen skulle räcka, men det gick till slut. Och imorse fick Hampus rapport om att allt faktiskt hade hållt hela vägen upp till Härnösand, dit de skulle. Stackarna. Vi var klarpackade vid sju på kvällen och då hade de fyra fem timmars bilresa upp dit, och sen skulle de dessutom packa ur allting. Tre var de klara.

Roligast med detta var dock smset på morgonen. "Vi bjuder på mat på Gyllene måsen om ni vill hjälpa till", läste Hampus. Jag kände mej lite frågande en stund men sen ramlade poletten ner. Det var vid frukosten. Ett par timmar senare ropar Hampus till mej i vardagsrummet. "Aha, Gyllene måsen! Nu fattar jag!"

Hampus och jag har pratat lite då och då om att köpa en ny måttsats. Inte för att den gamla är sliten eller delar borta eller så, men för att matskeden eller decilitern eller vad man nu behöver av nån anledning alltid ligger i disken...

Vi har hittat en likadan som vi har fast svart på Clas Ohlson, och tänkt att den nog blir bra. Så idag när jag gick förbi stan på väg hem gick jag till slut in där och köpte den.

Väl hemma sen ringer Hampus.
- Hej, jag är på stan nu, på väg hem. Ska jag passa på att gå in på Clas Ohlson och köpa den där måttsatsen?...

Hampus gick nyss. På väg till sitt tåg, på väg hem till sin familj.

Jag åker inte förrän om ett par timmar, har lite packande och annat att fixa med först.

Det känns redan tomt. Saknar dej älskling.

Nu är det officiellt.
Bara så ni vet.

Vi firade två år, Hampus och jag, i måndags. Den 24e.

Det snöade massor, det var klass 2-varning för snö och blåst på Upplandskusten. Ändå gav vi oss iväg och åkte Ålandsbåt, bara för att äta julbord och få en riktig middag (till ett bra pris). Det var mysigt. Och vi kom både dit och hem utan men, även om det kändes lite nervöst att åka dit med radion på i bussen som manade alla i just det området att hålla sig inne.

När vi kom hem var det likadant här som överallt hela vägen vi åkt - fullt av snö. Och det hade ju yrt omkring så det låg upp på fönsterbrädorna. Våra också, men i vårt satt även en liten Bus som väntat på oss hela dagen...


Så efter att ha tagit lite kort ute i snön gick vi in, myste i soffan och drack glögg. Och jag frågade Hampus en sak, och han svarade ja. Min älskling!

Nu är det officiellt! Min älskling är världens snällaste!

Inte bara att han bjuder både mej och en kompis på middag när vi är ute, han gör det utan att ha pengar mer än att det precis räcker. Inga kvar nu alltså. Och det är inte ens juni...

Tur att skatteåterbäringen kommer snart då.

Ett och ett halvt år idag firar vi. Med Kärlekste från Gotland till frukost och fika på Gotlands i eftermiddag.

Grattis igen älskling, till oss!

Det är så härligt att vakna när solen skiner in genom rullgardinen, när man har sovit för öppet fönster och hör fåglarna kvittra för fullt. Det är sådär lite lagom svalt i rummet och älsklingen ligger bredvid och vaknar han med innan klockan ringer och pussar och kramar tills den gör det.

Så borde varje morgon vara!

Fick inte tag på Hampus idag när jag försökte ringa. Flera gånger försökte jag, men inget svar. Började ju så smått bli lite orolig men tänkte att hans mobil brukar ju vara sådär dum ibland och inte funka som den ska.

Men ändå.. När han inte svarat på flera timmar känns det inte helt jättebra. Tänk om det hänt något? Borde jag inte egentligen springa hem, sätta på datorn och se så att det inte har hänt nån trafikolycka i Stockholm, speciellt inte någon med en lastbil inblandad..

Jag tror ju inte att det är så egentligen, inte att något verkligen har hänt. Men just att han inte svarar. Det är inte upptaget, det kopplar inte vidare.., han svarar bara inte..

Hade detta hänt för kanske 15 år sen eller ännu tidigare så hade jag knappast märkt det ens. Varken han eller jag skulle haft någon mobil att ringa och fråga hur det var, var han var. Inte heller hade jag kunnat kolla på internet om nåt hänt.., lyssna på radio kanske. Men det hade jag inte behövt heller. Hade ju egentligen bara behövt vänta tills han kom hem.

Men nu ringde han faktiskt. Innan jag hann bli riktigt orolig. Och nu är han på väg hem, sitter på tåget snart gissar jag. Känns bra det.