Ylva

Ibland får man en katt som går på ryggen på en. Det kallas shi-katt-zu och är riktigt skönt.

Ibland har man otur och får kattupunktur istället. I värsta fall kombinerat med rivstart. Aj.

Pim-Pim är bra på shi-katt-zu

Igår lade jag på en stor blå duk på bordet. Idag var den hårig. Gråhårig. Varför? Ja, gissa.

Två gånger som jag gått in i köket idag låg det en eller två katter där. Argt rop, stamp och vattenspruta på det. Men hjälper det egentligen?

Eller tänker de - "Åh, tyg! Det måste vara en säng till oss! Perfekt placerat vid fönstret! Tack!"

På sistone har Lilla Bus börjat använda en av sina gamla favoritplatser igen, nämligen gömstället bland skorna i hallen. Man riktigt ser hur hon koncentrerar sig..:

"Jag är en sko, ni ser mej inte, jag är en sko..."

 

Och det fungerar ju ganska bra, eller vad tycker ni?

Igår morse tog Hampus slut på leverpastejen. Det var sån där ugnsbakad leverpastej som kommer i en aluminiumform, ni vet.

Den lämnade han i diskhon.

Såhär hittade jag den på kvällen, i ett hörn av vardagsrummet...:

 

Gissa vilka som ville ha lite leverpastej?

Förlåt Pim-Pim. Jag har precis insett att det finns katter som är mycket värre på att busa och riva än vad du är =)

Igår skrev vi på adoptionspapprena för Pim-Pim. Så nu är hon vår på riktigt!

Hon kommer ju från Katthemmet Samvetet, så då blir det lite mer formellt sånt här än annars.

Men det känns bra. Förutom att hon är busigare än Lilla Bus, så ibland är det bara som att vi väntar på att hon ska växa till sig och lugna ner sig lite grann. Helst innan hon river lägenheten.

Ibland önskar jag att jag hade en sån där Pensieve. Ni (som har läst Harry Potter iaf) kommer kanske ihåg att det är en sådan Dumbledore har för att kunna se på sina minnen igen och igen, utan att de blir förvanskade, och dessutom kunna ta med sig andra och visa dem.

Med en sån hade jag kunnat visa er precis hur Pim-Pim alldeles nyss skulle hoppa över mina stövlar och hamnade med ett bakben i varje (där har vi en Mästerkatten i stövlar-wannabe). Eller hur hon sprang runt runt igårkväll efter laserpekaren. Eller hur Lilla Bus brottade ner henne igår efter duschen bara för att börja tvätta örat på henne.

För när man bara har en kamera är man hopplöst efter när det gäller kattungebus.

Äsch. Försöker skriva nåt fint om att jag varit hemma med båda katterna idag, men får inte fram nåt bra.. =(  Bjuder på lite bilder istället...

Klassisk kattungeposition

 

Första gången det funkade att dela matplats

(fick bilden på mobilen igår morse, gissa om jag längtade hem..)

 

Bus eller bråk?

Ska vi kanske döpa om Pim-Pim till Lilla Bus den andra?

Idag säger vi välkommen till Pim-Pim, Lilla Bus nya kompis!

Hoppas vi, för än så länge har de bara stirrtävling mot varandra, Pim-Pim under soffan och Lilla Bus under soffbordet.

Pim-Pim fick gå på upptäcksfärd lite själv först, med Lilla Bus i ett annat rum...

 

Egentligen skulle vi inte kommit och hälsat på förrän på onsdag, men Pim-Pims mamma fick en ny kull precis inatt, så jourhemsmatte var lite orolig att Pim-Pim skulle leka för hårdhänt med de små. Så hon fick göra ett undantag och komma direkt.

 

Så nu håller vi bara tummarna att det funkar bra allting!

 

(Och så tycker jag dessutom att det känns jobbigare än vanligt att åka till Falun ikväll. Jag får ringa till Hampus och fråga "Är de vänner än?" "Leker de än?" "Vad händer?" "Vad gör de?" tills han tröttnar. Ja, ja, jag kommer hem på tisdag...)

Lilla Bus är lite förvirrad idag. Något känns fel. Mycket är fel. Massor av saker är inte där de borde. Människorna gör inte det de brukar.  Vad är det som händer egentligen?

Ja, vad händer här hemma? Svaret kommer (nog) imorgon...

Idag var Hampus och jag på besök på Samvetet - Uppsala katthem.

Vi känner att vi inte leker tillräckligt med Lilla Bus, och tänkte ordna det till hösten på nåt sätt...

...nej, vi tänkte inte lämna in henne där heller!

Men vem vet, snart kanske Brutus eller Nirvana eller någon annan kan få flytta hit =)

(Varning för känsliga läsare och djurvänner förresten, försök inte föreställa er texten nedan alltför livligt)

Hon fångade en fågel idag, Lilla Bus. Kom inspringande med den till matskålen och var så glad. Eller uppspelt iallafall. Själv visste jag inte vad jag skulle göra, men gjorde vad jag kunde för att släpa ut dem igen.

Ut - och Bus sprang in igen, fågeln fortfarande i munnen. Nej, hon släppte den - den flög in i fönstret. Bus efter och tog den igen. (Ja, man måste säga henne det åtminstone, hon är bra på att fånga).

Ut igen, och den här gången kom fågeln loss. Flög iväg några meter, satte sig och pustade.

Skulle den inte ha gjort. Lilla Bus kom efter och fångade glatt fågeln igen, sprang in, igen, och den här gången in under sängen.

Jag gav upp. "Ha ihjäl den stackarn nu, så den slipper lida" sa jag till Bus (lät grymt, jag vet), och gick därifrån. Suck.

Ett par minuter senare.., fladder duns inne i sovrummet! "Lever den fortfarande?" hann jag tänka och skyndade mej dit. Och jo, där satt den, alldeles yr och virrig i fönstret. Dock inte skadad vad jag kunde se. Inget blod, inget sånt.

Bus smög. Snabbt snabbt öppnade jag fönstret och petade på den lille stackaren. Och riktad i rätt riktning satte han av i vild flykt. Ut.

Snabbt snabbt stängde jag fönstret igen. Lilla Bus satt längtansfullt och tittade ut där, ett bra tag.

Men nu fick det vara nog för den här gången.

Vid frukosten idag låter det plötsligt BRAK mot köksfönstret! VAD var det??

Ingen fågel nej, men en liten Bus som försökt att hoppa in. Genom ett stängt fönster. Vi tittar ut, och Lilla Bus tittar tillbaka med minen "varför öppnar ni inte för?"

Så nu har Lilla Bus börjat bli ännu större och inser att huset vi bor i inte är större än att hon kan springa runt det. Det kan vara så att hon kom på det igår när jag putsade fönster. Nånting säger mej att det var såhär det gick till...

Det var en gång som Mamma Bus skulle berätta en mycket viktig sak för sina små Busungar.

- Kom hit nu alla små Bus, ropade hon. Ni ska snart ut i stora världen, och det är en viktig sak om människor som ni måste hinna lära er.
- Spännande! tänkte alla små Busungar och sprang till Mamma Bus så fort de kunde.

När alla små Busungar slagit sig ner runt omkring Mamma Bus i en uppmärksam ring så började hon.

- Ni har kanske redan märkt att eftersom ni är så söta och gulliga små ungar så vill människorna ta upp er och gosa. Massor.
- Mmm, svarade de små Busungarna och log lite nöjda och stolta, klart att de var precis så söta och gulliga.
- För att de inte ska bli bortskämda med det så stanna bara så länge ni vill, fortsatte Mamma Bus. Eftersom ni är katter, kan ni göra precis som ni vill. Inte som de där hundarna.
De små Busungarna tittade på varann och nickade i samförstånd.
- Och sen får ni inte glömma att spinna när ni ligger där i knät...

Mamma Bus pratade och pratade. De andra små Busungarna lyssnade uppmärksamt och insöp glatt vartenda ord och var snart helt med på noterna - man spinner så länge man trivs och slutar när man vill gå. Enkelt.

Lilla Bus började däremot tänka på de där människorna. Man skulle alltså spinna när man låg i knät. Eller var det när de höll i en överhuvudtaget. Jo, det var det nog. Och när man ville loss. Säkrast att spinna då med. Och att klösa och sprattla så de förstod att man inte ville vara kvar, förstås. Det viktigaste var att man spann hela tiden.

Men om man ville leka med dem då? Lilla Bus funderade vidare. Ja, låg man inte i knät var det ju inga problem. Då var det ju bara att busa på. Men låg man i knät... ja då skulle man ju spinna! Så var det. Alltid spinna. Kunde man busa samtidigt då? Jo, kunde man klösa och sprattla för att komma loss borde man ju kunna busa också samtidigt som man spann. Lilla Bus var nöjd. Bara man kom ihåg att spinna skulle allt lösa sig.

- Ni kommer väl ihåg det här nu då? frågade Mamma Bus och alla små Busungar nickade glatt, Lilla Bus också.

...

Ett par veckor senare. Alla Busungar hade lämnat Mamma Bus och åkt hem till olika familjer och fått det så bra. Och alla Busungar mindes vad deras mamma sagt.

Lilla Bus hamnade här. Hos oss. Så här liten. Och glömde heller aldrig att spinna.

...en sele! Så nu kan hon få gå ut!

Tyvärr fick hon också regn och åskväder såhär på födelsedagskvällen, men man kan ju inte få allt. Vi hann dock ut en liten sväng, och vi tror hon blev nöjd. Selen satt åt lite för mycket bara så därför är hon lite platt, om ni undrar...


Det ska nog bli några glada Bussprång ute i sommar =)

Idag firar vi Lilla Bus 1 år!!

Med bus hela dagen, mjuk lyxkattmat till middag och kanske nån present framåt kvällen.

Grattis!!!

Vi har en väldigt nyttosam katt emellanåt. Som när hon slickar i sig rågbrödssmulor från frukostbordet, eller snor havrefraskuddar ur min filmjölkstallrik. Följer hon GI-metoden kanske?

Idag fick Lilla Bus ta bussen till Eriksberg och bli kastrerad hos veterinären. Så nu är det slut på löpandet och vi kan både med en liten snyftning och med en lättnadens suck konstatera att det inte kommer bli några busungar att ta hand om.