Alien

Skrev ju ett inlägg om precis det här på min vanliga blogg nyss. Men en sak ville jag nämna, som jag inte känner att jag vill säga där riktigt än.

Nämligen: Tänk, för bara ett år sedan hade jag aldrig kunnat gissa att vi skulle ha barn, att jag skulle vara gravid bara ett år senare! Men så är det, och så har det blivit. Vilken lycka!

Nu ska vi snart fira med finmiddag, med gravidsäker mat och alkoholfria drinkar. Mys!

Igår var vi och hälsade på Danne och Magda. Och mest av allt Hanna, deras alldeles nyfödda lilla dotter. Två veckor gammal var hon, knappt.

Hon trivdes bra att få sitta hos både mej och Hampus, vi passade på att hålla henne medan föräldrarna passade på att få en liten paus från just hållandet. Fungerade finfint.

Jamen, ser ni. Det här ser ju ut att kunna passa mej!

Senaste dagarna har jag (eller kanske mest Hampus) märkt att min mage blir mer och mer en gravidmage. Det har varit ett tag som det synts rätt bra på kvällen, jag svullnar väl på under dagen.. Men nu har det börjat synas även på mornarna.

Så vi har tänkt att vi borde ta någon fin bild (ja, så fin en sån bild nu kan bli) och ha och jämföra med längre fram sen. Men så har antingen han eller jag haft bråttom iväg sådär på morgonen och så har det inte blivit av.

Likadant var det idag. Men idag tyckte jag att jag ändå väntat alldeles för länge. Så i dåligt ljus, i hallen framför spegeln, suddigt och kornigt - såhär ser magen ut just nu:

Idag är det en månad prick till ultraljudet!

Men det är hela sex månader tills det är dags för vår lilla Alien att komma till världen...

Tur att man får en tjuvkik sådär i halvtid. Vi längtar!

Nu har jag ju berättat för de flesta, äntligen =)

Reaktionerna har varit jätteglada från alla mina klasskompisar, som misstänkt mej massor men inte vågat konfrontera mej. (Snällt faktiskt, precis rätt tänkt!)

Mina syskon har haft lite blandade reaktioner. Min äldsta lillebror blev försiktigt glad, men undrade hur jag tänkt med skolan. Min lillasyster undrade precis samma sak. Annars har hon haft en jobbig tid, så jag förstår att hon inte blir jätteglad med en gång.

Min yngsta lillebror står däremot för den absolut bästa reaktionen. I telefon säger han grattis och låter som han ler. Bara det liksom =) Sedan frågan.

"Men den ska väl inte heta Alien på riktigt?"

När man är gravid (eller vill, eller bara är nyfiken) så finns det såklart miljarders med hemsidor man kan hänga på. Den som jag fastnat på, inte för att den är bäst eller så - nog mest för att den kom överst i flest googlingar, är babycenter. Där kan man få fina små nyhetsbrev en gång i veckan, varje gång man går in i en ny vecka alltså, som berättar hur fosterutvecklingen ser ut nu, ger små mer eller mindre användbara tips om graviditeten och så vidare.

I början av mejlen var det mycket liknelser om hur stort embryot var - som ett sesamfrö, en äppelkärna, en torkad ärta, ett smultron, ett hallon... Nu är vi på en halv banan. Och nån gång under tiden liknades livmodern vid en grapefrukt, så allt sammantaget så har jag nästan haft en hel fruktsallad i magen.

Spännande är det. Och tänk att lilla Alien är så stor som en halv banan just nu. Det var ju inte länge sen det bara var en liten liten prick. Och ett plus. Tiden går så snabbt, så snabbt.. I alla fall när man ser tillbaka på den.

Nej, nu har jag bestämt mej. Idag blir stora berättardagen. Följande kort ska snarast skickas med posten.

Och ett litet mejl kommer strax fara iväg till mina kompisar. Åh, spännande =) Hoppas så alla blir glada!