Veckorna går

...och jag blir mer och mer glad åt att vara gravid =) Vågar njuta av det mer och mer. Och känna att det verkligen kan bli något riktigt bra utav det här. Hampus har varit säker på det ett bra tag han, vet inte hur många gånger han suckat över att det fortfarande är så många månader kvar tills det är dags, eller hur många veckor det är kvar tills vi ska träffa barnmorskan. Eller hur många gånger han klappat mej på magen och sagt att han fortfarande inte kan känna något där inne.

På ett sätt är det nog verkligare för honom att vi ska ha barn än vad det är för mej. Jag har nog precis börjat vänja mej vid att jag är gravid på riktigt nu. Sen att det kommer bli ett riktigt litet barn, vårt barn.., så långt har jag inte kommit än. Såklart att jag vet det rent objektivt, men att det verkligen ska hända - det är svårt att föreställa sig hur det ska bli. Då är det tur att graviditeten är så lång =)

Jag känner fortfarande av illamående ibland, men inte alls lika mycket som när det slog till de första veckorna. Nu är det nästan bara när jag inte ätit ordentligt, måste få i mej nåt litet så fort jag blir hungrig. Annars har jag också känt av lite ömhet i brösten, växtvärk i magen (den som liknar mensvärk) och kanske lite extra trötthet om man nu ska pricka av symtom =) Men tröttheten är jag inte säker på, den verkar ha drabbat de flesta i klassen och inte bara mej.

Och så har jag köpt en bok som jag alltid velat ha, och när passar det bättre att köpa den än nu? Ett barn blir till av Lennart Nilsson, och jag slog till på den stora exklusiva utgåvan till och med.


En bok till tänkte jag investera i, en fyll-i-bok om graviditeten. För även om jag skriver lite här blir det ju ganska oregelbundet.., speciellt nu i början när den här bloggen är hemlig för alla. Så en sån här bok blir det också:



Annars är det inte så mycket speciellt just nu, jag känner mej lite tjock bara - inte gravidtjock, bara vanligt tjock. Försökte prova lite kläder när jag var på stan, höll nästan på att ge upp när jag såg ut som jag gjorde. Men så testade jag att blåsa upp magen istället för att försöka hålla in den, och voilà! Nästan bebismage i profil =) Och helt plötsligt kändes både jag och kläderna helt okej.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0