Ylva

Tur att det finns laserpekare måste jag säga. Så man kan hålla igång en busig kattunge så att hon inte ligger i knät och bråkar för att hon vill att man ska leka med en blå fjädervippa hela tiden. Men det är kanske inte lika bra att hon upptäcker att det är själva laserpekaren som lyser rött och då vill jaga den istället.

Hon är modigare nu också kan vi rapportera. Klättrar helst överallt och har favoritplatser på alla ryggstöd. Och på Hampus nacke. Far omkring som ett riktigt jehu. Vroom vroom vroom låter det i lägenheten och katten har varit inne och vänt i alla rum. Tur att vi har en lägenhet som går att springa runt runt i.

(Oj oj, nu kom hon upp på skrivbordet, tittade lite intresserat på mina fingrar... =/  Och råkade sätta på radion så hon själv blev livrädd! =D )

Men efter igår har vi nog bestämt att hon ändå är en Mysan. När hon ligger och spinner först på mina ben, sen på min mage, flera timmar i sträck.., då är hon en Mysa, faktiskt =)

Nu har jag tillbringat halva förmiddagen med att leka med katten. Och eftersom batterierna i laserpekaren är slut har det fått blivit med en liten blå fjädervippa vi köpte i djuraffären. Den är mycket uppskattad måste jag säga, hon gillar verkligen att jaga den. Men det är lite jobbigt, såsmåningom, den har inte så långt skaft så man blir trött i ryggen. Och Hampus är och pluggar så det är bara jag nu. Så om det är någon som vill komma och hjälpa till att busa är det bara att titta in =)

Men hon är inte lika pipig idag som igår iallafall. Då jamade hon konstant hela bilresan hem, i en halvtimma. Och fortsatte även efter hon blivit utsläppt ur kattburen och utforskade lägenheten här hemma. Till slut så förstod hon iallafall att vi inte försvann så jamandet blev lite mer sporadiskt. Tills vi gick och lade oss sen, då höll hon på en stund och lät övergiven utanför dörren. Hon var nog trött ändå, för hon gav upp ganska snart och lade sig någonstans. Vart vet vi inte, Hampus hittade henne inte på morgonen när vi gick upp. Men idag har hon legat ganska mycket i sin bur, så det kan nog varit där.

Här är en till bild på henne iallafall, i fullt språng på jakt efter fjädervippan.

Här är vår alldeles nya lilla kattunge, hon är busig och gosig, men har inte något namn ännu.

Jag kom iväg till Friskis gym idag. Faktiskt! Trots att det regnade då jag skulle gå. Men jag var ändå sådär sugen, äntligen har de ju öppnat nu igen.

Så jag var där. Sprang en halvtimma på crosswalken, kanske inte så snabbt, men hela tiden! Och sedan armar, bröst och övre rygg-träning i maskiner och mage och ländrygg på matta. Måste bara kolla på vilka övningar jag har, pilatesövningarna var bra förut. Ska bara komma ihåg dem när jag väl är där...

Men annars, det känns bra! Jag är då lite stolt över mej själv faktiskt =) Nu ska jag bara komma iväg två tre gånger i veckan hela hösten också... Men jag och Frida skulle träna tillsammans i höst ju, och det är faktiskt ännu roligare att gå på jympa. Så det ska vi nog klara!

Håll tummarna!

Sådär, hemma i Uppsala igen alltså. Efter att ha varit hemma och hälsat på ett par dagar, träffat min kompis Linnea bland annat. Vi hade ett jättetrevligt fika efter hennes jobb, och ja, hon är faktiskt klarutbildad nu. Känns lite konstigt faktiskt. Tänk om jag börjat plugga till logoped direkt efter lumpen, jag hade också bara haft ett år kvar nu..., men det var nog tur jag inte gjorde det. Har de bästa klasskompisarna nu, så för mej är det helt perfekt. (Plus att de tre och ett halvt åren som är kvar säkert kommer försvinna som ingenting...)

Linnea jobbade hur eller hur (ja, vi var i Västervik) på blodcentralen, och bland alla uppdateringar och roliga berättelser vi delade med oss av så fick jag veta att blod minsann kunde vara både blått och grönt. Spännande. Man ska inte heller lämna plasma efter att ha satt i sig ett kilo jordnötter, maskinen kläggar ihop. Mycket som man aldrig kunnat gissa.

Hann med en sväng ut till Bergstugan också. Tänk om jag hade haft lite ledigt i sommar, kunde vi ju åkt dit och hjälpt till att renovera. Det behövs, hela köket är uppochner. I och för sig har de ju byggt en ny trapp och dessutom målat fönstrena, och det borde ju räcka för en sommar tycker man. Men om hela stugan är obeboelig så tycker nog jag iallafall att man borde ta tag i det. Så lång tid kan det väl ändå inte ta...

Tiden gick snabbt och snart åkte jag med Carl ner till Oskarshamn och så var det färja över till Gotland. Blev hjärtligt mottagen av Hampus föräldrar och fick vänta ytterligare 25 minuter på att Hampus själv skulle komma med Nynäsfärjan. Sedan blev det glass på Glassmagasinet där vi knappt inte kom in när vi var där i somras.

Lördagen var det kräftskiva i Slite, hos Hampus kompisar Joel och Jana samt flera gemensamma kompisar. Jättekul faktiskt. Och eftersom de två hade gift sig (!) så var vi ju tvungna att hitta någon present, och hur svårt var inte det? Vi sprang upp och ner i hela Visby innan Hampus till slut upptäckte två snygga glas i den butiken där vi nästan började vårt letande... De blev nöjda iallafall verkade det som =)

Trevlig kräftskiva som sagt, och vi fick sova över. Ja, jo, egentligen frågade ju ingen förrän vi redan slagit upp varsitt glas vin så vad skulle de säga? Men de hade nog räknat med det för bäddsoffan var redan uppbäddad och klar. Så söndagen tillbringade jag i stort sett hela bredvid deras katter, en i taget. Först Sotis en liten stund och sen Smulan hela resten av eftermiddagen. Och så prat och OS, kan inte bli mer lagom bakisdag än så =)

Vi hann ner till Hoburgsgubben på södraste Gotland på måndagen, jag fick faktiskt till och med köra hela vägen fram och tillbaka. (Tur att Hampus mammas bil är snäll) Men den var inte så mycket att se på egentligen, men vi hittade ett riktigt gott te på Majstregården, kaféet där nere. Alltid något.

Och nu är vi tillbaks igen. Eller igår. Kom på båten, hade inget batteri i mp3:n, inget måttband i väskan så jag kunde inte sticka. Stackaren Hampus gjorde vad han kunde för att muntra upp mej. Det gick till slut iallafall =)

Så nu är vi hemma och gissa vad vi funderar på?

Här är iallafall bilder på Joel och Janas katter, Smulan och Sotis. (Och nej, det är inte katterna som är gifta, inte egentligen...)

När man går i Visby hittar man ibland så fina härliga och lugna gator, långt borta från allt stoj längre ner i stan.

Fridfullt. Ja, precis så är det.

Som jag har slitit!

Eller kanske inte riktigt, det har väl varit lite till och från med slitandet på jobbet. Ibland mycket, ibland faktiskt nästan ingenting. Mest har det varit nu på slutet faktiskt. Förutom nu i helgen. Jobbade med många av de schysstaste där, och fick till och med byta till mej så jag kunde gå och säga hejdå till alla snälla tanter som jag tyckt om att gå till. Tack, det var en bra avslutning! Fast jag är trött ändå...

Att gå upp på mornarna har faktiskt varit jobbigt nästan varenda gång, men nu slipper jag det!

Ledig i tre veckor! Tänk bara... Hurra!

Så nu följer en tripp hem till Västervik, en tur över till Gotland, åtminstone en kräftskiva och kanske till och med ett besök på gröna lund. Och sovmornar såklart =)

Det regnar här nu. Kanske inte lika mycket som det gjort i resten av Sverige, men alldeles tillräckligt. Hela Uppsala flyter på leran nu tror jag.

Hampus fick låna mitt paraply imorse när han skulle till jobbet. Själv skulle jag i och för sig ner till stan idag och sen ner till boländerna för att köpa present till Carl, men jag har ju min regnjacka. Och så passade jag på att köpa ett nytt paraply, ett eget till älsklingen så han har nästa gång det regnar. Men det var inte lika kul att gå med det som med mitt egna. Blir nån glad av nån som kommer under ett svart paraply även om den personen ler? Nej, det tror jag inte. Det verkade inte så. Hade jag haft mitt röda snobbenparaply hade jag kanske lyckats muntra upp nån iallafall. Hoppas jag =)

Ja ja, en sak till jag har bestämt mej för - nästa lön, den som jag jobbar för nu i augusti, den kommer gå till ett nytt regnställ. Där inte byxorna är ovattentäta, jackan inte ser ut som ett jättetält och huvan går över hela håret och gärna över pannan med.

Jo förresten. Allt är inte hemskt i regnet. Det blir vad man gör det till. Tänk på det!

Vårt kök är klart! Så gott som iallafall. Här följer en liten bildserie för den som vill se hur det var och hur det är, och att vi faktiskt är lite mer nöjda nu än förut =)

Först, hur det såg ut förut. (Närmare bestämt efter inflyttningsfesten, förra året, vilket kan förklara en hel del)



Sedan hur det blev när vi rensat bort allt och tagit bort den fula listen och den lilla hyllan det var menat att vi skulle ha inte så fräscha plastbackar i.



Börjar med att spackla;



Slipar, torkar och sedan är det dags för målning!



Tre lager fick vi pensla och rolla på innan de olika färglagren bakom inte syntes längre.



Och så var det dags för fogfärg. Svarta fogar och vitt kakel är ingen hit, så vi gjorde rent (gnuggade med tandborstar, jippi) och på med två lager fogfärg;



Som också var kakelfinish, så det blev blankt! (Ursäkta felvänd bild)



Skinande vitt blev resultatet!



Och så här blev det när det var klart =)

Är det inte såhär man önskar att livet alltid var? På en bänk, vid en strand, tillsammans med kärleken...



(Jag hoppas ni ser bilden trots mörkret, jag ville inte använda blixt för att inte störa det söta gamla paret..)

Hampus slipar spackel för fullt. Snart klar, och snart ska vi måla. Men vad ska jag göra så länge? Kan ju inte torka av väggen förrän han är klar, och inte börja tejpa maskeringstejp och lägga ut tidningar förrän det är torkat.

Så.., jag sitter och väntar jag. Eller förresten, jag kan ju gå och limma klart tavlan vi ska ha i hallen! Just det =)