Ylva

Förresten!

Idag kom jag nästan på mej själv med att säga "tynnre" när jag menade "tunnare". Hjälp! Uppländskan smittar av sig! Och dessutom så säger jag massa gotländska "iu" istället för "u", så den smittar också av sig - från Hampus alltså.

Hur ska jag göra egentligen? Fortsätter det såhär så kommer jag ju inte kunna förstå vad jag själv säger till slut...

Och ändå har jag bara tvättat lakan idag. Våra gamla och de som mamma, pappa och lilla syster lånade när de var här och hälsade på en sväng.

Men då var jag ju tvungen att bädda nytt förstås. Och eftersom vår garderob lämnar en del övrigt att önska när det gäller ventilation och sånt, så luktade tyvärr inte de nya lakanen särskilt nytvättade. Jo, underlakanet -  men vi har ju bara två såna lagom breda vi brukar använda...

Först hängde jag ut det jag tänkte vi skulle använda så det åtminstone skulle vädras. Sen funderade jag en stund, och så åkte hela örngottshögen i tvätten. Den behövde det verkligen. Påslakanet hänger kvar ute, det får göra det tills tvätten är klar. Då borde det också vara okej.

Suck... Men det var allt för den här gången.

Sådär, äntligen.., tillräckligt frisk för att orka göra nåt annat än att ligga i soffan och hosta medan Hampus spelar Zelda. Kan inte rekommendera att jobba när man inte känner sig helt frisk, som jag gjorde i tisdags och torsdags.. ajaj fy mej. Bara jag inte smittat några gamlingar...

Torsdagen blev ändå värst då förkylningen slog sig på stämbanden och från lunch gick det utför med min röst. Hur svårt som helst att ropa "hallå!" så det hördes när man kom in hos någon. Sista tanten hörde knappast alls vad jag sade. Och när jag kom hem viskade jag bara - ingen röst kvar alls. Stackars Hampus, han kom på sig själv massa gånger att viska tillbaka fastän han inte alls var nåt hes. Hehe, lite kul ändå, sitta där och viska till varandra, som i smyg..

Tur att man inte är sjuk lika länge som när man var liten iallafall. Eller, det kanske är lika. Men nu vet jag hur förkylningar är, och att de går över. Hur uschliga de än är. Det visste man ju inte då.

Ja ja, nu är det bara bättringsvägen kvar, om allt går som det ska. Och påskfest ikväll hos Pernilla, och sen åker jag hem imorn en sväng. Lämnar Hampus i lugn och ro här hemma, blir nog skönt för honom. Själv ska jag hälsa på mormor och morfar och klappa Katten.

Jahopp.. där tog hushållspappret slut.

Dumma näsa.

Suck, har blivit förkyld. Lite grann iallafall. Har nyst förkylningsnysningar ett bra tag i förväg, nästan så jag trott att jag varit allergisk mot nåt. Så var det inte, som tur var. Men jag fick ont i halsen igår iallafall, och idag med. Plus att jag jobbade - cykla omkring i blötsnö kanske inte är det bästa i ett sånt läge. Inte heller att gå ut och jaga påskris med Frida och Pernilla kanske, men fint blev det.. Får väl visa en bild när vi klätt det sen.

Så nu är det bara att hoppas att det inte blir värre tills imorn eller nån annan dag, och att snön smälter. Skulle kännas bra.

Jag blir då alltid cocker spaniel när jag gör "vilken hund är du"-test. Vilket test det än är..

Är det något med mej och Lady som gör att vi är väldigt lika?


Och är Hampus då den perfekta Lufsen? Mm.., ja det kan ju faktiskt stämma det med..

Fick inte tag på Hampus idag när jag försökte ringa. Flera gånger försökte jag, men inget svar. Började ju så smått bli lite orolig men tänkte att hans mobil brukar ju vara sådär dum ibland och inte funka som den ska.

Men ändå.. När han inte svarat på flera timmar känns det inte helt jättebra. Tänk om det hänt något? Borde jag inte egentligen springa hem, sätta på datorn och se så att det inte har hänt nån trafikolycka i Stockholm, speciellt inte någon med en lastbil inblandad..

Jag tror ju inte att det är så egentligen, inte att något verkligen har hänt. Men just att han inte svarar. Det är inte upptaget, det kopplar inte vidare.., han svarar bara inte..

Hade detta hänt för kanske 15 år sen eller ännu tidigare så hade jag knappast märkt det ens. Varken han eller jag skulle haft någon mobil att ringa och fråga hur det var, var han var. Inte heller hade jag kunnat kolla på internet om nåt hänt.., lyssna på radio kanske. Men det hade jag inte behövt heller. Hade ju egentligen bara behövt vänta tills han kom hem.

Men nu ringde han faktiskt. Innan jag hann bli riktigt orolig. Och nu är han på väg hem, sitter på tåget snart gissar jag. Känns bra det.

Fick årsbeskedet för mitt första pensionsval. Så här mycket kommer jag att få i pension;

Tvättdag idag. En av tygkassarna från ICA åkte med, det var dags. I 40 grader så det borde inte vara nån fara, tycker man.. Så här blev dock resultatet;

Tills igår kväll kändes det som att jag höll på hur mycket som helst att försöka få den där battlen på lördag att gå ihop. Fixa fixa fixa, mejla mejla mejla...

Och sen när vi har rep på kvällen, så är det ingen som bryr sig. Jo.., lite, men...

=(

Jag försöker göra så gott jag kan.., ändå är ingen särskilt taggad på att spela. Visst, vi saknar en trummis. Vi saknar en riktigt mycket alltså. Om någon kom och sa att den ville spela trummor med oss skulle vi bjuda denne på öl i minst en månad - så känns det.

Men det är ju ingen som gör det, så det enda folk vill är att vi ska ha peppmöten istället för rep och försöka komma på bästa sättet att fånga in den dära okände trummisen, gärna få ett par tenorsaxar på köpet. Men hur?

Visst, det är en bra idé, men vi kan ju inte bara göra så.. Vi måste fortsätta spela också så att den där trummisen har ett band att lita på när han kommer. Tycker jag alltså.

Ja, ja, vi får väl se hur det blir..

Det är battle nu på lördag iallafall. Tycker nån det skulle vara roligare att dansa än att se på melodifestivalsfinal så är ni väldigt välkomna.

Hampus kom hem och åt lunch igår för en gångs skull. Radion var på och gratulerade namnsdagsbarnen - Edla och Ada. (Ja, grattis på er!)

Ada var ett gammalt bibliskt namn, okej.., och Edla var ett gammalt fornnordiskt/tyskt.. Kanske ganska troligtvis en förkortning av Ediltrud.

- Ja!, sa Hampus. Ediltrud! Det tycker jag att vår dotter ska heta!

...

Stackars lilla barn tänkte jag...

Köpte en vårjacka idag. Hade inte tänkt det egentligen.., har lite dåligt med pengar just nu.. men men. Kunde inte motstå att promenera ut till Gränby i det härliga (?) vårregnet. Mitt paraply vände bara på sig en gång, så det räknas väl som okej väder..

Så jag gick omkring där, på Vero Moda först, de hade massa jackor som nästan, men tyvärr inte riktigt, var min stil. Jag var väl mest ute efter en kort trenchcoat, en ljus men inte vit. Gick vidare, in här och in där, men ingenstans såg jag nån som var precis den jag letat efter.

Inte förrän på H&M, där hittade jag den. En beige jacka, kort som en kavaj men liknade en trench tillräckligt mycket för att jag skulle tänka att det var den jag ville ha. Och ja, det står kavaj på kvittot, så det är väl det det är då..

Men beige??? Den färg jag mest av allt hävdat att jag aldrig ska ta på mej mer? Eller?

Tja, alternativen var brun eller svart.., och jag ville ha en ljus som sagt. Den enda andra färgen som jag skulle kunna tänka mej är en ljus grön, nästan åt det gråa hållet, och den enda jacka jag sett i den färgen kostade 1 och 6 så nej, inte den..

Tänker då inte köpa nånting mer beigt nu på länge, och även om jag gör det så kommer jag aldrig använda de båda plaggen samtidigt. Det kommer bara upp bilder på stackars små killar (män..?) som går omkring i enbart beiga kläder, gärna med blont eller råttfärgat hår så hela dem är i samma färg och knappast syns.. Vad är det för fel på grått och svart? Jämfört med beigt så är de rena partyfärgerna! Speciellt på de killarna skulle jag gissa.

Här har ni min kavaj iallafall. Och nej, färgen heter faktiskt "ljus kitt" på H&Ms hemsida, så det så :P
Och det var första och en av väldigt få gånger min blogg ens kommer att påminna om en modeblogg, oroa er inte.. Det skulle bli ännu mindre intressant än det som redan står, så nej ;)

Mamma ringde i helgen. De skulle hämta min uniform från Överums Musikkår, så hon ville veta vad det var som tillhörde den. Jag kunde väl reda ut det hyfsat, så nu är den antagligen återlämnad och någon annan glad musikant kan få glädje av den.

Känns lite konstigt sådär. Var ju med och spelade i den musikkåren länge, kommer inte ens riktigt ihåg när jag började.. nian eller ettan på gymnasiet tror jag. Det var då jag började fundera på om jag kanske skulle söka till musiksoldat iallafall, så jag skulle egentligen bara vara med ett tag för att se om jag gillade att spela i en sån musikkår.

Men jag trivdes och jag stannade, på heltid ända tills jag ryckte in. Då och då sedan efteråt. Men nu sedan jag flyttade till Uppsala har det blivit allt glesare mellan gångerna. Vet inte ens när det var sist.. julen 06 kanske? Eller ännu tidigare?

Så jag förstår att de vill ha uniformen tillbaka. Den gjorde inte så stor nytta i min garderob precis. Och det känns inte heller som om jag kommer flytta tillbaks till Västervik eller ens så nära så jag kan börja spela där igen. Lite sorgligt.

Men det hindrar ju inte att jag kommer och lyssnar på dem nån gång då jag är hemma. Det får jag absolut göra, om jag lyckas tajma in det någon gång. Här är en bild på dem iallafall, tagen med min gamla kameramobil, så kvalitén är väl sådär. Men ni ser väl spelglädjen?  =)

...och nu ja. Nu har vi ju flyttat ifrån rummet i Flogsta, två personer på 19 kvadrat..
Jo, det gick.., men det var trångt...

Så vi flyttade ihop så snart det gick. Första maj. (Eller andra egentligen)

Hit, till Väktargatan. Se nedan. Där bor vi. Det är vårt köksfönster man ser på bilden =)

Tänk vad mycket som händer bara på grund av att man är på rätt plats vid rätt tillfälle. Eller fel plats på fel tillfälle för den delen. För min del har det mesta visat sig vara rätt.. till slut, när alla bitar fallit på plats.

Som när jag var i Frankrike hösten 05, det var rätt plats för det mesta då, men helt fel för att söka boende i Uppsala dit jag skulle flytta till våren. Det var bara tur i att jag fick tag i en tjej som skulle hyra ut sitt rum en termin och att allt funkade så jag kunde bo där. I Flogsta, vilket ställe.. Så här såg rummet ut där iallafall.

Och hade jag inte bott i den korridoren, hade jag inte lärt känna Cecilia, som då inte hade bjudit med mej och alla andra ner till korridoren på första våningen där hennes pojkvän bodde då de hade mat-och-godistemafest. Och hade jag inte varit på den festen, så hade jag aldrig träffat Hampus..

Och hade jag aldrig träffat Hampus vete sjutton vart jag skulle vara nu. Inte här, inte såhär, så mycket kan jag säga. Så jag är verkligen glad för alla tillfälligheter, de kunde inte lett till något bättre.

Det här får jag ju inte glömma att berätta om!!

Pernilla flyttade i helgen. Om allt hade gått som det var tänkt (men det gör det ju aldrig) så hade hon flyttat på lördagen och haft inflyttningsfesten på samma gång. Den mest bokstavligt talade inflyttningsfesten någonsin alltså, flytta in och festa - på samma gång.

Men det gick tyvärr inte, då killen som hade rummet innan ville ha utflyttningsfest.., så då förfestade vi hemma hos oss med wii och melodifestival, mest wario, innan de andra skulle iväg till norrlands 04-släpp. (Riktigt kul, det måste ni prova om ni inte redan gjort det!)

Så på söndan skulle det vara dags. Tomas och Pernilla dök upp hos oss och fick lite frukost innan vi tog tag i att packa det sista i hennes rum. Hon bodde inneboende här på Väktargatan hos en lite småkonstig typ, så det var nära. Killen med rummet hade ringt och sa att han skulle städa.. så det kunde nog ta ett tag.

Vi gick bort till Frida när packningen var klar. Beställde pizza, som kom först efter en timme, dyrare än trott och fel sort.. vi rekommenderar inte Caramba :P  För att inte somna sen, gick vi hem till oss igen, spelade ännu mera wii, och väntade på att den där killen skulle ha städat klart.

Klockan nio bestämde vi oss för att han måste vara klar, så vi gick över till Pernilla och satte igång. Först sängen och madrassen, som Pernilla varit mest orolig för, och massa grejer i en kundvagn som vi hittat.. Den var faktiskt den svåraste att köra. Tänk själv.. vi skulle från Väktarn till Kantorn, och för att slippa gå en jätteomväg så brukar man gå över gräsmattan bakom. Och eftersom vi är i Uppsala och det inte är ordentlig vinter så är gräsmatta=lera.

Dra en kundvagn, en fullastad sådan, genom lera.. ja, det är inte det lättaste. Men det måste ha sett riktigt kul ut =D  (Jo, vi såg folk som stod i fönstret och tittade på oss.. det är sant)

Det tog kanske fyra vändor, där några av oss bar möbler och oftast Pernilla och jag körde full kundvagn, fram och tillbaka, och sen var allting där. Perfekt! Lite rörigt kanske, men allt var ändå på plats.

En och en halv timma tog det nog på ett ungefär. Lite segt att börja festa då, en söndagkväll, så inflyttningsfesten får bli en annan gång. Inflyttningsmiddag däremot hade vi dagen efter, då Frida och jag hjälpt till att packa upp allt så rummet var beboeligt =)  Vad? Pannkakor, såklart.

Älsklingen kom alldeles nyss och kramade om mej bakifrån. Sådär gosigt som bara han gör. Snusade in sig i min nacke och pussade lite. Gos gos.

Min lilla älskling