Ylva

Så tog vi tag i det och duschade av både Pim-Pim och Lilla Bus. Efter säkerhetsåtgärden att klippa klorna förstås. Det tog inte så lång tid, för vår del. Katterna tyckte nog tvärtom. Pim-Pim försökte anfalla duschmunstycket och Bus både skrek och fräste. Ingen frivillighet där inte.

Men nu kan vi hoppas att vi får lite mindre katthår överallt ett tag. Och katterna har att göra hela kvällen:

Idag fick min cd-läsare i datorn spel och trodde den var en diskettenhet. Undrar varför?

Men den är lite konstig.

Vi hade en otroligt kul fest igår. Först sittning med massa god mat och en del uppträdanden. Åh, ni skulle varit där, ni skulle ha sett BMC refugees. Helt obeskrivligt bra, så mycket har jag inte skrattat på jag vet inte hur länge!

Sen var det party hela kvällen med alla där, Ellinors killkompisar kom (med en "låtsas vi har talfel"-raggningsteknik) och allt var bara hur kul som helst.

Tyvärr glömde jag kameran (som vanligt, att jag aldrig lär mej..) men ett par mobilbilder kan jag bjuda på!

Vi från klassen!

Lärarna!

Har varit halvvaken från ungefär klockan sex imorse. Katterna lyckades smita in i sovrummet när Hampus gick upp, han jobbar idag, så mina fötter har levt mycket farligt hela morgonen. Och katterna också förstås, men det förstår inte dom.

Och idag då? Ja, vi ska på examensceremoni för den logopedklass som går ut nu. Och på kvällen är det sittning för dem, en riktig finmiddag som vi ska gå på såklart.

Men min klänning är fortfarande i två delar och själv är jag alldeles otillfixad (förutom nagellacket) så jag gissar att jag har att göra idag. Eller gissar och gissar, jag vet. Så jag kanske ska sätta igång då =)

Min mobil klarar inte kylan. Inte min mp3 heller. Båda dör och vill inte vara med mer.

Skillnaden mellan dem är att om man värmer mp3-spelaren i sådär fem minuter så lever den upp igen och spelar på som om inget hänt. Inte mobilen. Den behöver värme länge, gärna laddas och jag skulle inte bli förvånad om den skulle behöva lite snälla klappar också, visa hur synd det är om den. Och knacka ur batteriet och sätta tillbaks det förstås. Universallösningen.

Hittills har den ändå kommit igång igen, till slut. Men nu är det kanske två timmar sen jag kom hem, den ligger på laddning och vill bara inte... Åh förresten, batteriet har jag ju glömt den här gången, måste testa!

Ja, det funkade!! (tur att jag skrev upp allt jag var tvungen att göra sist :P)

Men iallafall, nu när den inte funkade och jag var lite trött på den (jag har ändå haft den 3½ år så jag skulle inte bli jätteförvånad om den gav upp helt och hållet) så gick jag in på Sony Ericssons hemsida och kollade vad de hade för modeller nu (ja, det kommer att bli en sån, jag funkar inte med andra sorts telefoner, så är det bara).

Och de hade ju ganska många. Så många att man inte riktigt får bra överblick. Då är det ju superbra att de har en sån där "fyll i vad du letar efter så tar vi fram rätt telefoner". Trodde jag.

Jag började med att kryssa i miljövänlig. Det har jag funderat på så det kan absolut vara något. De hade några fina där, men inte så många, jag ville passa på att kolla på massa olika. Så den kryssades ur och sen var det telefonform - rak eller skjut eller vad man nu ville ha. Jag kunde inte bestämma mej såklart. Det fanns lite andra saker som man kunde kryssa i, de flesta jag var intresserad av gjorde ingen skillnad (alla telefoner har visst kamera och sånt, surprise).

Men så funderade jag - vad vill jag ha för något då?!

Tunn! Ja, det vill jag ha. Finns det att kryssa i? Nähä... Men GPS då? Det svor jag på att jag skulle ha på nästa mobil sist jag gick vilse i Stockholm. Nähä, inte ett sånt kryss heller. Hmm.. funderade igen...

FÄRG! Det är ju superviktigt! Jag vill ha dem uppdelade efter färg!

Letar... letar... letar...

Nej, Sony Ericsson - jag är besviken på er! Det går inte att sortera upp mobilerna efter färg. Vad är detta? Massa annat kan ni sortera efter, men inte det viktigaste av allt - utseendet! Hur ska jag nånsin kunna hitta vilken mobil jag helst vill ha nu då?

Ja, ser ni vad det ska bli? =)

 

Man kan ju fundera på varför jag alltid sätter igång med såna här saker när jag egentligen mest borde plugga. Men lite kul ska man väl ändå ha i livet =)

 

 

Nån annan tyckte förresten det var roligast med mönsterpappret jag klippte ut...

Sådär efter nyårshelgen, när det var rea på allt som hade med helgerna att göra, fyndade vi en hummer billigt. Fryst ja, amerikansk ja, men ändå - en hummer.

Den åt vi idag, det är ju ändå den 24:e och alltså våran månadsdag. Ehm, 38 månader nu, men ändå. Det är kul att ha något att fira varje månad =)

Och just den här gången var det visst inte bara vi som tyckte att vi var värda en lyxmåltid...

 

Igår kväll lyckades vi äntligen se Avatar i 3D. Bra film, faktiskt precis så bra som jag trodde innan, varken bättre eller sämre. Rätt förutsägbar, men fin. Och 3D var ju inte fel! Man fick ju coola glasögon på köpet =)

 

..och ja, 3D på bio, för er som inte sett det, ser ut ungefär som i en sån här view-master (jag var tvungen att googla för att veta vad de hette), ni känner säkert igen dem..:

 

 

För mer 3D - klicka här.

Idag har vi dubbelspaning i köket.

Lilla Bus spanar på fåglar ute. Och Pim-Pim spanar på Lilla Bus vilt viftande svans.

 

.. och dags att inviga mina nya flashiga diskhandskar!

 

(jag hoppas det blir roligare att diska med dessa för diskberget jag ska bestiga är inget att leka med...)

Igår funderade jag...:

Vi har gjort det förr, och nu gör vi det igen. Läser en kurs om barn och därmed om allt som möjligtvis kan gå fel under graviditet, födsel och resten av livet. Det handlar om funktionsnedsättningar, psykiska och fysiska av alla möjliga orsaker. Hos barn. Kanske ens egna barn.

Man vet ju inte. När föreläsaren pratar om att 1,35% av alla nyfödda barn anmäls till Svenska Missbildningsregistret (jo, det finns ett sånt) känns det som en jätterisk. Nästan troligare att det kommer hända än inte.

Frågan är bara vad. Lissencephali som Honungspojken har? Catch22 som Abbe? Eller något annat. Fysiskt som CP. Psykiskt som autism. Syndrom som påverkar båda, som Downs. Eller? Det finns ju hur mycket som helst, och ännu mer ju mer man läser om det.

Jag var tvungen att vara lite orolig för Hampus, berätta om detta. För även om det inte är aktuellt än så tänker man ju trots allt massor... "Men det blir nog bra ändå", sa han. "Då vet du ju redan allt om det."

Tur att han är så lugnande och betryggande min älskling.

Och nog tror jag att han och jag skulle kunna fixa det. Det gör man ju, på något vis. Olika bra, beroende på vad det är förstås. Men till slut så.

Men hur skulle släkt och vänner reagera? Bara därför kom det som en annan punkt på föreläsningen. Att de har svårt att veta hur de ska förhålla sig. Håller sig undan på grund av det. Åh, ännu något att oroa sig för!

Men ändå. 98,65% av alla barn föds friska. Det är väl ändå en rätt stor chans ändå.


...idag känns det nog faktiskt mer såhär:

Efter dagens långa och intensiva föreläsning, först om autism och sedan om AKK (=alternativ och kompletterande kommunikation), närmare bestämt PECS (bilder), känns det som om nu om skulle bli verklighet, så har jag ett av de bästa yrkena man kan ha! För ett av de viktigaste områdena i livet - kommunikation. Är det inte bra ändå! Nu äntligen kommer föreläsningarna om hur vi kan hjälpa!

Nu har jag också skänkt 50 kr till Läkare utan gränser!

Tänk vad bra att det är så lätt att skicka ett sms...

Idag har jag varit ledig. Handlat, tvättat en paniktvätt (slut på kalsonger, hjälp!) och bakat paj. Massa paj.

Anledningen till 48 minipajer (med ädelost eller fetaost) var dels att vi skulle få nån mat idag, men mest för att ge bort. Jo faktiskt. Det är nämligen så att en vän är sjuk i depression. Det har hon varit ett tag, blivit lite bättre men inte helt, och det är så hemskt svårt att veta vad man ska göra. Man vill ju hjälpa, man vill ju se till att det blir bra, men det tar tid och det behövs mycket mer än bara vänner som vill en väl. Men så igår på lunchen pratade vi om mat och hon sa att hon hade jättesvårt numera för att laga mat så det blev mest bara mackor. Vilket ju går bra att klara sig på ibland men inte jämt. Så en liten idé slog rot hos mej, att jag kanske skulle fixa nåt åt henne, lite mat att bara värma när det behövdes.

Jag vet att det är långt ifrån bara det som behövs, men som kompis kan man ju inte göra allt, ingen kan ju göra allt. Men förhoppningsvis hjälper det här lite grann åtminstone.

Kom precis hem efter att ha varit ute och ätit på nation med Hanna. Jättemysigt. Lite tråkigt att de andra i gänget inte kunde, men det var faktiskt riktigt kul att bara vara två också. Borde vi göra mer.

Anledningen? Jo, vi firade att den här kursen och därmed termin fyra på logopedprogrammet tagit slut idag. Och insåg att det innebär att vi är halvvägs i utbildningen! Bara två år kvar! Skål på det mina vänner!

Sitter och försöker få ihop något till vårt pm om adhd. Segt är vad det är. Tycker lite att det borde räcka att ta med och visa den här filmen på redovisningen på fredag...

 

...men tyvärr har de flesta i klassen redan sett den så sent som förra terminen. Plus att lärarna kanske inte tycker det är riktigt det vi ska lägga tiden på.

 

Ja, ja. Bäst jag begraver mig ytterligare ett tag i vetenskapliga artiklar. Och tur för mej att den här kursen tar slut på fredag =)

 

Det finns sämre sätt att börja dagen på än att bli väckt av ett mms - två vänner har förlovat sig!

Grattis Danne och Magda!

Pim-Pim har en sorts boll som hon gillar mer än allt annat. Det är såna bollar som är mjuka men ändå studsar - de bollarna är de bästa hon vet att jaga efter, fånga och springa tillbaks till oss med så vi kan kasta en gång till.

 

 

Tyvärr har hennes två sådana bollar numera gått hädan. Den ena lade hon i diskvatten och den andra blev till slut alldeles inlindad i damm. Inte något man vill att en liten katt ska gå runt med i munnen.

 

Men det hindrar inte henne. Igår satt hon uppfordrande och tittade på mig i soffan. Ungefär "Jag vet att du har bollen där, kasta den då!" Till slut gick det över till span på mina stickor, och inte bara span, lite anfall också!

 

Och vad gör man då?

 

Jo, om man är en snäll person så låter man kanske henne få leka med en garnstump. Är man kanske inte fullt så snäll visar man henne sin tomma hand, knyter den och låtsas kasta iväg något. En överlycklig Pim-Pim tänker (eller ja, tänker är kanske ett lite starkt ord i sammanhanget): "BOLL!!!" och far iväg ut i hallen, sladdar in i köket och står en bra stund och funderar på vart bollen tog vägen.

 

Två människor i soffan stirrar efter henne och utnämner henne där och då till den dummaste katten i lägenheten.

 

Lite senare kommer hon tillbaks, på lekhumör som vanligt. Människorna i soffan tänker att lilla Pimmis visserligen är rätt dum, men inte såpass att hon går på samma trick en gång till. Men det måste man ju testa. Vilket man gör. Pim-Pim - "BOLL!!!", rivstartar in i arbetsrummet, tvärnitar, tittar sig omkring och undrar vart bollen tog vägen.

 

Där tycker man att hon borde ha lärt sig. Och mycket riktigt, nästa gång jag försöker springer hon bara halvvägs innan hon stannar, vänder och tittar på mig, rätt förebrående. Likadant nästa och nästa. "Bra Pim!", tänker vi. "Det kan nog bli något av dej också!"

 

Tills den andra människan där i soffan tänker att han borde pröva han också. Vilket han gör. Och Pim-Pim: "BOLL!!!" och far iväg ut i hallen.

 

De två människorna i soffan suckar och undrar om det finns någon mindre smart katt. Någonstans. Eller om hon kanske har fått hundgener någonstans ifrån...?

 

En sak är iallafall säker. Vi måste köpa fler såna bollar.

 

Wow. Jag var iväg och tränade på friskis idag. Faktiskt. 15 min på cykel och 20 på roddmaskin. Helt okej faktiskt, med tanke på att jag efter rodden tänkte ta en stund på crosstrainer också, men inte orkade stå i kö...

Så nu hoppas jag att jag kan lyckas fortsätta träna. Helst åtminstone två gånger i veckan, gärna tre om det kan klämmas in. Jag vet ju att jag blir piggare av det, det är inte bara något som jag hört andra säga att man blir, jag vet att jag blir det jag med - jag har ju blivit det förr! Så det gäller att komma iväg på den där träningen.

Tyvärr lär det bli svårare nu i vår än förr. Min kompis Frida som jag brukar träna med har brutit handleden.., och när den väl är hel igen ska hon iväg och plugga i Iran. Jag är hemskt imponerad av just det, hon är modig, men i just aspekten av vårt tränande så är det synd. Det är ju mycket svårare att ställa in en träning om man ska gå på den med nån annan... Plus att det är roligare!

Men det ska väl gå ändå. Det skulle ju inte vara fel att bli både pigg och hyfsat vältränad. Nej, precis =)

(Bara så ni vet.., det här har inget med något nyårslöfte att göra. Mitt nyårslöfte för i år är att ge mer komplimanger. Inte att hitta på saker bara för att, utan att säga allt det där bra som jag oftast bara tänker. Och hittills går det ganska bra med det tycker jag.)

Hampus spelar Spore. Han fastnade för det när vi kom hem och nu har han spelat i 6 miljarder 850 miljoner år, ungefär. Det verkar vara lite tidskrävande det där spelet...

En av de saker vi missade att ta kort på när vi var på Gotland var ju såklart fikat med Jana, Joel och deras Hugo och Karin med sin Olimar. Hugo var lite blyg och ville mest sitta hos mamma, men Olimar var glad och tyckte inte alls det var fel att komma över till Hampus. Stå och hoppa massor, både hos honom och hos mej senare, det var kul det. Och att banka i bordet såklart.

Ja, det var synd att vi glömde att ta kort där. Det närmaste vi kom var nog när Olimar slängde Karins mobil i golvet så att kameran gick på, men det blev inte mer än så. För det hade ju varit kul att visa nu till exempel =)

Men det bästa var nog kanske hemma, efteråt. När vi satt och mös och pratade, Hampus och jag, och han säger: "Ja, man blir ju lite sugen på att ha en sån liten..."

Jag blev lite varm i hjärtat då =)

Ja, jag känner att jag bara måste tjata lite om julen igen. Jo, jag vet att de flesta redan har stökat bort den och är glada att det dröjer ett bra tag tills nästa gång. Men jag är då lite av en julfantast, och trots att vi har väldigt lite pynt i år (pga katter som fick vara hemma själva ett par dagar), så har jag gärna det vi har kvar. Och då speciellt den här fina julkyrkan som har varit Hampus farmors. Så glad jag blev när vi fick den!

 

En annan sak jag är glad över är de julklappar som vi fick, Hampus och jag. Speciellt vad gäller mej kan jag säga att vi nog fick nästan allt vi önskade oss. Inklusive matberedare, stor stekpanna, fina skålar och annat som kanske är lite otympligt att ta med på tåg. Från Gotland hade vi två fulla ikeakassar samt en extra väska. Med bara julklappar. En sån väldig tur att Hampus kompis Danne också skulle från Gotland och uppåt i landet samma dag som vi. Med bil.

 

Så till nästa jul.. då ska vi tänka igenom vad vi önskar oss innan. Eller, så skaffar vi oss en egen bil. Eller..., så får vi helt enkelt inte vara snälla i år. Så kan man också lösa det =)

 

Bästa julklapparna? Tja, det var nog de här:

 

I förrgår var det sådär tio minus och jag gick ut på promenad i mörkret, själv. Ner till stan för att titta på efterdagsrea, hittade lite, men ingen klänning som jag hoppats. Kom hem och var kall.

Igår var det sjutton minus och jag gick på promenad i ljuset. Själv, igen. Ner till stan, igen. Hittade mönster och tyg till en fin klänning. Mobilen dog av kylan. Jag kom hem och var iskall.

Idag var det 25 minus på morgonen. Nu är det 22. Idag vill Hampus gå på promenad med mej =)

Vi drog igång julstämningen för fullt direkt när vi kom hem till Västervik och gav oss ut och letade gran:

 

...julpysslade, kokade kola och knäck och annat gott:

 

 

Julpyntade:

 

 

Det blev julafton. Vi åt julmat och tappade en tomte i sillspadet. Den fick bada:

 

 

Fick julklappar och lekte med Katten. Garnet från Carls julklappssockar var en favorit.

 

...nej, vår kamera fixade visst inte blåa ögon...

 

Sen glömde vi att ta kort nästan hela tiden på Gotland, men nyår - då kom vi ihåg den igen!

 

 

Där var temat för kvällen annars vit och mörk choklad, både på jordgubbar:

 

 

...och tårta! Mums!

 

 

Nyårsdagen inledde vi trevligt men kallt med promenad i Visby:

 

 

Och sen var det strax dags för oss att åka hem igen. Men en tacomiddag hemma hos Hampus brorsa Tobbe hann vi med också!

 

Det var det!

... och ny design här på bloggen =)

Nu är vi hemma i Uppsala igen, och en så fin dag som idag har jag visst ägnat åt att sitta framför datorn. Hoppsan.

Det får nog allt bli en promenad, men först efter maten. Vi hade ju egentligen tänkt låta bli att äta på resten av januari, Hampus och jag, för vi var nästan helt säkra att vi skulle stå oss så länge på julmaten och alla middagar. Men inte riktigt då. Det får bli nyttig mat istället - vi börjar idag, med fetaost- och körsbärstomatssallad och lövbiff. Mumsigt!