Grattis pappa!

Hoppas du får en bra dag idag! Du får åtminstone ett paket på posten =)


Glad första advent!

 

Hoppas ni haft en lika fin helg som vi, med massa snö, lite julstämning och gos med bebis hos söta kompisar, både igår och idag. Helbra helt enkelt.


Sifferspecialité

Igår slutade räkningen på 424 kr. För två trerätters och varsina drinkar. Lagom pris det.

Och mycket passande för dagen.

(Ja, det tog en stund innan jag fattade, men ni ser ju såklart på en gång att det är 4 år den 24:e. Eller hur?)

För övrigt var det en mysig kväll, med god mat, trevlig personal och en söt älskling. Pubrundesällskapet som ramlade in mot slutet var väl kvällens sämsta, men man kan inte få allt. Efter en promenad hem i snöblåsten och lite mys i soffan var kvällen all, och trötta och nöjda somnade vi snart.

4 år - vår snöiga dag

Fyra av de fem senaste åren har det varit snö den 24 november. Det låter kanske lite udda att komma ihåg just det datumet av alla, men det var den dagen för fyra år sedan som Hampus och jag träffades.

Då var det snö, ganska vitt om jag minns rätt. Året efter var det lite mindre snö, när vi firade ett år på en av Uppsalas lyxigaste restauranger och åt den dyraste middagen vi någonsin ätit. När vi firade två år var det till och med snöstorm, det var knappt att vi vågade oss ut. Men ut kom vi och åt julbord på ålandsfärja. Och när vi kom hem igen och satt och mös i soffan frågade jag om Hampus ville förlova sig med mig.

Förra året var det ingen snö. Men vi var iväg på en liten resa, en finlandsfärja den här gången. Julbord och bufféfrukost, och en hel dag någon annanstans. Det var mysigt och välbehövligt.

I år är det snö igen. Snart ska vi ut och äta, i år blir det Snerikes restaurang. Lyxmat till studentpris och en kväll som bara är vår.


...för två år sedan. Max en timma innan förlovningen.

Blä - ordbajs!

Nu har jag äntligen skickat in hemtentan. Två timmar ikväll gick nog åt att titta på den och våndas. Sedan visste jag ingen annan råd än att ordbajsa. Så jag tror inte att de två diskussionsfrågorna är jättebra. Jag tror iofs inte att de är jättedåliga heller. De är åtminstone tillräckligt långa. Och handlar om ungefär rätt saker, med ungefär rätt ord.

Ja, det är nog så bra jag kan få det den här tiden på terminen. Nu hänger allt på hur hårt det rättas, men om jag ska få komplettering på nån tenta så borde det vara den här. Är inte helt stolt över min prestation.

Godiset räckte precis förresten. Tror jag ska behålla samma mutlista till nästa hemtenta - då om lary!

Skärpning nu

Förresten, det är inte jättetråkigt det jag ska skriva om. Det är bara just det att skriva som är jobbigt. Själva ämnet, ja det är ungefär såhär kul:

 

Nu ska jag sluta youtuba och börja skriva, jag lovar...


Mutor och andra tricks

Idag är sista dagen att skriva på den dumma dövhemtentan. Inlämningsdagen är imorgon men då är det heldag i skolan och förhoppningsvis rep på kvällen. I nödfall får jag skippa repet, men vet att jag skriver dåligt när det blir för sent på kvällen.

Men jag vill inte.

Usch vad det tar emot. Ändå försöker jag intala mej att när jag skrivit klart den här och nästa inlämningsgrej så är det slut på examinationer för i år! När jag skrivit klart dem får jag utnyttja mitt presentkort på en sminkkurs! Jag har min logopedtröja på mej och tänker att den har jag för att jag kan så himla mycket logopediska saker, inklusive allt jag ska skriva om! Om jag skriver duktigt nu en stund får jag gå och köpa godis!

Hmm, det känns lite bättre nu när jag skrivit ner allt. Kanske skulle gjort det med en gång. Har iofs inte öppnat dokumentet än, men om jag har min mutlista framme kanske kanske det kommer gå att få saker och ting gjorda idag.

Okej, tidsgräns för godiset. När jag skrivit klart småfrågorna. Eller en av de stora.

Heja mej, that's a deal!

Näst sista gången

Nu sitter jag här i Katrineholm en tisdagsmorgon. Näst sista tisdagsmorgonen för den här terminen. Jag har bara en gång kvar att sova borta, bara en gång kvar att gå upp alldeles för tidigt. Nu börjar det kännas okej.

Så var det inte igår riktigt. Då var jag och min praktikkompis överens om att det visserligen kändes bra att det var så kort tid kar, bara två veckor. Men man var så trött efter de veckor som varit och kunde fortfarande inte säga att det var sista gången, så det var fortfarande jobbigt.

Inte för att någon av oss tycker att det är dåligt här, det är en helt okej praktikplats. Den ligger bara väldigt långt hemifrån. Och det är jobbigare än man tror att inte få komma hem om kvällarna. Så tills nästa år, för vi har ju ändå fyra veckor kvar i vår, så funderar jag allvarligt på att helpendla. Även om det också är riktigt jobbigt, så kan det vara värt det.

(Förresten, ni kanske märker att det funkar alldeles utmärkt att blogga från en landstingsdator. Det beror på att Sörmland, precis som Dalarna, har ett knepigt filter som blockar mejlsidor men varken bloggar eller facebook. Så uppdaterade är de i vad som tar tid på internet. Då var Gävleborg bättre, där mejl var tillåtet men inte en hel del annat. Däremot fick man gå in på de sidorna om man ville, bara att det registrerades. Eller Uppsala. Där hade de inga filter allt.)


Att göra, eller inte göra

Idag var jag iväg och lunchtränade! Tänkte inte så mycket innan utan tog på mej träningskläder, gick ut i halkan och tränade flex på Friskis en timma. Så skönt! Jag måste försöka komma igång med träningen igen, har varit en dålig period nu med mycket stress och andra jobbigheter. Men det är ju så värt att komma dit inser jag varje gång jag är där.

Sen när jag kom hem för ett tag sen tänkte jag att jag borde en hel del. Som att äta, duscha och skriva en jobbig inlämningsuppgift om döva och hörselskadades tal. Och ja, nu äter jag iallafall. Och jag har tittat på inlämningsuppgiften. Den ser faktiskt okej ut, förutom att det enda jag skrivit på båda "skriv en A4 om det här"-frågorna är "Oj, oj..." Men mer än så har det inte blivit.

Ja, ja. Så länge jag inte lämnar in frågorna med det svaret ska det nog gå bra allting. Nu ska jag måla naglarna, lägga en ansiktmask och sedan duscha. Låter väl som en plan =)

Affischeri

Det är inte ofta nu för tiden som jag känner att jag har tid och lust att verkligen skapa. Att måla och rita älskade jag när jag var yngre, och jag skulle gärna vilja göra det mer. Men det är sällan lust och ork och tid sammanfaller. Så fort man har nån tid över nu för tiden ska det pluggas och fixas och jag vet inte vad. Alla pennor och färger i skrivbordslådan bara samlar damm...

Men i helgen så blev det lite datorskapande iallafall - en affisch för årets adventskonsert med musikkåren! Och igår hade jag pysseldag och kalkylerade Einstein med extra lång tunga till årets logopedexamens-affisch. Vad kul det var! Även om det bara var att i stort sett rita av, så var det ändå att rita =)

Och nöjd blev jag också. Ni kan få se, för lite stolt är jag allt - det får man vara när man gör något.




(Jo, jag vet att det heter kalkera, inte kalkylera. Men jag skyller på Tove som var först med den felsägningen, och så passar det ju förstås väldigt bra tillsammans med just Einstein)

Skillnad på erfarenhet

Igår var jag sjuk och hemma från praktiken. I efterhand insåg jag att jag valt en väldigt bra dag att vara hemma på (hur inte med mening det än var), då snön började falla, och falla, och falla.

Katterna ville såklart gå ut, och det fick de. Men av någon anledning var de inte lika förtjusta i utevistelsen som de brukar vara...

Idag har det slutat snöa. Det ligger bara en eller ett par decimeter blötsnö på marken. Katterna ville såklart gå ut igen. Så jag öppnade balkongdörren.

Bus nöjde sig med att peta på snön med tassen. Sedan var det lagom att bara sitta i dörrhålet. Pimmis gjorde likadant, petade på snön med tassen. Tyckte det var blött, och för att slippa gå i det blöta på trappen gjorde hon ett fint skutt - rakt ut i snön.

Jag tror inte det var riktigt så spännande som hon hoppades...

 

Nu hänger de på fönsterbrädorna här inne istället. Spana på fåglar är så mycket roligare än att bli blöt.


Lillan är här!

Igår fick Danne och Magda äntligen sin lilla dotter!

 

Så söt så! Undrar om det är en Hanna nu då...


Upp

Hampus och jag hade filmkväll igår. Vi såg Upp, en Pixarfilm som jag velat se ett tag, och Hampus också. Måste säga att jag inte hade jättehöga förväntningar - vet inte varför, Pixar brukar ju alltid vara bra. Men samtidigt hade jag nånstans i bakhuvudet att min syster sagt att det var en bra film, så se den ville jag.

Och jag måste säga att efter de första fem, tio minutrarna var vi fast. Allra första introt är mest bara kul. Men sen, åh jag kan inte tänka på det idag ens utan att få tårar i ögonen. Så fint, och så sorgligt.

Resten av filmen var bra, en blandning av roligt, jätteroligt och småsorgligt. En smula spänning också faktiskt. Och inte helt förutsägbar. Kan rekommenderas bara därför. Men främst för början.

Det går inte att förklara, ni måste se:


Kan inte se den igen utan att gråta. Tänker på mej och Hampus, mamma och pappa, mormor och morfar, alla jag älskar. Ibland är det jobbigt att vara så långt borta jämt.

Men jag är så glad att jag har min Hampus här iallafall. Igår fick vi hålla om varandra extra hårt efter att vi sett filmen. Just för att liksom säga att vad som än händer i framtiden så har vi varandra här och nu. Och det är jag väldigt glad för.

Saker att göra

Åh, klockan är tio en lördagsmorgon. Jag är uppe, ganska pigg, har ätit frukost och bara längtar efter att göra något vettigt. Är både glad och förvånad, det händer inte ofta!

Jag skulle vilja börja med att gå ut och gå en sväng, kanske till stan eller så. Men först får jag vara hemma en stund, för katterna ville ju såklart också gå ut i solen. Eller sol och sol, såhär på vintern har vi ju ingen sol alls på baksidan. Men de utforskar frosten iallafall.

Inte nog med att det känns som jag kan hinna göra saker idag, jag var rätt effektiv igår också. Eller gjorde åtminstone saker på eftermiddagen, vilket för mej också är en ovanlighet. Orka göra saker en fredagseftermiddag liksom.

Tyvärr är det rätt tråkiga saker på min att-göra-lista. Betala musikkårens räkningar till exempel, eller svara på frågor i en examinationsuppgift om döva och hörselskadades tal. Men det finns också roligare, som att kalkera en bild till en affisch, och fixa med en annan affisch. Och gå ut och gå förstås, det ligger som en stadig punkt på att-göra-listan så fort solen skiner.

Men om jag gör lite idag och lite imorn så hinns nog det mesta med. Hoppas jag. Nu ska jag bara stå i dörren litegrann och kika på katterna.


En liten lättnadens suck

Mejlade kursadministratören om csn-jobbigheterna. Fick svar nyss att det inte alls var kört, de skulle fixa det från skolans sida. Åh, vilken lättnad.

Nu kanske jag kan ta tag i dagen igen...

Måste det hända mej också?

Jag var nästan taggad att göra massa bra saker idag, skriva mejl, svara på examinationsfrågor, kanske till och med träna. Men så fick jag ett mejl från csn.

"Du var inte registrerad  på nån kurs vecka 52-53 förra höstterminen, så antagligen kommer vi att kräva att du betalar tillbaka det felaktiga studiemedlet"

BLÄ!

Så just nu är jag ledsen, hatar csn och önskar att jag aldrig skulle behöva ha kontakt med dem igen. Och inte har jag nån lust längre att göra nåt vettigt heller. Skitdag.


(Ingen riktig tröst, men jag är inte ensam iallafall...)

RSS 2.0