Ylva

Helt plötsligt fick jag en ledig kväll. Vårt utkast till PM är inskickat till handledaren och ska diskuteras imorn bitti. Ingen idé att fila något på det just nu alltså. Så imorn gäller det, då får vi se vad vår handledare är för person egentligen. Noggrann, så mycket vet vi. Men positiv eller negativ? Det är frågan.

Men nu alltså. Hittills har jag mest slösat bort tiden på slösurf. Och plockat lite grejer, kaoset här i arbetsrummet minskar en liten bit i taget. Det stora projektet "städa Ylvas skrivbord" börjar närma sig, och rentav kännas överkomligt. Det ligger dock sist i rensningskedjan, pärmar och tidskriftssamlare måste först rensas och förberedas, och jag tror de ständigt växande tidningshögarna i köket också måste prioriteras. Likaså högen av allt möjligt som också finns där. Det är ett långtidsprojekt det här rensandet.

Jag borde också diska. Och gå upp till affären och handla. Och bara ta det lugnt. Hmm.

Inget av det blir dock gjort om jag bara ska sitta här. Så då är det väl bäst att sluta med det, stänga av datorn och ta tag i något. Borde ju inte vara så svårt, eller hur. Tror jag ja...

1. Man kan inte ha ens sina gravidbyxor längre
2. Man märker att katten hellre ställer sig på magen än i knät vid gos
3. Man snubblar på katten när den stryker sig kring benen för att man inte ser den under kjolen

Under hela tiden jag har pluggat har jag inte behövt skriva en enda omtenta. Därför tyckte jag att det var dags nu. Eller nej, riktigt så tänkte jag inte. Men i torsdags var jag jättetrött, fortfarande förkyld och kände mig allmänt risig, och insåg att hemtentan i pedagogikkursen var så långt ifrån klar att precis hela helgen skulle gå åt om jag skulle försöka få den färdig. Och då hade den antagligen inte ens blivit bra. Omtentan på den kursen är precis samma uppgift, fast inlämning i slutet av april istället. En snabb eftertanke gav att jag nog skulle ha mer tid i april än vad jag haft nu i mars, och sen var valet inte så svårt.

Jag har alltså haft en ledig långhelg, och åh vad skönt det har varit. Fix med det ena och det andra, mysig soffest med några kompisar, allmänbildande speleftermiddag med gamla gymnasiekompisar, och i stort sett inget plugg alls. Bara soft. Nu känner jag mej äntligen lite utvilad igen. Redo att sätta igång med veckans jobb, som är pm-skrivning. Kul, även om dagens grej - att läsa elva artiklar - känns lite mastigt såhär precis innan det är dags att börja med det. Men ändå, kul! Nu kör vi =)

Ibland känns det som man får frågan "Vet ni vad det är för kön?" lite för ofta. Flera gånger har jag tänkt "Men vad gör det för skillnad?" innan vi svarar att vi inte ville ta reda på det.

Kanske har jag läst lite många könsneutrala föräldrabloggar där det för fullt hävdas att "barn ska vara barn, de behöver inte delas upp i kön". Jag har tänkt på det själv och hållt med, det verkar ju helt vettigt. Men idag när jag satt och sydde och funderade fick jag plötsligt upp ett helt annat perspektiv. De allra flesta som frågar gör det ju faktiskt inte för att genast placera in barnet i ett fack och behandla det på ett av två helt skilda sätt. Anledningen till att man frågar är ju snarare för att vara artig eller nyfiken eller intresserad av just barnet. Man vill lära känna det, så bra som det går, eller hur?

Och när barnet ligger i magen finns det ju faktiskt inte så mycket mer att fråga om, sånt som man skulle kunna fråga om lite större barn. Vad de gillar att äta, dricka, göra, leka...? Man får helt enkelt hålla sig till sånt vi kanske skulle kunna svara på. Som om den sparkar mycket (jepp), vad det är för kön (nej, det visste vi ju inte), vad den ska heta (nej, det är en hemlighet).. Sen är det inte så mycket mer. Det finns helt enkelt inte så mycket att välja på om man vill försöka lära känna ett litet ofött barn.

Och jag är jätteglad att ni vill försöka lära känna vår lilla Alien! Tänk att ha så många där ute i världen som man aldrig träffat men som ändå är jättenyfikna på vem man är. Det är fint det.

Tankesättet kan fortsätta även när bebisar kommit till världen. De är helt enkelt inte så mycket mer än bebisar i början. Inte små prinsessor, inte hängivna legokonstruktörer, inte nybörjare i skolan, inte plugghästar, inte fotbollstokar, inte rymdforskare. De kanske blir något av det senare i livet, de kanske blir något helt annat. Men när de är små är de inte mer än bebisar. Nöjda eller skrikiga, friska eller sjuka, javisst. Men också pojke eller flicka. Jag tror man måste ha med det för att bilden ska bli komplett. Sedan tycker jag absolut att det inte ska behöva medföra några som helst särskilda bemötanden eller förväntningar hit eller dit, men det är faktiskt en helt annan fråga.

Så tänker jag. Och jag är också nyfiken på vad det kommer bli för en liten krabat. Har faktiskt frågat runt lite efter gissningar från kompisar, men tyvärr ligger statistiken på ungefär fifty-fifty om det blir en flicka eller pojke. Annars kunde man ju tro att de flesta inte kunde ha fel. Likadant är det med magens utseende, fifty-fifty på gissningarna utifrån den med. Jag tror vi måste fråga någon som det sägs inte har gissat fel på något enda av sina barnbarn och se vad han tror - Hampus morfar alltså.

Eller så väntar vi tills vårt lilla under bestämmer sig för att komma ut. Tänk så mycket det är som är spännande med det här!

Ja, ni är några som frågat. Och jag är ju inte den som är den. I november lade jag ju upp den första bilden på magen, här, men sen har det varit dåligt med uppdateringar just på den fronten. Vi har dock tagit några lite då och då, så varsågoda - här är alla på en gång!

Vi åkte mer än hundra mil i helgen. Minsann. Korta visiter hos Hampus kompis, min bror och min familj. Mycket trevligt överallt, trots att tiden blev väldigt kort på varje ställe. Men vi hann med besök på Ullared och Skeppshults fabriksförsäljning, fika på ett väldigt mysigt Teleborgs slott i Växjö och få se på lite bebisgrejer mamma sparat sedan vi var små. Och umgås med alla förstås!

Lite typiskt var det att vi inte tog ett enda kort på hela helgen, fast kameran var med. Men vi verkar vara inne i en sån okortperiod nu, tråkigt nog. Men allra tråkigast var ändå att jag var genomförkyld hela helgen, såpass att jag inte vågade hälsa på mormor och morfar av rädsla att smitta ner dem. Det saknade jag, annars var det en mycket bra helg. Tack allesammans!

...och idag var jag på det sista repet för i vår. Var inte helt säker innan ikväll, men när lilla någon i magen protesterar mot att repet blir för högljutt och håller på för länge, då vet man att det är rätt beslut. Tror inte det är så mycket musiken faktiskt, bara kanske trummorna lite, utan att magstödet trycker in magen så det blir mindre plats. Då trycks det tillbaka, och det rejält. Alien är en bebis som vill ta den plats den har rätt till helt enkelt.

Sen ska jag inte glömma att säga att det ska bli väldigt skönt att få vara hemma och ta det lugnt även torsdagskvällar, inte behöva känna att jag måste åka iväg. Jag skulle verkligen inte tycka det vore fel att ta ledigt från allt, gå på havandeskapsledighet redan nu. Men än är det inte maj, så än får jag jobba på.

Piggar upp allt med att den här helgen ska vi minsann på roadtrip, Hampus och jag. Gislaved, Växjö och Västervik ska göras osäkra. Skönt att få komma iväg, och lite grann är det i sista minuten. Jag sitter inte så värst bekvämt i bil längre ska ni veta. Ska jag beskriva hur det känns så är det ungefär "uff".

Men iväg ska vi, och kul ska det bli. Får se om Alien vill bjuda på sig själv och lite sparkar, det är inte så generöst med det om någon annan vill känna. Flera har provat, bara Tove har lyckats. Men nu ser man ju ibland hur hela magen skakar av ommöblering där inne, så helt omöjligt kan det inte vara. Vi får se =)

Idag var sista dagen på praktiken. Sista någonsin.

Och jag är så glad att jag var på ett så bra ställe den här sista gången. Det känns verkligen som att jag är redo att börja jobba. Som att jag faktiskt kan. Som att det skulle gå riktigt bra till och med =)

Och jag blev så glad på slutsamtalet idag. Sista slutsamtalet någonsin. Få höra berömmande ord från handledarna. Få höra att de gärna skulle låta sina barn gå till mej som logoped. Stolt och glad, det är jag!

Hundra dagar på praktik är hur lång tid som helst. Som går hur snabbt som helst.

Och om ett år, bara ett år som inte är så förskräckligt lång tid egentligen, har jag förhoppningsvis jobb. Eller jobb på gång. Åh, jag längtar! Det ska bli så kul =)

Imorse hade jag ångest över hur mycket som bara hänger över mej. Alla sidor som måste läsas, alla frågor som måste besvaras, allt som måste presteras. Hur jobbigt som helst. Till slut insåg jag att det bara fick mej att må dåligt utan att lyckas göra nånting, så då bestämde jag att det var lika bra att ta ledigt.

Alltså har jag gjort ungefär såhär mycket idag.

I kursen som vi läser nu, ja en av dem iallafall, är schemat väldigt glest. Ett seminarium i veckan. Låter ju faktiskt hur bra som helst. Det förväntas också att vi ska läsa en hel del till varje seminarium. Det är också okej, vi pluggar ju ändå heltid.

Men. När läraren väljer att ha ett kapitel ur en, två, tre, fyra olika böcker till varje seminarium, böcker som dessutom bara finns i ett eller två ex på biblioteken, då blir man rätt less. Hur intressant och viktig kursen än är, så vill man ju faktiskt hellre ägna sig åt läsande än bokjakt, stress och panik.

Ja det är klart, man kan ju köpa böckerna. Men för ett kapitel? Och med ca en veckas leveranstid, när man bara har den veckan på sig att läsa? Nej, då blir det inget köpt.

Så nu funderar jag om det inte borde vara garanti att få godkänt om man varit en av dem i klassen som ställt upp och scannat in och mejlat ut kapitel till alla. Jag hoppas det, för jag gjorde det både förra veckan och nu idag. Och även om det inte tar jättelång tid känns det som man har gjort sitt pluggande för den dagen. Sen blir det inte så mycket mer gjort, och man går där med både bra och dåligt samvete på samma gång.

Ja ja, en liten suck på det där, så ska jag försöka lämna det bakom mig och hålla tummarna för att läraren väljer nedladdningsbara artiklar till nästa seminarium. Vi har ju tillgång till hela PubMed via universitetet med ett antal tusen artiklar. Någon borde ju vara tillräckligt bra för att användas.

Hmm, vänta där. Jag kanske ska ta och mejla läraren och framföra min synpunkt. Har vi tur kanske han förstår poängen. Bäst att göra det med en gång!

Lite blir det gjort idag iallafall. Så ni vet =) Och sen lyssnar jag på The Ark. Det var sån härlig stämning igår på konserten, lyckan riktigt svämmade över i lokalen. Underbart.

Och hela dagen idag har jag haft en låt på hjärnan, en jag faktiskt glömt bort fram tills igår. Men den är ju så bra! De har ju massa hur bra låtar som helst förstås, men just nu är det här min favorit =)

Jag vet inte riktigt vart dagarna tar vägen. Tjoff, svisch bara så har det gått en vecka till.

Lite mycket plugg just nu iallafall. För många parallella kurser. Inget att rekommendera, då samordningen dem emellan är helt åt skogen. Men imorn och på fredag blir det iallafall inläsning hemma. Vilken kurs som ska prioriteras har jag inte bestämt än, den jag känner för på morgonen antagligen. Förhoppningsvis blir det iallafall nåt, även om jag allra helst bara skulle vilja ta ledigt från allt.

Ikväll blir det dock inget plugg. Däremot The Ark på Katalin. Det blir fint det =)

I veckan var vi och köpte ett skötbord. Från blocket såklart. Ett sådant man sätter på badkaret, stabilt och precis ett sånt vi ville ha. Samma dag hämtade vi ett paket med tygblöjor från Imse Vimse, så nu är vi redo för blöjbyten de första tre månaderna. Eller förstås, det behövs dessutom en skötbädd och överdrag, tvättlappar och sånt, men det blir ett besök på ikea idag. Sen så!

Halva stamningspraktiken är avklarad. Helt galet.

Om två veckor har vi inte mer praktik, nånsin. Ännu mer galet.

Men jag hade gärna varit i Västerås lite längre. Det är ett trevligt ställe, de flesta hälsar och pratar med en och verkar uppriktigt intresserade av svaren. Det är man inte alltid så bortskämd med som student. Skulle det finnas ett ledigt jobb där om sådär drygt ett år så skulle jag inte tveka att söka! Hoppas bara att jag hinner ge något intryck nu medans jag är där, så de kommer ihåg vem jag är. På ett bra sätt förstås =)

Och så är stamning jättekul också, det får man inte glömma. Det är hur roligt som helst att få träffa barn igen, och inte vara tokigt nervös som man var på första praktiken för att allt var nytt. Jag skulle verkligen kunna jobba med allt inom logopedi tror jag, men det skulle vara allra roligast att få hålla på med barn på ett eller annat sätt. Barnlogopedi, hab eller stamning, det är nog mina favoriter.

Ja, det blir spännande att se vart man hamnar till slut. Lite grann har man ju en förhoppning i bakhuvudet att någon ska ringa från en logopedmottagning och säga "nu när du är klar, vill du inte komma och jobba här hos oss?". Det kommer iofs aldrig hända, för så få logopeder finns det inte längre. Men nånstans hoppas jag det finns ett bra jobb för mej. Och att det kommer ut nån gång under nästa vår. Typ framåt april-maj. Då hinner jag ju vara lite mammaledig emellan, det skulle ju vara helt perfekt!