Jag kände en spark!
Idag på föreläsningen kände jag något som var som ett PET i magen. Inifrån. Jag blev helt fascinerad, såklart. Tänkte "var det där en spark?" varvat med "eller var det bara en stor bubbla?"...
Sen kom det igen. På samma ställe. Inte lika kraftigt, men igen och igen och igen. "Det kan ju inte vara nåt annat!" tänkte jag, och lyssnade nog inte mycket mer på föreläsaren den timmen.
Lite andra småpet, eller bubblor, eller vad man nu ska likna det vid, kom då och då på ett ställe lite bredvid också. Precis som att Alien låg och hamrade för fullt med både armar och ben, och ville visa att han (eller om det är hon) minsann fanns där inne och kunde göra väsen av sig.
Undrar om föreläsaren såg mitt flin hela den timmen? Hehe. Hoppas han blev glad då, för själv gillar jag honom, han är bra.
Nej, jag sade inget till mina klasskompisar. Nog för att jag gärna ville, men ännu mer ville jag att den första jag berättade om sparkarna för skulle vara Hampus. Känner jag nåt imorn lovar jag att säga det då.
Om Hampus blev glad, ja. Såklart. Ni skulle sett leendet =)
Sen kom det igen. På samma ställe. Inte lika kraftigt, men igen och igen och igen. "Det kan ju inte vara nåt annat!" tänkte jag, och lyssnade nog inte mycket mer på föreläsaren den timmen.
Lite andra småpet, eller bubblor, eller vad man nu ska likna det vid, kom då och då på ett ställe lite bredvid också. Precis som att Alien låg och hamrade för fullt med både armar och ben, och ville visa att han (eller om det är hon) minsann fanns där inne och kunde göra väsen av sig.
Undrar om föreläsaren såg mitt flin hela den timmen? Hehe. Hoppas han blev glad då, för själv gillar jag honom, han är bra.
Nej, jag sade inget till mina klasskompisar. Nog för att jag gärna ville, men ännu mer ville jag att den första jag berättade om sparkarna för skulle vara Hampus. Känner jag nåt imorn lovar jag att säga det då.
Om Hampus blev glad, ja. Såklart. Ni skulle sett leendet =)
Kommentarer
Trackback
