Om hur genomtänkt det faktiskt är

Ni som känner Hampus och mej vet ju att saker kan gå lite snabbt ibland. Flytta ihop efter ett par månader, skaffa katt när vi saknar en för mycket... Har vi väl bestämt oss för något, då ska det minsann hända på en gång, vad väntar vi på? Men den här gången är det faktiskt inte alls så snabbt påkommet.

Det började redan förra julen. Vi var ute och fikade med ett par av Hampus gotlandskompisar som har helt underbara små killar, då var de ungefär ett halvår båda. En av dem var lite blyg, den andre kom gärna över till oss och stod och hoppade i knät en bra stund. Väldigt tråkigt att vi glömde ta kort just då, men det lever i minnet.

Men iallafall. När vi kom hem sen på kvällen sa jag nog nåt i stil med "Det skulle vara rätt kul att ha en sån liten". "Ja", sa Hampus, "det tycker jag med".

Så glad jag blev efter den lilla meningen, det blev som ett helt rosa moln i bröstet, ungefär.

Ett tag därefter var det alltså "nån gång i framtiden", då skulle det vara dags. Och det var först hemma i Uppsala igen, en dag då vi var ute och gick, som vi började prata lite mer om när. Jag hade tänkt länge, fast inte vågat säga, att det borde passa bra att få barn precis i slutet på programmet. Efter näst sista terminen, så jag kunde vara hemma på sommarlovet och sedan antingen vänta lite med magisterarbetet eller göra det på halvtid.

Lite försiktigt nämnde jag det för Hampus, och jag bara älskar när han säger "Vet du, så tänkte jag också".

Så pratade vi igenom det mera, och kom fram till att om jag är hemma på sommaren, kan han vara hemma på höstterminen när jag gör arbetet - för då borde vi ju faktiskt kunna vara hemma båda två ganska mycket. Beroende på vad jag gör förstås, men det får vi se. Sedan vårterminen kan jag vara hemma igen, men det beror på hur jobbfronten ser ut. Och än så länge är det såpass långt dit att vi får ta det som det kommer.

Ja, så tänkte vi. Och sen tänkte vi mera att det inte alls är självklart att man lyckas så fort man vill, barn kommer ju inte på beställning. Så en hel lång plan tänkte vi ut, om det blir, om det inte blir, osv osv. Och det redan i januari.

Efter det var det bara nedräkning som gällde. Till augusti. Månaden vi räknat ut skulle vara perfekt om vi ville ha ett barn i maj.

Det är väldigt långt från januari till augusti så ni vet. Men det gick till slut. Och nu är vi här. Lycka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0