Ylva

Ja just det, jag skrev ju att vi blev klara med flotten, men aldrig när vi började bygga på den. Det var ju kanske en liten miss, men här följer då hela den spännande historien...

Första dagen, efter rännarmötet, gick vi ut och paxade ett frigolitblock. Nej, cellplast... som det heter om man ska vara korrekt...

Sen gick ett par dagar, och på torsdag eftermiddag satte vi igång. Dividerande hit och dit, vi hade först tänkt att ha ett traktordäck som läppar och flythjälp, men när det var så fullt av hål och sprickor så att det inte ens gick att pumpa så fick vi tänka på en annan plan. Att vi senare såg att det var "made in tjeckoslovakien" förklarade en hel del...

Vi hann iallafall bygga botten då, någotsånär, limma och spika. Fredag morgon spikade vi lite till, raspade alla hörn och blev intervjuade av UNT. Hur vi såg ut då finns alltså i lördagstidningen och lite på deras hemsida. Till sist så målade vi och blev hemskt nöjda med resultatet.


Lördagen missade jag tyvärr, var på kurs, men Ellinor och Lisa var där, drack öl och konstruerade lite läppar. Tyvärr med lite bristande fantasi och kreativitet (för mycket öl?) fick jag höra, men jag tyckte det blev bra ändå.

Så kom söndagen med lite kallare väder och tidspress och då minsann jobbade vi på. Läpparna gjordes klara, säkerhetssnören fästes i botten, skyltarna målades, handtagen filades, läpparna målades och hörnen slipades lite till på uppmaning av Säk.

Det är så härligt att vakna när solen skiner in genom rullgardinen, när man har sovit för öppet fönster och hör fåglarna kvittra för fullt. Det är sådär lite lagom svalt i rummet och älsklingen ligger bredvid och vaknar han med innan klockan ringer och pussar och kramar tills den gör det.

Så borde varje morgon vara!

Flotten är numera klar. Intensivt byggande och kreativitetiskt målande gjorde att vi blev klara med den i tid. Till och med i god tid jämfört med en hel del andra faktiskt...

Så nu är vi nöjda och glada. På onsdag är det dags att våga sig ner i Fyrisån. Och det vågar vi såklart!

Så här fin är ju flotten!!



Och såklart kommer vi ha fina dräkter på oss också, men exakt hur de ser ut kommer ni inte få se förrän det är dags ;)

När man är med i en orkester med en pratglad dirigent får man höra det mesta. Som rubriken ovan. Så skulle en passage i en marsch låta, om nån undrar...

Man kan såklart få höra oanade saker även i sin egen oskyldiga kornettsektion. Som för några veckor sen. Personerna inblandade är Lasse 70+, Johan nånstans 35?, och så jag, Ylva 22.

Johan: Men Ylva, tränar du inte massa hemma?
Ylva: Njaeeää...inte... så... mycket...
Lasse: Jo, men tungan tränar du ju en del i alla fall. (med stort menande leende)
Ylva: Hehe, ja, det är klart, och läpparna. (ler med)
Johan: Men Lasse! Ska du komma och prata oralsex här??
Lasse, ler lite blygt i skägget: Jo, men all träning är viktig vet du.
Ingen kan hålla sig för skratt längre.

Här är vi förresten, vid ett annat tillfälle, iklädda vår tjusiga uniform ;)

Sitter och läser och läser i min psykologibok, hoppas och hoppas att något fastnar också. Det är ju tenta inte allt för långt bort.

Men det är intressant. Ta till exempel det här;

Enligt Piaget är det typiska för tonåringars självbild deras "imaginary audience" och "personal fable". "Imaginary audience" - den inbillade publiken - är det att alla tonåringar ser sig som världens mittpunkt, att alla i hela världen ser vad de gör och hur de ser ut, och bryr sig om det. Och "personal fable" betyder i stort att de tror de är de enda som är med om livets upplevelser - att bli kär, dumpad, orättvist behandlad, osv, osv, eller åtminstone att ingen annan verkligen känner dessa upplevelser i närheten av lika mycket.

Visserligen finns dessa egenskaper olika mycket hos olika personer men...

Hrrm...

Nån mer än jag som känner igen sig? Så var det ju...

Bara en rad plattor kvar att lägga. Och ett land att gräva upp och byta jord i. Fast det får vänta tills vi får låna någons (Hampus mosters?) bil och kan åka och köpa fem säckar på en gång. För vi tar nog inte en vända till Boländerna med skottkärran igen...

Sen ska jag köpa min ros och så ringblommor, och sen är det klart för nu. Snart så =)

Vi slog nog rekord i skottkärrande med nyinköpt skottkärra idag. Först hela vägen från Boländerna och hit, sen hur många vändor som helst med jord och sand från under plattorna. Nu minsann ska det bli fint här ute. På med täckväv imorgon, grus ovanpå det och sen på med de (då) rengjorda plattorna igen. Sen hoppas jag vi slipper allt jäkla ogräs som invaderar hela tiden =)

Men nu är det dags att mysa med lite te framför teven.., lite massage och sen somnar vi nog bums båda två skulle jag tro. Godnatt!

Har precis varit ute och flyttat några tulpaner från landet/gräsmattan till en kruka. Likadant några scilla som var ivägen.

Vi ska nämligen utöka vår uteplats lite grann, såpass att det är möjligt att använda den utan att det känns jättetrångt. Det blev mycket bättre utan thujan och vinbärsbusken, så nu ska vi göra sista rycket och lägga dit lite extra plattor. Och jämna ut underlaget för de som redan ligger. Sen kan vi nog använda den =)

Så nu blir det en promenad ner till Boländerna, en skottkärra och trädgårdslandskant ska införskaffas, liksom ett par grövre handskar. Här ska fixas!

Nu är vi hemma igen i kalla Sverige. Tur att solen lyser iallafall, hörde att det inte var så härligt väder här medan vi var borta. Tur för oss kanske =)

Men ändå, vi saknar Teneriffa.

Kanske inte alla turister och alla inkastare, kanske inte kackerlackorna (speciellt saknar inte Alex dem), kanske inte klorlukten på hotellet.

Men annars. Titta, bilderna nedan.., sånt vi gjort och sånt vi saknar.



Utsikten från vårt hotellrum.



Utsikten över de inte så jättehårt arbetande parkarbetarna. Hampus nya drömjobb?



SOLEN!!! Behöver jag säga något mer?



Palmer. Mera palmer. Och kaktusar. Och blommor. Så härligt...



Solen igen! Här hur högt den står - alltså hur korta våra skuggor är. Fast det här var nog inte det kortaste..



Strandpromenaden =) Första dagen där, med hela familjen.



Efter promenaden...



Efter alla San Miguel... på väg till;



Den godaste paella i stada!



Att kunna sitta ute i bara linne och inte frysa. Här är poolområdet på hotellet förresten.



På restaurang. Det blev väl aldrig bra bilder vid dessa tillfällen, men maten var god. Och vinet.



Teide! Högsta punkt vi varit på, även om vi inte var vid toppen. Här köpte vi även vår enda souvenir. En klocka av lavasten...



Det var sol, men inte varmt. Lite som här hemma nu faktiskt, fast uppe på ett berg.



Leifs 50-årsdag. Firades med lyxig tårta köpt på supermarket. Och helt ologiska bilder. Samt ett kort såklart. "Oj, vad många barn jag har?"



Los Christianos. Staden vi bodde i. Jo, nästan alla hus ni ser är hotell...



Valar! Vi kom iväg på valutflykt Hampus och jag. Jag som trodde det skulle vara jättedyrt. Men det var det inte. Och hade vi varit bra på att pruta hade det varit ännu billigare.



Jag och havet. Oslagbar kombination. Ser ni solbrännan förresten?



Månen till slut. Så här såg den ut varje kväll. Känns som en bra avslutning.

Sådär, nu är det bara lite packande kvar och sen drar vi söderut. Först till Gotland, sen till Teneriffa. Härligt!!!

Så om ni undrar varför ni inte hör av mej på länge så är det för att jag har fullt upp av att njuta i solen tillsammans med älsklingen ;)