Ylva

Sitter och försöker få ihop ansökningar till jobb. Det är inte så många tjänster ute nu, så jag söker alla de jag kan tänka mig. I stort sett alla härifrån Uppsala och söderut alltså. Försöker också skriva mejl till mina snälla referenspersoner, så de kan vara beredda när jag får åka på intervju.

Inte för att det känns så väldigt positivt. Inte just nu. För varje dag som går känner jag mig ytterligare lite mer värdelös. Vad kan jag, liksom? Och vem skulle vilja ha mig?

Egentligen vet jag ju att jag faktiskt kan massor. Att jag skulle vara en superbra och engagerad logoped och kollega. Men det känns ju inte så när ingen vill ha en. Nu är ju inte tre intervjuer hela världen, för det är ju faktiskt bara tre jag varit på hittills och fått nej. Och jag har en snart på g. Och har sökt några jobb till jag ännu inte vet något om. Det är bara när den här deppigheten kommer över mig som det bara känns så hopplöst.

Men snälla ni som eventuellt tänkte så, inget pepp nu tack. Det låter ungefär som "men åh lilla gumman, det är klart att du kommer få ett jobb, alla vi andra jobbar ju och det var ju inga problem alls" ... i mina öron. Och då känner jag mig ännu mindre och sämre som inte är som alla andra.

Och en sak till, jag vet att det bara är två veckor sen examen. Så det är ju verkligen inte hela världen att inte ha fått ett jobb än. Men det är lätt att säga så. Nu ska jag försöka gå och låta bli att känna så. Inte lika lätt. Men kanske kan lite mat och lite zelda hjälpa lite.

Idag ammade jag för första gången utan att det gjorde ont. Jag är fortfarande helt fascinerad. Det är ju så det ska vara, det har jag ju förstått.. men det är inte så det har varit för mej. Men nu känns det som om det kan bli så. Och vad jag är glad.

Det har varit jobbigt det här med amningen. Såriga bröstvårtor och råd som inte hjälper. Många tårar och så nära att ge upp allting. Men också mycket stöd, från mamma speciellt och Hampus mamma likaså. Och liknande berättelser från mormor och Hampus moster. Och ett igenkännande från pappa åt Hampus hur svårt det är att stå bredvid. Jag är så glad över att veta att det inte bara är jag som är överkänslig, det kan faktiskt vara helt outhärdligt. För det var det. Att gråta en hel amningsstund för att det gör så ont, att gråta bara man tänker på det.. Det är hemskt.

Men nu till slut. Efter ett besök på den superbra Amningsmottagningen på Ackis i fredags, med jättegulliga och bra barnmorskor som inte ville annat än att det skulle bli bra, och med en bröstpump sen helgen så brösten fått vila och lanolinsalva.. nu är nog ena bröstet läkt och det andra på väg. Och som sagt - idag kände jag inte av nånting vid amningen!

Så det kan bli bra, det blir bra! Jag vill bara skriva det här, så ni vet om ni någon gång skulle råka ut för det.. jag hoppas verkligen ni slipper, men om.. så finns det hjälp.

Och tack så jättemycket mamma! Och Hampus mamma! Och Amningsmottagningen. Utan er skulle det aldrig gått. Och såklart, tack Hampus! Världens bäste.

..och det är inte jag, trots den envisa foglossningen och sammandragningarna som sätter in så fort jag försöker gå snabbare än en normal snigel. Nej, faktiskt, jag har till och med varit hos sjukgymnast igen och fått en TENS-apparat. Bra grejer det, även om jag inte premiärgått nån promenad med den än.

Nej, den som känner sig handikappad är faktiskt Hampus, även om jag inte kan säga att jag riktigt håller med i den känslan. Det är nämligen så att bilen gick sönder nu i veckan. Tjoff bara, så gick kopplingen i golvet. Och Hampus måste numera cykla till jobbet...

Men ja. Så bra är det ju inte. Jag fick styra bilen i gångfart runt mediamarktrondellen i rusningstid, Hampus puttade på och var hemskt glad att det delvis var nerförsbacke. Några bilister blev sura att vi var i vägen, resten såg nog att Hampus puttade och var glada att det inte hänt dem. (En kort sekund funderade vi på vad som skulle hända om jag puttade istället. Och mer än att vi antagligen inte skulle komma nånstans, så skulle nog Hampus få en utskällning för att han lät sin gravida tjej ta i, men någon kanske skulle erbjuda hjälp.., lite troligare iallafall.)

Resten av vägen hem blev vi bogserade av Danne, så hem kom vi. Men vad som är fel, det vet åtminstone inte jag. Hampus hoppas på nåt inte allt för svårt, men tror tyvärr inte på det själv.

Två saker är dock bra. Hampus fick tips på en bilmekaniker igår när han köpte ny dator (han fick skjuts hem och allt möjligt, så vi kan ju verkligen rekommendera Alina Systems!) Och jag läste lite i bilens instruktionsbok medan Hampus letade fel, och upptäckte att vi har isofixfästen till barnstolen i baksätet.

Så får vi bara ordning på det här så sitter Alien mer säkert i bilen än vi trott från början. Alltid nåt =)

Ibland hamnar man bara på fel sida av dagen. Ingenting är riktigt kul. Man är alldeles för rastlös. Vädret kan vara fint men det gör det bara värre då man inte kan komma sig för att göra nånting.

Idag var en sån dag. Innan Hampus åkte och köpte penséer med mej, vi gjorde pizza och jag kom ihåg glassen. Då blev det äntligen bättre. Så dagarna går att vända, och det är väl en väldans tur.

Jag hade gärna vänt den tidigare, men det allra bästa sättet är att åka till havet eller till en sjö och bara sitta där och titta på vattnet. Och det går inte här. För i Uppsala finns inget vatten. Fyrisån räknas inte. Inte ens nu på våren då det faktiskt är mer vatten i, för man måste få sitta ensam. Dumma Uppsala.

Igår tänkte jag på att flytta. På att flytta från Uppsala. Då kändes det rätt konstigt faktiskt, det är ju här vi bor, här vi har bra vänner. Men så idag. Då kändes det som att jag inte kunde komma härifrån snart nog.

Så man undrar ju vart man kommer hamna till slut. Men det är nog tur man inte vet.

Skrev ett inlägg om försäkringskassan igår. Det blev lite väl gnälligt, så jag tog bort det igen. Men allt kändes så väldigt mycket mer komplicerat än det faktiskt var. Kan sammanfatta det med deras egna ord:

"Ja, det är krångligt. Det är knappt så vi förstår det själva."

Vi var på infomöte om föräldrapenning igår, därav frustrationen. Jag frågade om en knepig blankett jag fått men inte förstod. Handläggaren förstod den inte heller. Men idag ringde han upp, berättade att hur jag än fyllde i blanketten fick jag inte mer än grundbeloppet då jag är student, att han kunde skicka en enklare blankett till mej om jag ville och (till slut) att jag faktiskt inte alls behövde fylla i någon blankett utan kunde skriva i mina uppgifter direkt på deras hemsida.

Så ja. Försäkringskassan är krånglig. Men lyckas man bara få prata med rätt person så löser sig det mesta. Eller om man fixar allting själv på internet. Vi kommer nog köra på det sistnämnda i framtiden.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Foglossning och ispromenader är ingen bra kombo.

Mina ben känns som de kan ramla bort när som. Kan det inte bli vår nån gång snart? Eller åtmistone tö. Snälla.

Nej, jag ska aldrig bo i hyresrätt mer. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Helt värdelöst är vad det är. Usch och fy.

Den här gången har de skottat tak. Det är ju bra, så det inte blir vattenskador iofs. Det blev det ju en hel del av förra året på grannområdet. Och till skillnad från förra året så kraschade de faktiskt inte vårt fågelbord. Däremot har de knäckt grenar på både rosen och vinbärsbusken på baksidan när de öst ner snö över vår uteplats. Heja heja. Blev inte så glad när jag släppte ut katterna idag och upptäckte det.

Ja ja, jag vet att vi bor i ett billigt område, till och med ett studentområde. Det är väl inte meningen att vi ska bry oss om hur det ser ut, och speciellt inte uteplatserna. Men jag gör ju det. Och så fort jag börjar ens tänka på att jag trivs rätt bra här och att det nog kan vara helt okej att bo i hyresrätt ändå, då kommer någon slags klantar och har sönder något. Gärna på just uteplatsen.

Som alltid när sånt här händer blir jag hemnetfantast. Drömmer om att få flytta nånstans där man får ta hand om allt själv, så det inte går sönder, och om det ändå gör det så får man skylla sig själv att man är klantig. Inte på att man anställt slarvigt folk som inte bryr sig.

Men än är det bara en dröm. Än har vi långt ifrån de inkomster som krävs för att man ska få lån. Och det är antagligen rätt dumt att flytta nu, jag har ett år (ganska prick faktiskt) kvar på utbildningen, och vart vi hamnar efter det kan vara precis var som helst. Det skulle inte vara fel att vara kvar här, men så tycker nog minst halva klassen så konkurrensen lär vara hög.

Nej, vi får helt enkelt se. Allt beror på så mycket på samma gång. Men om vi kan undvika det - ingen flytt till någon hyresrätt igen!

Det bästa med att stå och vänta på bussen en extra kvart i tretton minusgrader måste vara att man för en gångs skull får lite solljus på sig.

Det sämsta är nog allt annat...

Min föreläsning börjar nu. Bussen kom inte. Jag gav upp att vänta på nästa, för jag skulle ändå komma för sent, ganska mycket dessutom. Lika bra att satsa på att komma in vid nästa rast istället.

Nu håller jag bara tummarna att nästa buss går som den ska.

Mejlade kursadministratören om csn-jobbigheterna. Fick svar nyss att det inte alls var kört, de skulle fixa det från skolans sida. Åh, vilken lättnad.

Nu kanske jag kan ta tag i dagen igen...

Jag var nästan taggad att göra massa bra saker idag, skriva mejl, svara på examinationsfrågor, kanske till och med träna. Men så fick jag ett mejl från csn.

"Du var inte registrerad  på nån kurs vecka 52-53 förra höstterminen, så antagligen kommer vi att kräva att du betalar tillbaka det felaktiga studiemedlet"

BLÄ!

Så just nu är jag ledsen, hatar csn och önskar att jag aldrig skulle behöva ha kontakt med dem igen. Och inte har jag nån lust längre att göra nåt vettigt heller. Skitdag.


(Ingen riktig tröst, men jag är inte ensam iallafall...)

Jag är så förskräckligt trött så jag tror jag går och lägger mej nu med en gång. Kvittar att klockan bara är nio, den är tio i mitt huvud och det är alldeles för sent en söndagskväll. Får bara hoppas att vintertiden i huvudet hänger kvar till imorgon också, då får jag en hel timmas sovmorgon. Gå upp fem istället för fyra, oj, vilken lycka.

När man varit dålig och mest legat i soffan hela dagarna för att man inte förmått något annat, då helt plötsligt händer något konstigt. Teveprogram som går där på eftermiddagarna är helt oväntat ganska intressanta och man kan knappast välja mellan dem utan zappar runt för att se lite här och lite där.

Vad hände egentligen? Jag brukar ju vara en sån person som knappast kan sitta still ens när det är ett bra program eller film, och helt plötsligt sitter jag fast framför dumburken hela eftermiddagen. Och idag mår jag till och med bra. Nej, det är konstigt det här. Hoppas jag slipper vara sjuk mer, för jag borde ha lite viktigare saker för mej än att fastna framför teven. Så det så.

När man är sjuk, då blir det hemskt lite gjort om dagarna. Men man borde passa på att, när man ändå ligger i soffan, läsa lite kursbok istället för att slötitta på teve. Kanske skulle testa det nu? =)

I våras nån gång köpte jag ett fint tyg på ikea. Det var meningen att det skulle bli nya sovrumsgardiner. Men en vattenskaderenovering, med tillhörande opepp för heminredning, kom emellan och efter att ha blivit tvättat hamnade tyget ihopvikt i linneskåpet i väntan på bättre tider. De tiderna kom först igår och i förrgår, då tog jag äntligen tag i mätandet, tänkandet, klippandet, nålandet och syendet. Och till slut!


Innan dessa fina somriga gardiner kom upp hade vi de provisoriska julgardinerna, som i ärlighetens namn inte var särskilt fina. Helgröna iofs, så de funkade ju efter julen också, men till nästa jul blir det nog antingen nya eller att fixa mönster på dem. Annars blir det alldeles för tråkigt.

I vardagsrummet var det kanske nästan värre, för där satt höstgardinerna kvar. Nej, vi hade inte ens orkat byta till julgardiner där förra året. Men nu är det bytt till sommargardiner där också. Till slut.

Så nu är det bara uppläggningen av köksgardinerna kvar. Även där ett projekt som renoveringen orsakat förlängd väntetid på. Men jag tänker inte ha för bråttom. Vad skulle katterna säga?

Jag kom faktiskt ihåg att det var Mors Dag igår. Om inte annat blev man påmind om det på var och varannan blogg =) Och jag tänkte faktiskt hela dagen att "jag ringer till mamma ikväll". Tills det blev kväll. Då glömde jag det. Kom på det så sent att det inte riktig var läge att ringa. Typiskt. Hoppas att det kan gå bra även om jag ringer idag istället. Ibland undrar jag hur glömsk jag kan vara egentligen.

Alla var dock inte så borta som jag. Hampus var duktig, han ringde han så hans mamma blev glad.

Jag är så less på det här! Katterna får spader av att vara instängda, och själv är jag precis likadan. Jag blir arg och sur, gnäller och gråter, mår bara rent allmänt skit. Trots att det är jättefint väder och sommarvarmt, sånt som i vanliga fall gör mej helt glad och lycklig.

Varför kan inte byggarna komma och fixa det de ska?! Det kan inte vara mer än ett par dagars jobb kvar nu, och ändå måste de vänta säkert en vecka mellan varje gång de är här. Så svårt kan det inte vara!

Och nu var de ändå här utanför! Nyss, men åkte iväg igen. Kunde de inte kommit in och sagt nåt trevligt? Eller fogat i badrummet åtminstone? Det är nästa grej på listan de lovade att sätta upp men aldrig gjorde.

Nej, vi ska aldrig bo i hyresrätt mer. Helst aldrig bostadsrätt heller, alldeles för mycket grannar tätt inpå, men speciellt aldrig nånsin hyreslägenhet. Aldrig mer. Ska vi behöva renovera ska vi hålla i det själva. Göra så mycket vi kan på egen hand, Hampus ska jobba i byggbranschen och behöver vi nånsin anlita en hantverkare så ska det vara nån han känner och litar på.

Förresten, vi ska få nya grannar ovanför. Vi såg annonsen på studentstaden, inflyttning 1 juni. Det ni, det är bara två veckor dit. Den lägenheten började renoveras en bra stund efter vår. Egentligen tycker man att det borde betyda att vår är klar ungefär nu, men det är den ju inte. Med vår tur och deras prioritering så kommer ju den andra vara klar innan den här.

Mutter mutter, gnäll gnäll. Jag vet att det inte blir bättre av att jag håller på. Men detta tillsammans med en parkeringsbot trots att vi betalat parkeringen (lappen syntes inte), att Hampus och jag jobbar varannan helg hela sommaren (turas om där ja, vi kommer vara lediga på midsommar och sen den 22-23 augusti tillsammans..) och att jag inte kommer ha några pengar att tala om förrän just då i slutet av augusti... ungefär så glad är jag just nu. Och ungefär så mycket ser jag fram emot sommaren. Yay, hurra...

Den här eftermiddagen är nog sämsta dagen under renoveringen. Okej att man inte kunde vara på toaletten när det var folk och rev där inne. Men idag har de slabbat på nån slags tätskikt som man ska akta sig för, så vi får inte gå in där. Inte förrän ikväll nån gång. Och det är inte kul att behöva springa ut till tvättstugan för att gå på toa. Vi har ju inte långt dit, som tur nog, men ändå.

Blä.

Så nu ska jag trösta mej med nybakad pizza och en tripp till stan och köpa ett set med de coolaste stickorna ever. Faktiskt.

Nog för att det är lite trångt här hemma när vi är tre rum kort. Trots det har det ändå gått ganska bra hittills. Men så måste man flytta runt grejer varje gång hantverkare kommer. Bordet blir överfullt, alla andra ytor med.. och till slut når man nån gräns då man bara känner att man vill ge upp..:

Man glömmer liksom att räkna med att andra också har tillgång till den där bastun. Och att det kanske räknas som ett fredagsnöje för vissa personer. Av nån anledning är det fredag ikväll.

Nähä då. Jag får väl gå upp och duscha tidigt imorn bitti istället. Ser ni nån mysko person i ljusblå morgonrock traska omkring på Väktargatan okristligt tidigt imorgon så bli inte förvånade. Det är bara jag.

Om ni vill se hur vi har det i ungefär halva lägenheten får ni gärna klicka på bilderna.