Ylva

Det var kalas i helgen!!

Riktigt roligt blev det. Mina syskon var på besök från Västervik, Danne och Magda kom ner från Härnösand, och så många kompisar som bor här i Uppsala på det.

Aningens stelt i början, men det rådde vi bot på med lite lekar. Spotta grodor, Twister och frågesport, och alla lag vann varsin skattkarta till en chipspåse. Sedan blev ju förstås Hampus och jag också utmanade på Twister.


Vi fick den finaste tårtan nånsin av Frida.


Och när vi ätit den var kalaset i full gång. Det vet man när man råkar göra en kung fu panda specialfingerkrok på någon så tre stycken faller...


När det blev för kallt att vara ute blev det singstar inne.


Som inte gick så bra.

Igår vid den här tiden gick vi ut på en liten och mysig nattlig promenad, Hampus och jag. Runt omkring i kvarteren, bort till järnvägen och sen hem igen. Stannade lite och åkte linbana och gungade på lekplatsen här, den som är gömd inne i en park bakom alla träd.

Och det var ljust och det var varmt, och alldeles alldeles underbart! Undrar just om jag kan få med honom ut ikväll igen...

Idag var jag och tränade. Hurra! Det har varit lite si och så med min och Fridas träning den senaste tiden, har inte en av oss haft fullt upp så har den andra. Och komma iväg själv är inte det lättaste alla gånger. Men idag kom jag så iväg till friskis, och 45 min på crosstrainer. Puh! Men det kändes bra, trots att det var hur varmt som helst där inne.

Jo, vi gick ju förresten en långpromenad igår, Hampus och jag. Till stan och ner längs ån till Kungsängsbron, tillbaka längs ån och hem igen. Sen åt vi glass. Med maränger och kolasås.

Var ju iväg och träffade mina  lumparkompisar över midsommar. Så kul att ses igen, att prata, att hoppa på studsmatta, att ligga i en stor hög, att skråla tillsammans, att gå på promenad i regn, att prata mer, att gå rakt in i en glasruta, att leka lekar, att minnas, att ha så roligt tillsammans!

Två tyvärr, tyvärr. Ett, jag tog massa kort. Men det var inte med min kamera alls, utan bara med Tomas och Matildas eller med Uffes. Så jag kan inte visa något än. Ni får tänka er stämningen istället. Två, jag kommer missa det som händer i sommar - högvakten och Ystad tattoo, så vi kommer inte ses på ett bra tag säkert. Men man vet aldrig. I höst kanske det blir brassbandssm!

Önskar er alla en glad midsommar!

Här ska vi strax börja fixa med en midsommarlunch tillsammans med några vänner, och efter det blir det en härlig (?) resa ner till Uddevalla och en lumparkompisåterträff! Som traditionen är på midsommar =)

Idag har det varit sol!!!

För första gången på länge känns det som, och det var kanske en vecka sen den visade sig här om jag inte minns fel...

Så då kunde man ju inte sitta inne och uggla, utan det blev frukost på uteplatsen i varm härlig sol, och sen en tripp ner till boländerna på jakt efter pelargoner och eventuellt en ampel. Och eftersom jag hittade en iofs vissen men lovande ampel med vit lobelia för ett bra pris så blev det en sån. Plus lite jord att plantera pelargonerna i.

Det var en gång som Mamma Bus skulle berätta en mycket viktig sak för sina små Busungar.

- Kom hit nu alla små Bus, ropade hon. Ni ska snart ut i stora världen, och det är en viktig sak om människor som ni måste hinna lära er.
- Spännande! tänkte alla små Busungar och sprang till Mamma Bus så fort de kunde.

När alla små Busungar slagit sig ner runt omkring Mamma Bus i en uppmärksam ring så började hon.

- Ni har kanske redan märkt att eftersom ni är så söta och gulliga små ungar så vill människorna ta upp er och gosa. Massor.
- Mmm, svarade de små Busungarna och log lite nöjda och stolta, klart att de var precis så söta och gulliga.
- För att de inte ska bli bortskämda med det så stanna bara så länge ni vill, fortsatte Mamma Bus. Eftersom ni är katter, kan ni göra precis som ni vill. Inte som de där hundarna.
De små Busungarna tittade på varann och nickade i samförstånd.
- Och sen får ni inte glömma att spinna när ni ligger där i knät...

Mamma Bus pratade och pratade. De andra små Busungarna lyssnade uppmärksamt och insöp glatt vartenda ord och var snart helt med på noterna - man spinner så länge man trivs och slutar när man vill gå. Enkelt.

Lilla Bus började däremot tänka på de där människorna. Man skulle alltså spinna när man låg i knät. Eller var det när de höll i en överhuvudtaget. Jo, det var det nog. Och när man ville loss. Säkrast att spinna då med. Och att klösa och sprattla så de förstod att man inte ville vara kvar, förstås. Det viktigaste var att man spann hela tiden.

Men om man ville leka med dem då? Lilla Bus funderade vidare. Ja, låg man inte i knät var det ju inga problem. Då var det ju bara att busa på. Men låg man i knät... ja då skulle man ju spinna! Så var det. Alltid spinna. Kunde man busa samtidigt då? Jo, kunde man klösa och sprattla för att komma loss borde man ju kunna busa också samtidigt som man spann. Lilla Bus var nöjd. Bara man kom ihåg att spinna skulle allt lösa sig.

- Ni kommer väl ihåg det här nu då? frågade Mamma Bus och alla små Busungar nickade glatt, Lilla Bus också.

...

Ett par veckor senare. Alla Busungar hade lämnat Mamma Bus och åkt hem till olika familjer och fått det så bra. Och alla Busungar mindes vad deras mamma sagt.

Lilla Bus hamnade här. Hos oss. Så här liten. Och glömde heller aldrig att spinna.

Faktiskt! Jag vann en utlottning! Av den boken jag skrev om för lite sen. Vad roligt! Nu ska här bli läsa av, och lite lagom sommarstuderande av den ayurvediska konsten.


Jag är fortfarande helt förstummad och glad. Faktiskt så har jag inte vunnit något sen lotterierna i Västrum på midsommar när jag var kanske åtta-nio och vann en kväkande groda i plast. Men den har jag kvar, i mitt grodfyllda badrum =)

Ensam hemma.
Pluggar.
Muntrar upp mej själv med att börja abonnera på last.fm.
Lyssnar på rockstationen.
Hittar helt plötsligt en ny favoritlåt!

Älsklingen åker precis nu med tåget, hem till Gotland och sin bror som tar studenten.

Utan mej.

Jag är kvar hemma, tentan väntar.

Suck.

Han kommer tillbaks på söndag, nej, det är inte långt dit.

Men varför gör det så ont att vara ifrån varandra?

Även om det bara är några dagar?

Att veta att man måste somna själv, vakna själv.

Att vara själv.

Varför är det inte skönt att få rå sig själv?

Han gick för en halvtimma sedan.

Bara 94 timmar kvar tills han kommer hem.

Räknar ner.