Ylva

Nu är det officiellt! Min älskling är världens snällaste!

Inte bara att han bjuder både mej och en kompis på middag när vi är ute, han gör det utan att ha pengar mer än att det precis räcker. Inga kvar nu alltså. Och det är inte ens juni...

Tur att skatteåterbäringen kommer snart då.

Usch.

Äntligen gav jag mej ut på den där löprundan som jag tänkt jag skulle göra hur länge som helst. Nu när Friskis har stängt går det ju inte att gå dit istället...

Kollade upp en kort runda på iforms hemsida, det finns jättebra där som man kan rita och mäta själv på en karta, prova det =) Nästan 3 km fick jag ihop, tänkte det kanske skulle vara lagom.

Hmm..., jag orkade hälften. Sen kom en bro och jag tänkte "äsch, här kan jag gå", och då anföll den dåliga konditionen så bröstet blev alldeles tungt och svårt att andas. Så jag har joggat 1,5 km och gått lika mycket, men ja, det är iallafall nåt. Bättre än att inte ha gjort det. Men det känns rätt dåligt att inte klara mer...

Så nu minsann är jag ännu mer övertygad än förut att jag måste träna upp konditionen i sommar! Ge mej ut och springa minst två helst tre gånger i veckan. Lite mer varje gång, jag har kollat upp en 7 km-runda jag gärna skulle vilja klara =) Och skulle jag dessutom gå ner ett par kilon blir jag bara extra glad.

Vad tänker du på när du hör ordet "pengar"?

Ett och ett halvt år idag firar vi. Med Kärlekste från Gotland till frukost och fika på Gotlands i eftermiddag.

Grattis igen älskling, till oss!

Det har kliat i mina ögon i ett par veckor nu. Allergi? Jo, troligen.

Köpte ögondroppar för det, hjälpte lite (tror jag?), men inte helt. Blir väl så när man köper budget...

Så igår kväll fick jag en allergitablett av Hampus för att det skulle gå över. Och det gjorde det. Till priset av att jag knappt kom ur sängen imorse och har gått omkring och känt mej helt slut hela dagen. Suck. Vad ska man göra egentligen, hur löser ni det som har det ännu värre?

"Smek fram tonerna som små ulliga kattungar"

"Mer bröl från trumpeterna!"

"Inte som en rysk verkstadsindustri, mer som en svensk..."

"Fulare tromboner!"

"Kanske inte riktigt så fula..."

"Trumpeterna kan sjunga"
"Okej..."
"Saxarna kan också få sjunga"
"JA!!! Saxarna borde alltid sjunga!"

"Ni måste spela ännu tystare" - "TYSTARE säger jag!!"

"Ni ska inte höra er själva, inte ens grannen ska höra vad ni spelar"

"Ta det en gång till" - "Igen" - "Igen" - "Nu börjar det likna nåt, igen" - "NEEJ, en gång till, men bra!" - "Igen" - "JA!! En gång till bara!"

Det var vårbal i helgen!

Vi i Sighsten spelade som vanligt på GH:s bal, och hade som vanligt en egen sittning uppe i puben, med medaljer och öl, precis som det ska vara.

Kören överraskade däremot med att sjunga två sånger, en fin och en särskilt tillägnad oss tjejer. "Vill du va mitt sexualobjekt ikväll?" Jättefint =) Och då sången avslutades med "Vi vill ha en puss!" kunde vi ju inte göra annat än att pussa på alla körkillar.

Sedan gick hela Sighsten ner och gjorde ett specialframträdande, ännu kortare än vanligt, alltså ingen låt alls. Bara "Vi vill ha en puss!", vi också. Och det fick vi, men vi var ändå tvungna att sjunga Spårvagnschauffören först. Kören måste gilla den låten vid det här laget, för mer än hälften av dem kom och pussade sig förbi längs hela raden av sighstiner.

Så pusstema var det, härligt, och spelningen gick också galant, kändes riktigt bra. Egentligen skulle det fortsätta vara styrdans efter att vi hade spelat klart, men 3q och Haxel.. eller vilka det nu var som skulle fixa det gjorde inte det.., pga trötthet eller fylla eller tekniska problem får vi väl aldrig veta.

Men Kenneth och jag gick och dansade på V-Dala istället, där hade de styrdans och trots att vi inte hann dit förrän kvart över tre hann vi ju dansa en bra stund innan de stängde. Härligt härligt! Det är så kul att dansa! Och Kenneth är dessutom riktigt bra =)

Foxtrot, bugg och lite egenkomponerad fridans blev det. Och i den allmänna dansyran har jag ikväll anmält mej till Swingkattens lindy hop-kurs i höst, nu har jag velat ta den kursen i över ett år så äntligen ska det väl bli dags hoppas jag!

Puss på er!!

Jippii! Jag klarade tentan i utvecklingspsykologin!! Den som ingen var säker på nånting om.

Det känns så skönt!

Ingen omtenta om två veckor, bara en vanlig tenta och ett seminarium, om helt andra saker dessutom. Och sen är det lov! I en vecka iallafall, innan sommarjobbet drar igång.

Men ändå, vad härligt, nu är jag glad!!

Suck. Pollen är inte kul. För andra trodde jag, men icke. I år bestämde sig de små rackarns pollenkornen att ge sig på mej också, och det kliar i ögonen så jag nästan blir tokig. Tur att det finns ögondroppar på apoteket man kan ha i.., det hjälper lite iallafall. Inbillar jag mej åtminstone.

Vi var ute och filmade våran lilla kille idag, Ellinor och jag. Vi ska följa honom under hans första fyra år och dokumentera hans utveckling, det ska verkligen bli jättekul. Han var hur söt som helst, och hans mamma var också riktigt snäll och gullig!

Idag kollade vi på joller, fast han sa inte så mycket, bara lät lite grann. Men han sjöng med då mamman sjöng, Imse vimse till exempel, eller åtminstone tror vi att han gjorde det. Han lät liksom i falsett då, som han inte gjorde annars, så vi gissar att det kan ha varit ett förstadie. Och så tittade vi på skratt, vilket var lätt eftersom han var kittlig och nyfiken, och så liten att tittut-lekar fortfarande är helt fascinerande. Han fick ett litet gosedjur också, som vi gömde och tog fram flera gånger och han blev lika överraskad och skrattade varenda gång. Haha, så härligt!

Ska väl inte berätta mer egentligen, det här ska väl vara sekretess egentligen. Men jag gissar att detta gäller för rätt många 7-8 månaders barn så det kan ju inte vara så farligt =)

Men han var så gullig! Ellinor och jag gick än en gång och pratade barn och familj en lång stund efteråt (ja, vi börjar väl känna oss gamla nog nu gissar jag) och vi tänker båda att det kommer bli jättehärligt när det är dags. Efter utbildningen alltså. Än är vi nog inte redo. Speciellt inte Ellinor som är singel just nu. Och själv känns det som att jag nog har lite mer att hinna med innan det är dags.

Och de bodde ute på landet! Men inte alls långt ifrån stan egentligen, bara en kvart, tjugo minuter med buss och sen en promenad. Och vilken härlig by de bodde i! Kor, får, hund, katter, massa fina hus och härliga trädgårdar och åkrar, skog och ängar överallt runtom. Åh, så vill jag också bo när jag blir stor! Fast det blir på Gotland om Hampus får som han vill, men det får han gärna för mej.

Haha! Från en annan blogg hittade jag hit och testade min statistiska ålder :P

Och om allt är som det är nu, kommer jag bli 101 år gammal =D Inte illa...

Ändrar jag så jag bor på landet och jobbar istället för att studera så blir jag 104. Känns bra. Då har man lite tid på sig iallafall =)

Kom precis hem från STORK. Känner mej nöjd, om än lite kall - vi satt ute eftersom det var så fullt då LiTHe Blås spelade på Uplands. Lite för lite dans blev det, tyvärr, det hade jag gärna gjort mer, men det blev ju nån igår åtminstone.

Nej, helt slut är det ju inte, imorn är det ju konsert i Parksnäckan igen, kanske man skulle gå dit... Det var ju supermysigt nu i eftermiddags då vi satt där och picknickade med massa musik i bakgrunden. Blir det lika härligt väder så.. =)

Men men, nu är det sent, jag borde inte sitta här, borde gå och lägga mej med älsklingen, han sover väl som bäst nu och ska upp om bara ett par timmar stackarn. Så godnatt!!

Min kusin Peter har fått barn med sin Zandra! Grattis grattis!! Den sjätte maj var den lyckliga dagen, då Leia föddes.

Igår fick Hampus spatt på diskningen. Han har haft det förr och jag med när hela diskhon och diskbänken varit full med disk för att man varit för lat och inte tagit hand om det tidigare.

Så igår alltså satt vi och diskuterade. Inte så länge. Innerst inne hade vi nog redan bestämt oss.

En diskmaskin är beställd. Lär levereras imorn. När man väl bestämt sig ska det gå snabbt.

Det enda negativa är väl att jag ska betala. Men jag har mina sparpengar, bättre att de går åt till nåt sånt här än att jag får för mej att slösa bort dem på nåt annat, nu kommer jag ju ha mer pepp på att spara mer än förut iallafall. Och Hampus ska betala sin halva han med. Så det löser sig.

Allt löser sig. Speciellt med Yes diskmedel :P

Det blev lite existensiella frågor på slutet av tentafesten då vi satt kvar i soffan efter att ha spelat singstar och bara pratade. Roligt för det kändes som jag och Lisa tänkte på ganska många saker ganska lika. Har inte träffat nån som gör det tror jag, eller kanske, det var länge sen en fest slutade med djupa frågor ingen vet svaret på.

Men en sak vi pratade om kom upp i mitt huvud idag igen. Nämligen det där att man hälsar på folk. Det var helt naturligt i Frankrike när jag var där, men här i Sverige... För det mesta är jag på bra humör och går och ler åt folk, det känns bra. Men hälsar... det gör jag nästan aldrig här, och speciellt inte först. Om jag inte vet att det är en person jag känner väl och att den troligtvis kommer bli glad att se mej - då hälsar jag. Men det blir ju inte ofta.

Och då var jag ju förstås tvungen att fundera varför jag inte hälsar... och svaret var tyvärr ganska uppenbart. Att jag inte vågar, för att om de händelsevis inte skulle märka det så känns det så förskräckligt jobbigt. Som om jag vore osynlig och ingen kunde varken se eller höra mej.

Så då känns det bättre att göra sig själv osynlig först. För att om jag har gjort mej osynlig så är det inget konstigt om ingen ser mej, då är det ju som det ska vara. Och ser nån mej ändå blir jag bara glad.

Jag vet när det började det här, lika bra att säga det så att ingen som läst en gnutta psykologi kommer på tanken att det är något fel på mitt attachment eller vad det nu kan vara. För jag var inte blyg när jag var liten, inte alls vad jag kommer ihåg. Ungefär till lågstadiet var jag självsäker och vågade. Något hände på mellanstadiet sen. Jag vet inte helt säkert. Kanske att jag kände mej som att jag inte var lika som de andra tjejerna, trots att jag säkert hade kunnat om jag bara velat. Men mest troligt är en grej jag faktiskt kommer ihåg.

Det är i klassen nån gång, fröken frågar en fråga, jag räcker upp handen. Hon ser mej inte. Ingen annan svarar. Så hon berättar själv. Fast jag kunde svaret. Där, och då, där var jag osynlig. Kändes det som.

Okej, jag brukade räcka upp handen ganska ofta sådär och vara den som kunde svaret och så.., så jag kan förstå att fröken ville att nån annan skulle svara. Det vore ju en sak. Men jag tror aldrig att hon förklarade det för mej. Det har jag nog kommit på såhär i efterhand. Men där och då, den tjejen som jag var då, hon blev osynlig. Hon syntes inte i skolan. Så vad var det då för fel på att inte räcka upp handen nåt mer, det var ju ändå ingen som såg.

Hela högstadiet tjatade lärarna på mej att jag borde ta för mej mer, räcka upp handen, säga saker. Men vad var det för mening. Den där osynligheten satt långt inne. Och ju mer jag inte sa nånting, desto mer osäker blev jag på att säga något. Alls.

Det blev bättre, bättre och bättre med åren. Gymnasiet gjorde sitt, musikkåren, lumpen och tiden i Frankrike. Och tiden i korridor här i Uppsala, i lagom stora klasser där jag syntes och det var meningen att alla skulle prata. Och att jag var en del av alla igen. Heja lingvistiken alltså! För på ingenjörsprogrammet höll jag på att bli osynlig igen, och det var ingen bra känsla. Och jobbet, där jag till och med verkligen behövs när jag är där. Sånt behöver man känna. Att jag behövs. Att det finns en mening att jag är här. Eller där, var jag nu är. Annars.. blir jag osynlig...

Är ute och gräver i trädgården. Har mina jobbarbyxor på, de som jag köpte till flottbygget. Ett par av de bästa byxor nånsin jag köpt. Dels passar de på alla håll, höfterna såväl som midjan och dessutom i längden, vilket bara det är helt otroligt, det brukar aldrig byxor annars göra. Och sedan känner jag mej så proffsig i dem, praktisk på ett sätt jag egentligen inte är, men jag kan låtsas med dem på. Helt perfekt. Men nu ska jag gräva vidare, rosen vill bli planterad.

Jag panikpluggade till tentan hela helgen. Det är inte bra att ha en precis efter valborg...

Det gick väl okej med pluggandet, jag har.. nej hade, någorlunda koll på det mesta. Och när vi satt i tentasalen och fick ut tentorna så kändes det faktiskt nästan bra när jag kollat igenom frågorna. Svarade på allt, en del med säkerhet, andra med osäkerhet, några med chansning, och den sista med att skriva allt jag kom ihåg av just det, vet inte om det var det han var ute efter men bättre att skriva nåt iallafall.

Sen så gick jag ut, så nöjd man kan vara nästan, och pratade med klasskompisar där... Sen kändes det inte lika bra längre. Hade jag missuppfattat så många frågor? Glömt så många smådetaljer?

Förhoppningsvis skrapar jag ändå ihop åtminstone 16 av 28 poäng. Det känns inte helt omöjligt med tanke på hur det kändes då jag skrev. För jag vill inte, vill inte, vill inte plugga till den här tentan en gång till! Speciellt inte då den ska vara i slutet av augusti, då ska jag vara ledig!

Så var uteplatsen frukostinvigd också. Av bara mej iofs, älsklingen är iväg och jobbar. Den "officiella" invigningen hade vi ju förra veckan, med grillning och inför-valborg-fest.

Härligt iallafall. Såna mornar som idag känns det helt okej att vi bara har morgonsol - så länge man kan sitta ute och njuta i den så =) Och blir det en varm sommar, som de första veckorna av förra årets, då blir det jättebra att ha skugga på eftermiddagen, precis lagom varmt så.

Nu väntar däremot mera plugg, fastän jag egentligen helst av allt vill vara ute och göra iordning i trädgården. Det behövs..., men men, det får vänta tills på tisdag.

Suck. Har tenta på måndag. Pluggar för fullt här hemma. Som jag inte har gjort på minst ett halvår... Och psykologi dessutom. Har ingen aning om vad man borde kunna, hur tentan kommer se ut eller nånting. Suck igen.

Känns inte helt omöjligt dock, kommer "rätt" frågor kan jag ha bra chans att klara det här. Kommer fel så.. ja..

Iallafall, känns det som det går tillräckligt bra kommer jag minsann belöna mej själv med att köpa en brassestol att ligga och lata mej i solen i. Kan ju plugga till nästa tenta i den om allt går som det ska =)

Som sagt, jag tvättade idag. Skorna med, de som vi hade på champagnegaloppen. Som av en händelse är det samma skor jag hade då vi var till Teneriffa.

På flygplatsen, både på Gotland och på Teneriffa, fastnade jag i metallkontrollen. Jättepinsamt första gången, andra gången var jag nästan beredd men det kändes ändå lite jobbigt. Som tur var hittade de ingen gömd kniv eller pistol på mej, men inget annat heller...

Idag dock fick jag svaret.

En metallbit låg i tvättmaskinen då skorna var klara och urplockade. Hmm, vad gör den här?, tänkte jag och slängde den och lite ludd som också lossnat. Sen när jag satte upp skorna för att torka såg jag en motsvarande metallbit under den numera lösa sulan i min sko. Och jo, när jag tittade i den andra skon var det ett märke efter en sådan där också.

Aha!!

Stig-Helmer är minsann inte den enda som åker fast på grund av hålfotsinlägg i metall - eller liknande!

Sådär, nu är all tvätt i torktumlaren eller hänger på stället. Äntligen, det gick ändå rätt snabbt.

Det behövdes också, hela lägenheten har luktat gammal champagne efter champagnegaloppen på valborg. Har till och med tvättat skorna vi hade då.

Så nu känns det bättre. Lakanen är bytta, sängkläderna vädrade, och snart har vi fullt av rena kläder i garderoben.

Då ska jag bara diska. Och plugga. Måste verkligen plugga. På måndag är det tenta.

Hur mycket jag kan...? Hmm, nåt iallafall, hoppas jag. Mer på måndag hoppas jag verkligen.

Vi kom i mål! På forsränningen. Trots intensivt bombande, beskjutande och vattenattackerade i början av andra flottar (nej, vi tycker inte alls om I Love Europe, inte fotbollsflotten heller). Trots att vi välte i första fallet och ramlade i (Hampus har en fin film på hur det gick till). Trots att underläppen då föll av och både tänder och tunga (alltså vi) också föll ur.

Men vi kom upp igen och for iväg med ån, klarade sista fallet galant (hmm, varför tänkte vi inte på att luta oss bakåt i första?), och blev totalt genomnersprutade av Biltemaflotten flera gånger på sista lilla biten. Som tog jättelång tid då vi slängt ifrån oss våra paddlar för säkerhets skull innan fallet.

Men nu så har vi badat i Fyrisån, klätt ut oss till oigenkännlighet inför hela Uppsala (ingen förstod ens vad vi var) och fått en riktigt klassisk start på en sista april. Härligt!


Fast nästa gång, då ska vi minsann klä ut oss till nåt roligare. Dagisbarn på pulka? Ryttare på ett jättesött djur? En toalettstol? Idéerna sprutade då vi satt i våtdräkterna och torkade efteråt med en flaska champagne. En drake som sprutar vatten kanske, det skulle vara kul =)