Ylva

Åh! Jag fick precis mitt första mejl från morfar! Hans första mejl någonsin!

Vilken ära! Är jag inte glad och stolt så säg!

Vägen till Gävle igår blev om möjligt ännu mer spännande än i måndags. Med fem olika tåg och bussar lyckades vi se halva landsbygden mellan Tierp, Skutskär och Älvkarleby innan vi lyckades komma fram till Gävle sådär två och en halv timma för sent.

Lite vi har lärt oss på vägen:
- Att tappa rösten är dåligt, speciellt om man är busschafför på en ersättningsbuss.
- Att sitta två personer på handikappsplatsen på en buss funkar, om än lite obekvämt.
- Att det finns en liten by med många fina hus nånstans norr om Tierp.
- Att fem mil mellan Tierp och Gävle kan ta två timmar med landsortsbussar.
- Att kommunikation är grymt viktigt. Både vad gäller geografi och information.

För så dålig stämning som det var på tåget när vi stod stilla utanför Tierp och ingen berättade varför eller hur vi skulle ta oss vidare har jag nog inte varit med om. Och inte heller så mycket småfniss heller när vi åkte hem och lokföraren ropade ut att han skyllde den oväntade förseningen i Storvreta helt och hållet på Banverket.

Sen har jag också lärt mig att man kan ta en patient med bara någon timmas varsel, bra det också. Och bra gick det, så självförtroendet ökar medan nervositeten minskar. Tänk vad man blir glad då =)

Usch, man kan ha en bättre måndag. Först stå och vänta 20 minuter på ett försenat tåg i 20 minusgrader, och sedan sitta en och en halv timme på ett tåg där inte värmen fungerade. Sen kommer inte ens patient fast man förberett sig, två gånger (nej, han kom inte förra veckan heller). Sen när man ska åka hem står man och väntar en halvtimme på perrongen, ännu en gång i minusgrader, och ute för att de inte säger en halvtimma på en gång utan flyttar fram det fem minuter i taget. Eller ja, de hann till och med ta bort infot från skylten den här gången, innan tåget hann komma in till stationen och sen gå igen.

Men det var iallafall varmt på vägen hem. Och jag tajmade bussen i Uppsala perfekt. Plus att jag hann shoppa både fönsterlampan och ett par mycket välbehövliga och smidiga termobyxor på vägen till tåget i Gävle. Plus att vi fick vara med om riktiga framsteg! Kul!

Så det var inte en alldeles dålig måndag. Jag misstänker att många har haft det värre.

Hampus och jag delar väldigt rättvist på hushållssysslorna. Iallafall de dagliga och tråkiga som att diska och städa kattlådan. Varannan gång ska det vara, om det så svämmar över av disk i diskhon (..nej, det svämmar aldrig över i kattlådan, där känns det lite viktigare att vara duktig och ta hand om det varje dag...).

Pratade med några klasskompisar en lunch om det här med disk, och det visade sig att de flesta hade systemet "lagar en mat, diskar den andra". Med varierande rättvisekänslor visade det sig senare. Hampus och jag har dock aldrig kommit på just den uppdelningen. Av den enkla anledningen att det aldrig skulle funka hos oss. Dels lagar vi ofta mat lite tillsammans, och dels är vi knappast så duktiga att vi diskar efter varje matlagning. Herregud, vi har ju diskmaskin :P

Så vi kör på på vårt varannangångsschema och det funkar bra. Oftast. Nu har dock Hampus den stackaren jobbat och jobbat och jobbat, jag vet inte hur många dagar i rad. Kanske två veckor, men nån ledig dag förra veckan.., fredag eller så. Han skottar snö och kör kundvagnar och lastbilar med bröd. Men mest har han skottat snö uppe på taket på nya ikea. Har kommit hem varje kväll, genomblöt och genomtrött och slocknat gärna redan halv tio på kvällarna.

Och samtidigt har det såklart blivit hans tur att diska. Inte så konstigt på så lång tid. Av förklarliga skäl har det inte blivit av. Så igår var jag hemskt jättesnäll och tog tag i hans stora diskberg. Med en liten förhoppning att han kanske gör detsamma nån gång när jag är trött och varken orkar eller hinner. Och för att han ska tycka att jag är extra jättesnäll såklart. Sen att det var mest för att jag började bli trött på diskhögen får man väl ta för vad det var.

Dessutom tog jag kattlådan på kvällen, fast det också var hans tur. Jag hoppas att jag inte skämmer bort honom allt för mycket nu.

Igår var det snö, blåst och fjorton minus. Man tycker jag borde ha förståndet att hålla mig inomhus. Men icke.

Pim-Pim rev ner vår Grönö-lampa i vardagsrumsfönstret för ett par veckor sedan och vi ville ju ha en ersättningslampa. Men en hängande tänkte vi nu, inte lika lättnedrivningsbar. Och efter lite funderande och tittande här och där hittade vi en vi ville ha på Clas Ohlson.

Jag ska inte tråka ut er med exakt hur kallt och blåsigt och genomfruset det var, men jag gick ner till stan och tänkte faktiskt bara köpa den lampan och sen gå hem igen. Bara det att de inte hade den inne. Kollade lite annat och kom ihåg att det faktiskt fanns en liknande lampa på Bauhaus. Åh, bara att ta bussen dit alltså!

Bara och bara. (Här skulle jag gnällt lite igen om snö och kyla om jag inte sagt att jag inte skulle) Men jag kom dit, och där var lampan dubbelt så dyr, såklart. Suck. Men jag grabbade tag i en pinne (att blockera garderobsdörrar med) och några tulpaner och gav mej av hemåt igen. Nu måste jag bara säga att så kall som jag varit på den vägen hem har jag inte varit på evigheter. Jag ska aldrig gå ut i fjorton minus igen. Åtminstone inte förrän jag måste, typ imorn när jag ska till Gävle igen.

Ja, ja, men jag kom hem iallafall. Och bakade semlor och arrangerade tulpaner. Jag är lite efter som inte gjort något av dessa förrän nu i år, men bättre sent än aldrig. Och så spelade jag Paper Mario =) Bästa spelet!

Men jag hade ju tänkt att visa lite fina inredningsbilder med lampan och så här på bloggen. Det gick ju inte. Men ni kan ju få se det fina smyckesträdet som jag hittade i onsdags i Gävle när jag var uppe där och klippte mej hos Annika. Hur det ser ut bara det alltså, det är lite stökigt vid min sovrumsspegel annars pga alla badrumssaker så det vill jag inte visa :P

 

Fint va? Jag är nöjd! Alla örhängen så man kan se dem, äntligen =)

 

Pim-Pim kan iofs också se dem, och hon spanade massor när jag hängde upp dem. Men hon har inte varit på dem än och skulle hon få för sig något så har jag spikmattan precis därinunder. Moahaha!

Alltså, jag är totalt inspirationslös. Det är tomt i huvudet. Jag funderar knappast ens på trevliga blogginlägg när jag går omkring här om dagarna. Det brukar jag göra, så det känns inte helt bra.

Men för att det inte ska bli alldeles tomt här på bloggen så får jag introducera er för en av mina favoritkatter på youtube. Maru!

 

...och sen hoppas att jag fyller på med lite inspiration nu under helgen.

Katter är avundsjuka djur. Eller åtminstone övertygade om att de själva är den bästa katten i hela världen.

Detta märks på flera sätt. Lilla Bus var när hon var liten helt tokig i att stå framför min dataskärm när jag ett tag hade en bild på Katten hemma som bakgrund. Som äldre har hon nöjt sig med att välta kortet på Katten som står på mitt skrivbord. Pim-Pim tar det hela till nästa nivå och biter en massa på hörnen på ramen. Och någon av dem, de turas säkert om, drar med jämna mellanrum ner almanackan med bilder på kattungar som jag fick i julklapp.

Det är inte bara för att de gillar att dra ner saker från väggen, även om de sprang in i och rev ner vår nya tavla över soffan nästan så snart vi fått upp den. Den förra almanackan hängde nämligen kvar hela året trots att den hängde på exakt samma ställe.

Däremot, vår ram med fem kort i har numera motiven Lilla Bus och Pim-Pim. Den har de inte rört. Alls. De måste tycka att det är precis rätt bilder att sätta upp på väggen.

Hoppas ni har haft en fin dag allihopa!

 

Så var det fredag och kväll. Maten står i ugnen och det är knappt varken Hampus eller jag orkar ta oss upp från soffan. Vet inte varför den här veckan varit så jobbig.. kan det ha varit två praktikdagar med tidig pendling följt av att gå till fyra och lyssna intensivt på föreläsningar resten av dagarna kanske? Att Hampus är trött kan jag förstå, för han har skottat snö på taket på ikea hela veckan, 8-9 timmar per dag. Puh.

Ja, så är det. Det blir På spåret ikväll och sen läggdags för oss tror jag =)

Men iallafall, vi har börjat på en ny kurs. Röst. Intressant! Den här veckan har vi bland annat lärt oss vad som händer i halsen när man growlar, att man inte bör översätta "en tupp i halsen" med "a cock in the throat" och att det är helt normalt att känna att man måste harkla sig när man lyssnar på någon med jobbig röst. Creative hearing kallas det, ni kanske har råkat ut för det ni med?

 

Vi ordnade överraskningsfest för Frida i lördags. Firade nytt kök, avsked innan Iranresan men mest av allt att hon fyllt 25! Kul fest, det dröjde innan Frida ens fattade att det var party (serpentinsmällarna Danne köpte och överraskade med i en mörk hall kan ha orsakat en smärre hjärtattack istället för festkänslan som var meningen).

Så det blev en bra kväll, trots att jag och några till var tvungna att gå lite tidigare (dålig timing att få ont i magen på fest..), men det väldigt lyckat ändå. Jag missade som tur var inte låtar som denna:

 

Sen hade jag söndagen på mej att ställa in mej på praktik i Gävle. Måndagar och tisdagar nu i åtta veckor. Upp klockan fem, ta bussen lite innan sex, tåget tjugo över, framme halv åtta och så gå en halvtimma till habiliteringen. Men det är ett väldigt bra ställe, schyssta handledare, trevliga folk som jobbar där och vi är ett bra gäng. Vi har också bara sett jättelyckade besök så det blir spännande att se hur det går för oss nästa vecka när vi ska ha egna patienter. Lyckade besök är nämligen undantag på hab sade handledarna nämligen så snart vi kom dit.

 

Förresten - vi får äta i personalens matsal. Och ta precis hur mycket te, choklad och kaffe som vi vill i automaten. Och vi har våra namn på dörren till vårt praktikantrum! Låter kanske inte som jättestora fördelar, men oj vad man känner sig extra välkommen =)

... ska bara sova lite, göra en redovisning och sen är jag ledig. Tjohoo!

Skickade in PM:et för ett tag sedan, har pillat lite på redovisningar och inser att det blir inte bättre än såhär (tre bra, tre väldigt kortfattat punktiga). Imorgon, om ca 12 timmar är det dags att redovisa någon av dem, vi får se hur det blir. Men sen är det klart, jag får vara helt ledig en helg! Hurra!

Idag är sista dagen vi har på oss att skriva på vårt PM i barnlogopedi III (habilitering).

Därför har jag idag:
- matat katterna
- gått till ica och köpt godis och hämtat paket
- varit på en gynekologisk cellprovstagning
- matat fåglarna
- beställt klipptid
- lagat mat

Jag har i och för sig också skrivit sådär två sidor (eller nästan tre?) om kognitiva utvecklingsnivåer. Det kanske blir en del kvällsskrivning, men det blir nog inte helt panik.

Igårkväll låg jag och läste i min AKK-bok. Det blev en rätt bra avslutning av en mycket uppochner-dag som började bra, dippade på okej föreläsning utan mat i Stockholm, var helt värdelös på väg hem (tåg, säger bara det) men ändå slutade till det bättre med en mysig buffé på kinarestaurang med bästa klasskompisarna Hanna och Linda. Och så till slut, AKK-boken på kvällen. Började läsa för att jag kände att det var något jag måste hinna med innan dagens skrivande, men kunde sedan inte lägga ifrån mej den förrän den var slut. Alltså, det är intressant det här =)

Ser ni!!!

 

De har tagit ut de gamla torktumlarna från tvättstugan! Och Hampus, som har varit och tvättat idag säger att det står hela tre nya torktumlare där inne! Åh, lycka!

 

Ja, ni kanske behöver lite bakgrundsinformation till denna kanske annars helt oförklarliga lycka över nya torktumlare. Det var nämligen så att först när vi flyttade in så fanns det fem gamla. En blev trasig och ersattes med en ny. En annan brann upp och ersattes inte. ("Det räcker ju med en torktumlare på två tvättmaskiner" sade studentstaden när jag ringde och undrade varför det inte kom någon ny (det gör det inte kan jag säga nu, inte när folk bara tvättar en maskin var och vill torktumla bara den - dela med någon annan, knappast)).

 

En tredje ersattes den också. Och av de två sista som blev kvar (de på bilden) så funkade inte överhettningsskyddet på den ena, och den andra gjorde så att kläderna stank efteråt. Alltså kunde man använda de två andra (och ja, den med överhettningsskyddet också, Hampus visste vilken knapp man skulle återställa den med, men det var nog bara vi och den ständigt anlitade reparatören som visste).

 

Men nu är det äntligen hela tre nya torktumlare där! Hurra! För med bara två torktumlare som fungerade ordentligt så har det varit svårt att lyckas få torkat sin tvättade tvätt. Men nu kan vi vara glada och tvätta mera. Då klarar vi oss i de två år vi ska bo här till!

Wiie, vår föreläsning idag blev inställd! Lite synd, för den skulle handlat om tecken som stöd och det hade varit kul. Men mest är det skönt, nu kanske man äntligen kommer ifatt med allt vi ska skriva och så. För det är mycket. Alldeles för mycket.

Och jag har svårt med att komma igång med det såklart. Av diverse anledningar. Skärpning behövs.

Men först följer jag vår lärares råd och kollar lite på tecken som stöd:

Idag hade vi sex timmars föreläsning om bliss. Ett språk som bygger på enkla bilder. Mycket intressant.

Och dessutom var det start på en vecka som vi kan likna med den här blissymbolen:

(känsla+för lite+tid+aktivitet = stress!)