Ylva

Fick nyss veckans mejl från babycenter. Vecka 37! Vet ni, det innebär ju faktiskt att Alien är klar med allt som ska utvecklas där inne i magen! Och kan komma ut nu! Eller om fem veckor! Mitt nya svar på frågan "när är det dags?" är numera ett glatt "snart max en månad!"

Men det var inte det jag tänkte säga, egentligen. Utan jag var bara tvungen att dela med mej av det här citatet, taget direkt ur mejlet: "De sista veckorna kommer du förmodligen att känna dig som en ganska rastlös flodhäst." Precis så jag känner mej. Eller kanske inte.

Toppa det med alla som säger "men oj, vad stor magen har blivit" och så alla Hampus jättepeppande kommentarer på temat "vad tjock du är!". Sånt man helst vill höra varje dag, eller hur?

Men jag känner mej inte så jättestor. Inte flodhäststor iallafall. Det är liksom jag (som faktiskt köpte en klänning i stl xs i helgen) och så magen. En annan del av mej. Och ja, jag slår väl i lite här och där när jag missuppfattar mellanrum och utrymmen, har inte riktigt koll på vart våra gränser går. Men känslan är fortfarande inte jättestor.

Det kanske kommer. Det kan ju ännu vara långt kvar, och magen lär väl fortsätta växa. Men än så länge ser jag den faktiskt bara såhär:

När Alien rör sig syns det utanpå. Lite omkringbökande av magen sådär. Men det är fortfarande inte helt lätt att förstå vilken del som är vilken. Nu vet jag åtminstone vad som är upp och ner på filuren, hos barnmorskan i fredags sade hon att bebisen fixerat sig. Huvet ner och fötterna upp alltså. Då är det lite lättare att tänka sig vad som är vad.

En rörelse som känns väldigt mysko är den jag listat ut är "titta vilket långt ben jag har!" Alltså helt enkelt att Alien sträcker på benet så att rumpan är i ett hörn av magen och foten i ett annat. Jag blir lika fascinerad varje gång, att benet kan vara så långt. Men å andra sidan är hela Alien rätt stor vid det här laget. Tänk, igår var det en månad prick till 17 maj. Det är inte så långt kvar längre, när det än blir!

 

(hittad i en gotlandstidning för ganska prick ett år sedan... ja, vi väntade redan då)

Vi är i vecka 35 nu. Hjälp! Hur snabbt går tiden egentligen?

Om tre veckor är det fullt möjligt att Alien bestämmer sig för att komma till världen, och det kommer att vara helt normalt. Är inte det jättesnart så vet jag inte vad! Det kan iofs också vara så mycket som sju veckor kvar tills den lilla plutten tycker det är dags. På ett vis känns det mer rimligt, eller hur.

De flesta är ändå rätt övertygade om att jag kommer dra över det beräknade datumet. Ingen bebis den 17 maj alltså. Snarare något på 20. Som det känns nu skulle det vara helt okej med mej, då hinner jag både pusta ut och vila. Ta lite i trä på det, så kanske det blir som jag hoppas.

Själv föddes jag dock 10 dagar innan beräknat. Omräknat till Aliens datum så.. blir det en veckogammal bebis om en månad. Och jag är först av mina syskon. Men Hampus var iofs rätt sen, om jag har förstått det riktigt. Och han är också äldst. Så här kan man inte komma och försöka dra några slutsatser.

Men i vilket fall som. Det närmar sig. Snart är det maj. Och nån gång i maj, då ska det vara dags =) Det är så spännande så man knappt kan förstå!

1. Man kan inte ha ens sina gravidbyxor längre
2. Man märker att katten hellre ställer sig på magen än i knät vid gos
3. Man snubblar på katten när den stryker sig kring benen för att man inte ser den under kjolen

Ibland känns det som man får frågan "Vet ni vad det är för kön?" lite för ofta. Flera gånger har jag tänkt "Men vad gör det för skillnad?" innan vi svarar att vi inte ville ta reda på det.

Kanske har jag läst lite många könsneutrala föräldrabloggar där det för fullt hävdas att "barn ska vara barn, de behöver inte delas upp i kön". Jag har tänkt på det själv och hållt med, det verkar ju helt vettigt. Men idag när jag satt och sydde och funderade fick jag plötsligt upp ett helt annat perspektiv. De allra flesta som frågar gör det ju faktiskt inte för att genast placera in barnet i ett fack och behandla det på ett av två helt skilda sätt. Anledningen till att man frågar är ju snarare för att vara artig eller nyfiken eller intresserad av just barnet. Man vill lära känna det, så bra som det går, eller hur?

Och när barnet ligger i magen finns det ju faktiskt inte så mycket mer att fråga om, sånt som man skulle kunna fråga om lite större barn. Vad de gillar att äta, dricka, göra, leka...? Man får helt enkelt hålla sig till sånt vi kanske skulle kunna svara på. Som om den sparkar mycket (jepp), vad det är för kön (nej, det visste vi ju inte), vad den ska heta (nej, det är en hemlighet).. Sen är det inte så mycket mer. Det finns helt enkelt inte så mycket att välja på om man vill försöka lära känna ett litet ofött barn.

Och jag är jätteglad att ni vill försöka lära känna vår lilla Alien! Tänk att ha så många där ute i världen som man aldrig träffat men som ändå är jättenyfikna på vem man är. Det är fint det.

Tankesättet kan fortsätta även när bebisar kommit till världen. De är helt enkelt inte så mycket mer än bebisar i början. Inte små prinsessor, inte hängivna legokonstruktörer, inte nybörjare i skolan, inte plugghästar, inte fotbollstokar, inte rymdforskare. De kanske blir något av det senare i livet, de kanske blir något helt annat. Men när de är små är de inte mer än bebisar. Nöjda eller skrikiga, friska eller sjuka, javisst. Men också pojke eller flicka. Jag tror man måste ha med det för att bilden ska bli komplett. Sedan tycker jag absolut att det inte ska behöva medföra några som helst särskilda bemötanden eller förväntningar hit eller dit, men det är faktiskt en helt annan fråga.

Så tänker jag. Och jag är också nyfiken på vad det kommer bli för en liten krabat. Har faktiskt frågat runt lite efter gissningar från kompisar, men tyvärr ligger statistiken på ungefär fifty-fifty om det blir en flicka eller pojke. Annars kunde man ju tro att de flesta inte kunde ha fel. Likadant är det med magens utseende, fifty-fifty på gissningarna utifrån den med. Jag tror vi måste fråga någon som det sägs inte har gissat fel på något enda av sina barnbarn och se vad han tror - Hampus morfar alltså.

Eller så väntar vi tills vårt lilla under bestämmer sig för att komma ut. Tänk så mycket det är som är spännande med det här!

Ja, ni är några som frågat. Och jag är ju inte den som är den. I november lade jag ju upp den första bilden på magen, här, men sen har det varit dåligt med uppdateringar just på den fronten. Vi har dock tagit några lite då och då, så varsågoda - här är alla på en gång!

...och idag var jag på det sista repet för i vår. Var inte helt säker innan ikväll, men när lilla någon i magen protesterar mot att repet blir för högljutt och håller på för länge, då vet man att det är rätt beslut. Tror inte det är så mycket musiken faktiskt, bara kanske trummorna lite, utan att magstödet trycker in magen så det blir mindre plats. Då trycks det tillbaka, och det rejält. Alien är en bebis som vill ta den plats den har rätt till helt enkelt.

Sen ska jag inte glömma att säga att det ska bli väldigt skönt att få vara hemma och ta det lugnt även torsdagskvällar, inte behöva känna att jag måste åka iväg. Jag skulle verkligen inte tycka det vore fel att ta ledigt från allt, gå på havandeskapsledighet redan nu. Men än är det inte maj, så än får jag jobba på.

Piggar upp allt med att den här helgen ska vi minsann på roadtrip, Hampus och jag. Gislaved, Växjö och Västervik ska göras osäkra. Skönt att få komma iväg, och lite grann är det i sista minuten. Jag sitter inte så värst bekvämt i bil längre ska ni veta. Ska jag beskriva hur det känns så är det ungefär "uff".

Men iväg ska vi, och kul ska det bli. Får se om Alien vill bjuda på sig själv och lite sparkar, det är inte så generöst med det om någon annan vill känna. Flera har provat, bara Tove har lyckats. Men nu ser man ju ibland hur hela magen skakar av ommöblering där inne, så helt omöjligt kan det inte vara. Vi får se =)

I veckan var vi och köpte ett skötbord. Från blocket såklart. Ett sådant man sätter på badkaret, stabilt och precis ett sånt vi ville ha. Samma dag hämtade vi ett paket med tygblöjor från Imse Vimse, så nu är vi redo för blöjbyten de första tre månaderna. Eller förstås, det behövs dessutom en skötbädd och överdrag, tvättlappar och sånt, men det blir ett besök på ikea idag. Sen så!

Dagens projekt blev att sy filtar. I flanell, så de blir lagom till sommaren. Såhär.

Den ena fick påsydda sidenband och blommor, som förhoppningsvis syns på bilden. Annars får ni komma och hälsa på och titta, eller kika i vagnen i sommar då den är tänkt att användas.

Den andra är fortfarande vit. Planen för den är just nu något sånt här:

Ett namnmönster i olika färger och stilar alltså. Lite svårt att göra innan vi vet vad namnet kommer bli alltså. Det kommer som sagt inte att bli Alien. Men något måste man ju ha att visa med =)

..denna har jag gjort i slöjden!

Ja, jag tror faktiskt jag tänkte att jag skulle kunna använda den här filten när jag fick barn. Redan då, för ungefär tio år sedan, på syslöjden i högstadiet. Och se, den passar ju alldeles utmärkt i barnvagnen. Ull är det också, så det blir ju perfekt för lite kyligare vår- och sommardagar. Ibland är man mer förutseende än man nånsin skulle tro.

Lakanet har jag däremot sytt idag. Ett av våra gamla lakan till 120-sängen fick gå hädan, men det var såpass slitet redan så det kändes inte mer än rätt. Så två mjuka och fina vagnslakan har vi nu, och lite är det kvar av det mjuka lakanstyget om det skulle behövas fler. Eller något annat, som örngott kanske.

Kan jag säga annat än att jag är nöjd med dagen? Imorn ska jag försöka sy en flanellfilt eller två =)

Ikväll hade Hampus och jag äntligen en sån där namnkväll som vi tänkt ha länge. Vi satt i soffan och läste igenom en namnbok sida upp och sida ner. Mysigt var det, men tror ni vi hittade något vi fastnade för? Nej, inte mycket mer än de namn vi funderat på redan.

Vi hittade desto fler vi absolut inte kunde tänka oss, många som andra redan heter, och några som bara den ena av oss egentligen gillade. Som Rosa, det tycker jag om, men Hampus håller med alla bönder i min släkt och Arlaanställda i hans och hävdar att det är en ko. Typiskt.

Helt sitter vi dock inte i sjön. Vi har ett par förslag att välja på om det blir en flicka, och åtminstone ett bra om det blir en pojke. Hampus har kommit med ett bra andranamn till en kille också, så det skulle kunna sluta så som det ser ut nu. Vi får se. Och ni med, men ni får ha tålamod.

Titta vad Hampus har köpt till Alien! En alldeles egen liten katt =)

Det blev en Brio Nova till slut, efter allt blocketsurfande. En bra vagn, riktigt billigt. Precis som vi hoppats att hitta. Fin också. Så här ser den ut om man har en katt i:

Nu ska vi bara ha den på nåt bra ställe tills det är dags. Den har stått i vardagsrummet sedan i torsdags till katternas stora glädje, men den är lite grann i vägen kan man säga.

Och idag, då tågen krånglade så jag aldrig kom fram till sista praktikdagen som skulle vara en halvdag i Eskilstuna, då åkte vi och köpte ett babyskydd istället. Också det Brio. Ett sånt här:

Det är en lånad bild, för den vi köpte står nerpackad i en oväntat stor kartong. Också i vardagsrummet. Lite mycket där nu alltså. Men packar vi bara upp den så får vi nog lite plats igen.

Så nu är vi alltså klara för att köra omkring med vår lilla Alien när det väl är dags. På torsdag är det tre månader kvar! Ja, plus minus två veckor som vanligt förstås.. Men det närmar sig!

Min lillasyster sade för inte så länge sen att hon hoppades att Alien skulle bli en flicka. Jag var såklart tvungen att fråga varför. "För då kan man ju sitta och pärla tillsammans", svarade hon.

För det kan man inte om det blir en liten kille då? Stackars lilla barn. Tänk om det blir en liten pysslig kille som kommer älska färger och små pärlor, och så är det ingen som vill sitta där och pyssla med honom. Jag blir nästan lite ledsen för hans skull när jag tänker så.

Så visst kommer jag sitta och pyssla med vårt barn, vare sig det blir en flicka eller pojke. Måla och pyssla, det är ju sånt jag tycker är roligt själv. Hampus kommer kanske inte göra det, men å andra sidan tror jag han kommer hålla på med saker han tycker är kul, som att fixa och bygga och greja, tillsammans med vårt barn - vare sig det blir en flicka eller pojke. Man måste ju få prova allt när man är liten. Hur ska man annars veta vad man tycker är roligt?

Det är lite likadant med kläder. Jag köpte ju ett jättegulligt set med gröna kläder. Grön är ju en av mina favoritfärger. Fick höra att det var ett bra köp, för det var ju neutralt och så. Tänkte väl inte så mycket på det då, men varför måste det vara just grönt eller gult om det ska passa både killar och tjejer? Känns ju lite konstigt. Men jag tänker nog bara fortsätta gå på om det är fint eller inte. Vilken färg det än är.

Så länge det är jag som köper kläderna förstås. Hittar Hampus nåt, kommer det ganska troligt vara blått, för det är hans favoritfärg. Och när Alien blir tillräckligt stor för att välja själv så får vi se. Spännande att se vilken älsklingsfärg det blir, eller om det blir många. Men det är upp till Alien själv, alldeles själv.

Eller kanske inte. Frågan är nämligen barnvagn. Det finns miljarders att välja mellan. Kanske inte de lärdes område, men väl Hampus och mitt just nu.

Idag var anledningen så här. Vi hade nämligen tur (?) på praktiken att magsjuka börjat gå på avdelningen. Vår handledare tyckte inte det var så lämpligt att vi sprang omkring där då. Så idag var vi med på ronden innan lunch, planerade nästa vecka efter, och fick sen åka hem nästan två timmar tidigare. Härligt! Så jag ringde till Hampus och övertalade honom att ta en tur och titta på barnvagnar när jag kom hem. Han var bara lite svårövertalad, så visst blev det av.

Det började förresten redan i helgen när mamma och pappa åkt hem och vi fastnade framför blocket. Googlade och letade och hittade massa märken och modeller. Bland annat en budgetvagn som ändå fått bra resultat i många tester. Den skulle finnas där i den affär vi åkte till, och efter ett långt prat om att de minsann inte fick in den förrän i april så kom de på att de ändå hade en utlåningsvagn vi kunde provköra. Så det gjorde vi. Och testade ett par märkesvagnar också förstås.

Lite klokare kanske vi blev. Och som det känns nu så är budgetvagnen, Carena Free, ett starkt kort. Den eller en begagnad Brio, för en ny sån har vi inte råd med. Säkra är vi dock inte, för som sagt, det är en djungel. Har någon några bra tips så tas det gärna emot =)

Man kan ju inte undgå att fundera på namn när en liten bebis är på väg in i familjen. Och hittills har vi nog mest fokuserat på andranamn. Både Hampus och (kanske mest) jag tycker att det ska vara namn som redan finns i släkten, och om Alien visar sig vara en liten tös så har vi två andranamn i stort sett klara.

Men om Alien kommer ut som en pojk, och inte gör det den 17 maj (då det finns risk att vi faller för grupptrycket och det får bli nåt norskt), då är vi lite mer osäkra. Ett namn är spikat, nämligen Sven. Om både min farfar och Hampus farfar hette det, då känns det rätt självklart. Men det andra.. hmm.. Det enda vi kan säga är nog att trots att namnet Ingvar finns i släkten, så blir det antagligen inte det.

Nej, vi får fundera vidare. Än har vi ett tag kvar. Och vad gäller förnamn så har vi ju såklart funderat på det med. Nån gång ska vi göra det lite mer seriöst, men som det ser ut just nu så finns det en chans att Alien ska ha namnsdag precis just idag. Grattis!

Ja, alltså. Man är tvungen att skriva i födelsedatum, namn och kön när man bokar biljett på gotlandsbåten. Inga större problem med Hampus och mej. Lite knepigare med Alien. Vet ej fanns inte som alternativ.

Så nu har vi alltså bestämt oss. Det blir födelsedag den 17 maj, och efter ett ringtest med mycket svagt och osäkert utslag blir det då en kille. Och nej, namnet är inte Alien.

Bara så ni vet alltså.

Dock ser Hampus redan fram emot det troliga samtalet till destination gotland.
"Hej. Vi skulle vilja byta kön på vårt barn..."

Igår fick jag flera snälla kramar efter mitt deppiga inlägg. Tack så mycket ni sötisar, jag blev riktigt glad och varm i hjärtat. Lisa, Emmy och så mamma såklart, jag är glad att ha er =)

Idag har jag gjort lite nyttiga småsaker istället, och lite roliga med. Bland annat en tavla med alla våra ultraljudsbilder. Hittade inga fina magneter på stan, men kom på att kylskåpspoesi fungerar minst lika bra. Så nu sitter denna uppe på väggen och vi kan kika på Alien när vi vill.