Vem är du lilla vän?

Ibland känns det som man får frågan "Vet ni vad det är för kön?" lite för ofta. Flera gånger har jag tänkt "Men vad gör det för skillnad?" innan vi svarar att vi inte ville ta reda på det.

Kanske har jag läst lite många könsneutrala föräldrabloggar där det för fullt hävdas att "barn ska vara barn, de behöver inte delas upp i kön". Jag har tänkt på det själv och hållt med, det verkar ju helt vettigt. Men idag när jag satt och sydde och funderade fick jag plötsligt upp ett helt annat perspektiv. De allra flesta som frågar gör det ju faktiskt inte för att genast placera in barnet i ett fack och behandla det på ett av två helt skilda sätt. Anledningen till att man frågar är ju snarare för att vara artig eller nyfiken eller intresserad av just barnet. Man vill lära känna det, så bra som det går, eller hur?

Och när barnet ligger i magen finns det ju faktiskt inte så mycket mer att fråga om, sånt som man skulle kunna fråga om lite större barn. Vad de gillar att äta, dricka, göra, leka...? Man får helt enkelt hålla sig till sånt vi kanske skulle kunna svara på. Som om den sparkar mycket (jepp), vad det är för kön (nej, det visste vi ju inte), vad den ska heta (nej, det är en hemlighet).. Sen är det inte så mycket mer. Det finns helt enkelt inte så mycket att välja på om man vill försöka lära känna ett litet ofött barn.

Och jag är jätteglad att ni vill försöka lära känna vår lilla Alien! Tänk att ha så många där ute i världen som man aldrig träffat men som ändå är jättenyfikna på vem man är. Det är fint det.

Tankesättet kan fortsätta även när bebisar kommit till världen. De är helt enkelt inte så mycket mer än bebisar i början. Inte små prinsessor, inte hängivna legokonstruktörer, inte nybörjare i skolan, inte plugghästar, inte fotbollstokar, inte rymdforskare. De kanske blir något av det senare i livet, de kanske blir något helt annat. Men när de är små är de inte mer än bebisar. Nöjda eller skrikiga, friska eller sjuka, javisst. Men också pojke eller flicka. Jag tror man måste ha med det för att bilden ska bli komplett. Sedan tycker jag absolut att det inte ska behöva medföra några som helst särskilda bemötanden eller förväntningar hit eller dit, men det är faktiskt en helt annan fråga.

Så tänker jag. Och jag är också nyfiken på vad det kommer bli för en liten krabat. Har faktiskt frågat runt lite efter gissningar från kompisar, men tyvärr ligger statistiken på ungefär fifty-fifty om det blir en flicka eller pojke. Annars kunde man ju tro att de flesta inte kunde ha fel. Likadant är det med magens utseende, fifty-fifty på gissningarna utifrån den med. Jag tror vi måste fråga någon som det sägs inte har gissat fel på något enda av sina barnbarn och se vad han tror - Hampus morfar alltså.

Eller så väntar vi tills vårt lilla under bestämmer sig för att komma ut. Tänk så mycket det är som är spännande med det här!

Kommentarer
Postat av: Kariin

Glömt nog att säga Grattis =)

Snart kommer du att tröttna på "Va?! har du inte kläckt ut ungen ännu"

Jag tycker är kul att gissa vad folk väntar. Åh vet du. Jag har gissat fel på två av månge så jag är rätt haj på de där med ;) (om du frågar mi personligen) haha

KRAM!

2011-03-25 @ 21:49:06
URL: http://kakakakelaka.blogg.se/
Postat av: Jana

Bra skrivet! =)

2011-03-26 @ 08:26:03
Postat av: Hanna

Vi har en autistisk kille på jobbet som alltid brukar kunna säga vilket kön barnet får, kanske du skulle träffa honom?



Kram!

2011-03-26 @ 10:49:31
Postat av: Malin

Mn mans mormor gissade eller visste (enligt henne själv..hihih) vad det var för kön på våra barn. Men är imponerad att hon ändå vågade gissa flicka första gången, eftersom det då inte hade fötts en flicka på över 50 år i släkten.

2011-03-26 @ 17:28:25
URL: http://2barnsfamiljen.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0