Hjälp! Ballonger!

Hjälp!!!

Det är rätt hemskt att gå på stan och rätt som det är ser man dem. Man stelnar till, drar bokstavligt talat öronen åt sig (känns jätteläskigt) och vill ta en så stor omväg som möjligt.

Vem säger egentligen att man får dela ut dem precis hur som helst?? Känns livsfarligt - åtminstone för mej!

Ballonger alltså, hemska tanke - ballonger på pinnar som små barn går och släpar i gatan! Man bara går och vill helst hålla för öronen, man vet att när som helst kommer det att smälla, och då vill man bara inte vara i närheten.

Jo.., jag är lite skotträdd.. kan ha med det att göra. Och jo, jag vet att när jag var liten ville jag också alltid ha ballong så snart det gick. Då var jag inte lika rädd om (för) öronen som nu. Och jag missunnar egentligen inte de små barnen det roliga i att få en ballong.

Men jag vill inte vara med när det smäller! Inte, inte, inte!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0