Pim-Pim premiärklättrar
Katterna fick vara ute en sväng då vi grillade idag. De gick sina vanliga rundor ibland alla buskar, smög på varandra och hade det nog riktigt roligt. Sen kom Bus på idén att klättra upp i ett träd. Oturligt nog för henne är hon inte så bra på att klättra, så hon gav snart upp. En annan liten katt, nämligen en Pim, såg detta och tänkte att det nog skulle vara kul att prova själv. Så det gjorde hon.
Ja, hon kom ner till slut.
Alla bilder är tagna med min födelsedagskamera!
Äntligen!
Sisådär ett halvår efter att vattenläckan konstaterades och vi utrymde badrummet har vi äntligen fått upp badrumsskåp igen. Flyttat tillbaka alla grejer som haft en permanent tillfällig plats i sovrummet. Till slut! Nu kanske man äntligen kan få känna att det är möjligt att få ordning i den här lägenheten igen =)
Vi var med på teve!
..i max tio sekunder i och för sig, under kortegen på det kungliga bröllopet. Jag tänkte ju skriva om det direkt när det var, men så kom jag på att jag ju ville visa lite bildbevis och det tog en liten stund innan jag orkade fixa. Men nu så, här är det, saxat direkt från svtplay och nyhetskanalen:
Enda bilden där jag skymtar, och antagligen bara för jag vet var jag står. Men jag är precis mellan den gevärsskyldrande soldaten och parkeringsautomaten, kortaste vita mössan! 0,5 sekunders tevetid ;)
Här syns dirigenten bra. Och de långa saxofonisterna. Och min kornettkollega!
Och här klarinettisterna, de som alltid står i främsta ledet.
En flygbild. Jag är med även på denna, men man kan inte riktigt se det. Vi är iallafall musikkåren som står därinne på tvärgatan. Den kungliga karossen ska precis åka förbi så här spanar jag för fullt samtidigt som jag spelar, men det blev nog bara lite fel, inget som hördes.
Kameran som filmade det här såg vi framför oss hela tiden där vi stod. Men så följde den efter kortegevagnen istället för att fokusera på oss. Ni ser ju, vi är alldeles suddiga. Fast jag får väl kanske hålla med om att det var en bra prioritering, med tanke på vad de flesta är intresserade av att se =)
Enda bilden där jag skymtar, och antagligen bara för jag vet var jag står. Men jag är precis mellan den gevärsskyldrande soldaten och parkeringsautomaten, kortaste vita mössan! 0,5 sekunders tevetid ;)
Här syns dirigenten bra. Och de långa saxofonisterna. Och min kornettkollega!
Och här klarinettisterna, de som alltid står i främsta ledet.
En flygbild. Jag är med även på denna, men man kan inte riktigt se det. Vi är iallafall musikkåren som står därinne på tvärgatan. Den kungliga karossen ska precis åka förbi så här spanar jag för fullt samtidigt som jag spelar, men det blev nog bara lite fel, inget som hördes.
Kameran som filmade det här såg vi framför oss hela tiden där vi stod. Men så följde den efter kortegevagnen istället för att fokusera på oss. Ni ser ju, vi är alldeles suddiga. Fast jag får väl kanske hålla med om att det var en bra prioritering, med tanke på vad de flesta är intresserade av att se =)
Så det var en både långsam och spännande dag. Och jag klarade, precis som hela musikkåren, att stå två timmar där på plats och vänta, spela fint då och då. Men så hade vi också en jättebra plats vid Kungsträdgården där vi visserligen inte såg, men hörde ljudet från storbildsteven. Så vi hörde Victoria och Daniel säga ja till varandra, så fint så fint! Även bland soldaterna torkades alltså en liten tår.
När de farit förbi, i trav så det gick kvickt, så stod vi väl en kvart till och gick sen tillbaks genom Stockholm. Vägen vi skulle var till stora delar kortegevägen, och soldaterna som paraderat stod kvar och gick upp i givakt för oss. Ja, för alla som marscherade tillbaka då, men alltså också oss. Vilken känsla! Marschera genom Stockholm med vägen kantad av uniformerad personal. Det gjorde nästan så att man glömde sina ömma fötter, värkande arm och trötta läppar. För vi spelade ju hela vägen tillbaks också ju, feststämningen skulle ju hållas uppe. Men gissa om det var skönt att sitta i soffan hela kvällen sen!
När de farit förbi, i trav så det gick kvickt, så stod vi väl en kvart till och gick sen tillbaks genom Stockholm. Vägen vi skulle var till stora delar kortegevägen, och soldaterna som paraderat stod kvar och gick upp i givakt för oss. Ja, för alla som marscherade tillbaka då, men alltså också oss. Vilken känsla! Marschera genom Stockholm med vägen kantad av uniformerad personal. Det gjorde nästan så att man glömde sina ömma fötter, värkande arm och trötta läppar. För vi spelade ju hela vägen tillbaks också ju, feststämningen skulle ju hållas uppe. Men gissa om det var skönt att sitta i soffan hela kvällen sen!
Jag har världens bästa älskling!
...bara så ni vet!
När jag kom hem idag låg ett paket på köksbordet. I det låg... en kamera! Min kamera! Födelsedagspresenten! Jag blev så glad!
Världens bästa älskling hade varit och köpt den på eftermiddagen då jag jobbade. Reklamen som berättade om billigaste priset hittills hade dumpit ner i brevinkastet en halvtimma innan jag skulle iväg, så jag hann inte dit själv. Bad honom kolla, om han ville förstås, hur många de hade kvar i lager.., om det var nån idé att åka dit imorn. Fick sms mitt under jobbpasset om att de hade en endaste kvar i lager. Kanske, kanske att den finns kvar imorn om jag har tur, tänkte jag.
Men sötaste älsklingen passade på när han var där. Tog ett snabblån av sin lika snälla mamma och köpte kameran till mej. Som en överraskning! En present ju. Sade ingenting då, lät mej upptäcka det när jag kom hem. Precis den sorts överraskning som jag gillar så!
Lånet betalade jag tillbaka nu. Hela familjen har ju givit bidrag. Tack så hemskt hemskt mycket alla!
Och imorn är jag ledig. Då blir det grillad lax och massor av fotografering. Tack ännu en gång!
När jag kom hem idag låg ett paket på köksbordet. I det låg... en kamera! Min kamera! Födelsedagspresenten! Jag blev så glad!
Världens bästa älskling hade varit och köpt den på eftermiddagen då jag jobbade. Reklamen som berättade om billigaste priset hittills hade dumpit ner i brevinkastet en halvtimma innan jag skulle iväg, så jag hann inte dit själv. Bad honom kolla, om han ville förstås, hur många de hade kvar i lager.., om det var nån idé att åka dit imorn. Fick sms mitt under jobbpasset om att de hade en endaste kvar i lager. Kanske, kanske att den finns kvar imorn om jag har tur, tänkte jag.
Men sötaste älsklingen passade på när han var där. Tog ett snabblån av sin lika snälla mamma och köpte kameran till mej. Som en överraskning! En present ju. Sade ingenting då, lät mej upptäcka det när jag kom hem. Precis den sorts överraskning som jag gillar så!
Lånet betalade jag tillbaka nu. Hela familjen har ju givit bidrag. Tack så hemskt hemskt mycket alla!
Och imorn är jag ledig. Då blir det grillad lax och massor av fotografering. Tack ännu en gång!
Ska man någon gång ha medalj så är det imorgon
Förbereder lite smått inför morgondagen. Funderar på om jag borde ta bort katthår från uniformen nu eller vänta tills jag är utom räckhåll för alla katter imorgon. Ska kanske putsa skorna litegrann, och smörja ventilerna på kornetten. Och så har jag satt på min medalj på uniformen. I vanliga fall får man inte ha medalj, men imorgon är ju ingen vanlig dag så då får man det!
Min värnpliktsmedalj!
Vi ska ju alltså spela imorn med musikkåren. I Stockholm. På bröllopet. Nej, inte på själva akten i kyrkan, utan på kortegen genom stan. Närmare bestämt vid Kungsträdgården, på Wahrendorffsgatan. Paradera dit med många soldater efter oss, stå och underhålla folket som väntar på att få en skymt av det lyckliga kronprinsesseparet och såklart spela paradmarsch när hela kortegen far förbi.
Lite undrar jag ju hur mycket man kommer se. Hur blöt man kommer bli om det nu ska regna. Hur pass rätt man kommer spela. Och en massa andra saker. Men ändå. Det är ändå en riktig once-in-a-lifetime-grej att få spela på ett kungligt bröllop, så kul kommer det bli, hur det än blir!
Min värnpliktsmedalj!
Vi ska ju alltså spela imorn med musikkåren. I Stockholm. På bröllopet. Nej, inte på själva akten i kyrkan, utan på kortegen genom stan. Närmare bestämt vid Kungsträdgården, på Wahrendorffsgatan. Paradera dit med många soldater efter oss, stå och underhålla folket som väntar på att få en skymt av det lyckliga kronprinsesseparet och såklart spela paradmarsch när hela kortegen far förbi.
Lite undrar jag ju hur mycket man kommer se. Hur blöt man kommer bli om det nu ska regna. Hur pass rätt man kommer spela. Och en massa andra saker. Men ändå. Det är ändå en riktig once-in-a-lifetime-grej att få spela på ett kungligt bröllop, så kul kommer det bli, hur det än blir!
Inte vår trädgård som tur är
Idag har Hampus och jag, eftersom man inte kan slösa bort en ledig dag på att vara ledig (eller?), varit hemma hos ett äldre par som hans familj känner och hjälpt till i trädgården. Eller hjälpt till och hjälpt till, det var bara vi som jobbade... I vilket fall som, det var gräs som en sommaräng och ogräs som jag vet inte vad. Vi hann i stort sett klippa gräsmattan, rensa utanför staketet och klippa en häck på hela dagen. Och som tur var hade de en pålitlig gräsklippare som troget gick igång igen varje gång den stannat av för högt gräs som fastnat under. Eller hundkäx eller vallört eller andra blommor som inte skulle vara kvar.
Blommor och gräsklippare var dock inte det enda de hade. Det fanns saker överallt. Bra saker och kanske inte fullt så bra saker om vartannat. Ett talande citat av Hampus: "Nej, jag hittar inga hörselkåpor..., jo där! De hänger bakom påskriset!"
Förutom det så har jag både fått dagens träning och årets första riktiga solbränna. Fint det =)
Blommor och gräsklippare var dock inte det enda de hade. Det fanns saker överallt. Bra saker och kanske inte fullt så bra saker om vartannat. Ett talande citat av Hampus: "Nej, jag hittar inga hörselkåpor..., jo där! De hänger bakom påskriset!"
Förutom det så har jag både fått dagens träning och årets första riktiga solbränna. Fint det =)
Hemma och hemma igen
Sådär, då har jag varit hemma och blivit lite firad också. Det var alldeles lagom trevligt, precis som jag hade hoppats. Familjen var ju där, och mormor och morfar, mina kusiner och min moster. Jag fick bidrag till kameran jag önskar mej och lite presenter trots att jag inte önskat mer. Och blommor förstås, vad vore en födelsedag utan att ha fått lite blommor? Här ser vi kusinernas fina bukett, mosters söta ros, och mormor och morfars vackra arrangemang - mammas härliga uteväxt fick såklart stå ute istället =)
Så igår, efter ytterligare drygt fyra timmars bilfärd och ett stopp för lyxig glass i Söderköping, kom vi hem till Uppsala igen. Jag var och spelade med musikkåren idag och imorn ska vi hjälpa till med någons trädgård. Förutom det har jag lite beslutsångest om vilken kamera jag ska välja, den jag nog vill ha (Canon 550D) finns inte i lager just nu medan en annan nästan lika men lite större (Nikon D90) finns, men vill jag ha den? Eller har jag tålamod att vänta.., det är inte alltid min starkaste sida...
Jag får nog helt enkelt påminna mej själv om att det inte är min födelsedag förrän om drygt två veckor. Tills dess har nog både Canonen kommit i lager och jag lyckats fatta ett beslut. Ja så får det bli.
Och så far vi hem
Imorn åker vi hem till Västervik och firar min födelsedag. Bara sådär tre veckor i förskott, men ändå. Så går det när man jobbar varsina varannan helg, då är man inte ledig tillsammans och kan åka hem nånstans mitt under jobbperioden. Så istället, om nån vill besöka Uppsala i sommar - vi är här, vi kommer inte härifrån. Men det skulle vara väldigt trevligt med besök, vi jobbar ju inte precis hela tiden =)
Så kan vi komma och hälsa på er (om ni bor nånstans på vår hem-till-familjen-runda förstås) i augusti sen när vi har ledigt! En och en halv vecka semester, det blir det i alla fall.
Förutom det så hoppas jag bara fixar att göra ingenting mina lediga dagar i sommar, så jag vilar upp mig inför hösten. Just nu känns det som att jag bara kommer köra på hela sommaren utan paus, men jag har ju faktiskt lediga dagar då och då (pepp till mej själv), och det är ju faktiskt fortfarande nästan tre månader kvar till plugget sätter igång igen.
Och idag fick vi veta att vi får en hel del i avdrag på hyran nu efter vattenskadan, vi slipper betala hela i juli och ungefär en tusenlapps avdrag i augusti. Woho, nåt ska vi ju ha för allt vi stått ut med, så det vi får över ska minsann bli en liten resa nånstans, i november eller februari. Lite semester då man behöver det som bäst, det blir nog fint det =)
Så kan vi komma och hälsa på er (om ni bor nånstans på vår hem-till-familjen-runda förstås) i augusti sen när vi har ledigt! En och en halv vecka semester, det blir det i alla fall.
Förutom det så hoppas jag bara fixar att göra ingenting mina lediga dagar i sommar, så jag vilar upp mig inför hösten. Just nu känns det som att jag bara kommer köra på hela sommaren utan paus, men jag har ju faktiskt lediga dagar då och då (pepp till mej själv), och det är ju faktiskt fortfarande nästan tre månader kvar till plugget sätter igång igen.
Och idag fick vi veta att vi får en hel del i avdrag på hyran nu efter vattenskadan, vi slipper betala hela i juli och ungefär en tusenlapps avdrag i augusti. Woho, nåt ska vi ju ha för allt vi stått ut med, så det vi får över ska minsann bli en liten resa nånstans, i november eller februari. Lite semester då man behöver det som bäst, det blir nog fint det =)
Idag är ingen vanlig dag!
Grattis på födelsedagen min älskling!
Ni får en bild iallafall
Åh, hjälp vad det har varit mycket nu. Göteborg, maskerad, nationaldag, vänner, födelsedagar, oj, oj.
Det är knappt jag hunnit med själv, än mindre hunnit med att uppdatera andra om vad jag håller på med. Men nu så börjar det lugna ner sig. Göteborgsresan är överstökad, det var fint vid havet och i parken med pingviner. Maskeraden var bra och alla var jättefina. Nationaldagen var varm, på gränsen till svimfärdig i varm uniform. Och på kvällen fick jag rycka ut för min vän Jenny som behövde mej akut. Sen idag, efter Hanna och jag hjälpt henne packa inför hemresan, så var det födelsedagspresentshopping som gällde för mej och Carl. Men nu är allt klart, tårtan också, och vi väntar bara på att Agnes ska höra av sig så blir det lite Mario Kart på distans...
Oj, oj som sagt. Det är nog dags att vara lite ledig nu. Med början imorn, Hampus födelsedag. Att ta det lugnt och vara ledig är liksom hans grej, så det är nog bästa sättet att fira på!
För vi har ju redan firat med en fest =)
Det är knappt jag hunnit med själv, än mindre hunnit med att uppdatera andra om vad jag håller på med. Men nu så börjar det lugna ner sig. Göteborgsresan är överstökad, det var fint vid havet och i parken med pingviner. Maskeraden var bra och alla var jättefina. Nationaldagen var varm, på gränsen till svimfärdig i varm uniform. Och på kvällen fick jag rycka ut för min vän Jenny som behövde mej akut. Sen idag, efter Hanna och jag hjälpt henne packa inför hemresan, så var det födelsedagspresentshopping som gällde för mej och Carl. Men nu är allt klart, tårtan också, och vi väntar bara på att Agnes ska höra av sig så blir det lite Mario Kart på distans...
Oj, oj som sagt. Det är nog dags att vara lite ledig nu. Med början imorn, Hampus födelsedag. Att ta det lugnt och vara ledig är liksom hans grej, så det är nog bästa sättet att fira på!
För vi har ju redan firat med en fest =)
