Ylva

Igår, när Hampus opererats, fick vi ett mycket tydligt tecken på vår telepatiska förmåga. Jag hade nämligen hållt mig från att ringa på hela dagen, för jag visste att han troligtvis inte kom tillbaka till avdelningen och telefonen förrän framåt kvällen. Men så började det bli sent på eftermiddagen, vi började packa ihop uppsatsarbetandet Lisa, Saga och jag, och så ville jag gärna veta om vi skulle hälsa på Hampus på vägen hem. Tänkte först ringa avdelningen direkt, men chansade på att ringa till honom innan.

Och vem tror ni ringer till mig exakt samtidigt? Två gånger?

Hampus såklart. Vem annars? Lisa kan intyga att det hände på riktigt. Så någon koppling finns det där mellan oss =) Vi har märkt det förr, att vi tänker på samma sak ibland, men igår var det nästan lite väl tajmat. Och en liten smula irriterande. Men mest bra förstås.

Nu är han äntligen hemma igen iallafall, han och Saga ligger och sover. Själv kan jag inte sova, fastän jag är supertrött. För mycket stress och uppsats och ansvar och jobbsök och småfix som far omkring i huvudet. Mitt huvud vill inte riktigt släppa att jag faktiskt inte är riktigt ensam om nästan någonting, utan tror att jag måste fixa allt själv. Det är lite jobbigt att försöka övertala sig själv om att man inte måste fixa allt själv hela tiden, utom kanske jobbansökningar. Men såna har jag lyckats få iväg ett par halvbra i sista minuten nu iallafall ändå, så det är ju trots allt inget som är omöjligt.

Nej, nu ska jag försöka gå och lägga mig hos mina små älsklingar igen. Försöka att mota alla tankar med 'det där tar vi imorn'. Och sova. Godnatt.

Fem år idag! Så länge sen var det vi träffades på den där korridorsfesten, jag och Hampus. Då såg vi ut såhär:

 

 

Och för tre år sedan förlovade vi oss. Då såg vi ut såhär:

 

 

Men idag såg vi mest trötta ut. Och lite galna på de foton jag lyckades ta. Men det gör ingenting, för imorgon ska Saga vaktas av logopedmostrarna och Hampus och jag ska ut och äta middag för att fira!

Och idag kom vi på vid frukosten att vi varit ihop i fyra och ett halvt år, Hampus och jag. Inte trodde vi väl då att vi fyra och ett halvt år senare skulle ha fått en liten dotter tillsammans. Men så blev det och så är det. Och nu är vi så glada att vi har varandra, alla tre!

Igår slutade räkningen på 424 kr. För två trerätters och varsina drinkar. Lagom pris det.

Och mycket passande för dagen.

(Ja, det tog en stund innan jag fattade, men ni ser ju såklart på en gång att det är 4 år den 24:e. Eller hur?)

För övrigt var det en mysig kväll, med god mat, trevlig personal och en söt älskling. Pubrundesällskapet som ramlade in mot slutet var väl kvällens sämsta, men man kan inte få allt. Efter en promenad hem i snöblåsten och lite mys i soffan var kvällen all, och trötta och nöjda somnade vi snart.

Fyra av de fem senaste åren har det varit snö den 24 november. Det låter kanske lite udda att komma ihåg just det datumet av alla, men det var den dagen för fyra år sedan som Hampus och jag träffades.

Då var det snö, ganska vitt om jag minns rätt. Året efter var det lite mindre snö, när vi firade ett år på en av Uppsalas lyxigaste restauranger och åt den dyraste middagen vi någonsin ätit. När vi firade två år var det till och med snöstorm, det var knappt att vi vågade oss ut. Men ut kom vi och åt julbord på ålandsfärja. Och när vi kom hem igen och satt och mös i soffan frågade jag om Hampus ville förlova sig med mig.

Förra året var det ingen snö. Men vi var iväg på en liten resa, en finlandsfärja den här gången. Julbord och bufféfrukost, och en hel dag någon annanstans. Det var mysigt och välbehövligt.

I år är det snö igen. Snart ska vi ut och äta, i år blir det Snerikes restaurang. Lyxmat till studentpris och en kväll som bara är vår.

Hampus och jag hade filmkväll igår. Vi såg Upp, en Pixarfilm som jag velat se ett tag, och Hampus också. Måste säga att jag inte hade jättehöga förväntningar - vet inte varför, Pixar brukar ju alltid vara bra. Men samtidigt hade jag nånstans i bakhuvudet att min syster sagt att det var en bra film, så se den ville jag.

Och jag måste säga att efter de första fem, tio minutrarna var vi fast. Allra första introt är mest bara kul. Men sen, åh jag kan inte tänka på det idag ens utan att få tårar i ögonen. Så fint, och så sorgligt.

Resten av filmen var bra, en blandning av roligt, jätteroligt och småsorgligt. En smula spänning också faktiskt. Och inte helt förutsägbar. Kan rekommenderas bara därför. Men främst för början.

Det går inte att förklara, ni måste se:

Kan inte se den igen utan att gråta. Tänker på mej och Hampus, mamma och pappa, mormor och morfar, alla jag älskar. Ibland är det jobbigt att vara så långt borta jämt.

Men jag är så glad att jag har min Hampus här iallafall. Igår fick vi hålla om varandra extra hårt efter att vi sett filmen. Just för att liksom säga att vad som än händer i framtiden så har vi varandra här och nu. Och det är jag väldigt glad för.

Vi har köpt en ny säng! En dubbelsäng!

Så här ser den ut! Fast numera bäddad och oftast inklusive katt.

 

Ett av mina mål i livet har länge varit att skaffa en Hästenssäng. Det ska jag också göra, nån gång i framtiden när jag är rik och så. Typ när jag är runt 50 gissar jag.

 

Men vi är ändå en bit på väg mot lyxsängen nu. För det är ingen vanlig ikeasäng det här. Vi "råkade" gå in i en riktig sängaffär efter förra helgens besök på ikea. Det blev att vi provlåg sängar i mer än en timma efter deras stängningstid. Jag hade inte tänkt att vi skulle köpa något, bara att vi skulle se vad som fanns och sen nöja oss med vår 120-säng till vi tjänat bättre med pengar/skulle flytta/längre fram.

 

Men Hampus var mer inne på en ny säng än vad jag nånsin skulle gissat och rätt som det var, när vi låg där i den skönaste sängen vi provat, tyckte han att vi ändå skulle slå till. Jag var inte jättesvårövertalad, och så var sängen plötsligen våran. Hoppsan.

 

Så nu har vi en Jensensäng. Norsk och miljömärkt (det här är alltså sängen som Lisa borde slå till på också) och hur skön som helst. En riktigt bra affär alltså. Och ännu fler vuxenpoäng.

Här sitter jag och är ensam och tråkig. Funderar på om jag kan pigga upp tillvaron genom att diska lite. Eller fixa med bokföring kanske. Tvätta har jag redan gjort... Katterna sover och Hampus jobbar. Tråk tråk.

Men en sak som är bra är i alla fall att Hampus nu i veckan äntligen lyckades få iväg mejl till olika elföretag. Och ett ganska bra mejl också, skulle jag säga. Så nu hoppas vi massor på att något av dessa företag har en lärlingsplats som bara väntar på just Hampus, så han nån gång kan få bli elektriker som han alltid velat.

Och just idag hoppas jag extra mycket, för en sak som är väldigt bra med elektriker är att det är ett sju-till-fyra-jobb - helgerna är alltså lediga! Så slipper jag sitta här själv och tråka. ..jo jag vet, jag skulle ju kunna ställa upp och jobba jag också, men man ska ju orka det också. Varannan helg inklusive fredagskvällar som Hampus jobbar nu blir lite mycket när man dessutom pluggar på heltid.

Men men, vare sig han får något eller inte (jo, men det tror jag, av nån anledning har han brukat haft tur med jobb..) så kommer han ju inte tidigare hem ikväll. Så det blir väl lite disk då. Och pepp-filmmusik på spotify =)

Idag är jag ledig. Jobbade igår. Ska köra ett långjobbarpass från och med imorn. Åtta dagar i sträck, puh..

Men vi var i alla fall lediga i helgen tillsammans, jag och Hampus. Och på fredagen passade vi på att göra en utflykt till Norrtälje. Bara sådär, vi ville iväg, och vi har ju faktiskt bil! Så då kan man åka, när man vill

 

Och Norrtälje var en fin stad, låg mysigt vid en å och vik, hade lite gamla trähus. Helt lagom för en sommarutflykt. Vi gick såklart på promenad längs vattnet, konstigt vore väl annars. Vatten måste man njuta av när det finns ju!

 

 

Vi lyckades också ta några fina kort på varandra...

 

 

 

Men det var lika svårt som vanligt att ta ett bra kort på oss tillsammans...

 

 

Det var iallafall en fin dag. Och helgen sedan blev också bra. Vi var ute på Taket med Nicklas på lördagen och åkte och badade på söndagen när åtminstone jag höll på att smälta bort.

 

Nu är det dock jobbarvecka igen. Då borde man göra nåt vettigt. Ska se om jag kan pricka av några grejer på min att göra-lista. Hmm. Göra citronglass kanske? Eller plocka smultron =)

...bara så ni vet!

När jag kom hem idag låg ett paket på köksbordet. I det låg... en kamera! Min kamera! Födelsedagspresenten! Jag blev så glad!

Världens bästa älskling hade varit och köpt den på eftermiddagen då jag jobbade. Reklamen som berättade om billigaste priset hittills hade dumpit ner i brevinkastet en halvtimma innan jag skulle iväg, så jag hann inte dit själv. Bad honom kolla, om han ville förstås, hur många de hade kvar i lager.., om det var nån idé att åka dit imorn. Fick sms mitt under jobbpasset om att de hade en endaste kvar i lager. Kanske, kanske att den finns kvar imorn om jag har tur, tänkte jag.

Men sötaste älsklingen passade på när han var där. Tog ett snabblån av sin lika snälla mamma och köpte kameran till mej. Som en överraskning! En present ju. Sade ingenting då, lät mej upptäcka det när jag kom hem. Precis den sorts överraskning som jag gillar så!

Lånet betalade jag tillbaka nu. Hela familjen har ju givit bidrag. Tack så hemskt hemskt mycket alla!

Och imorn är jag ledig. Då blir det grillad lax och massor av fotografering. Tack ännu en gång!

..eller ett och ett halvt år sedan förlovningen! Eller tre och ett halvt år sedan vi träffades!

Hur man än räknar är idag en dag att fira. Vi planerade länge att gå ut att äta på en bra restaurang och verkligen unna oss en bra kväll.. Men så kom verkligheten ifatt oss, Hampus glömde vilken restaurang han tänkt ut, jag skulle på styrelsemöte, Hampus på skytte, köksrenoveringen har gjort oss fattiga - ja, det kändes helt enkelt inte som rätt läge att gå på restaurang nu ikväll. Som det ser ut nu tar vi det i helgen istället. För fira, det ska vi.

Men kvällen blir inte helt utan uppmärksammande av vår alldeles speciella dag ändå. När vi väl kommer hem igen väntar en Ben&Jerrysglass i frysen. Den och mys i soffan, och vår kväll är räddad!

Hampus har jobbat ikväll. Jag har städat. Och tvättat.

Det är inte det optimala sättet att fira att man varit tillsammans i 40 månader men det ska vi råda bot på nu när han kommer hem. Vad sägs om lite Chèvre Chaud följt av Ben & Jerry's? Inte så fel, eller hur? =)

40 månader förresten. Med tanke på att det inte känns som alls länge sen vi träffades första gången så är det rätt länge. Men å andra sidan så känns det som vi har känt varandra hur länge som helst och då är ju 40 månader nästan ingenting.

Puss min älskling!

...nästan så länge sen...

Idag gjorde jag något jag aldrig trott jag skulle göra frivilligt igen. Faktum är att efter lumpen så lovade jag mej nästan att jag aldrig någonsin skulle det.

Men ändå. Av någon anledning (kanske att han önskade sig det) gav jag Hampus en skyttekurs i födelsedagspresent förra året. Och idag frågade han om jag inte skulle med och provskjuta lite. Ledaren hade undrat lite om jag inte ville det, eftersom jag mejlat och frågat hur det fungerade innan (han verkade tycka att jag var en synnerligen vettig flickvän som tänkte på något sånt här som födelsedagspresent).

Så ja, jag hängde på. Och så här gick första skjutningen, sittande med stöd.

 

Jag provade några gånger till. Det var rätt kul, på sitt vis. Förutom att man blev trött i ögonen av att blunda med det ena så var det på något sätt nästan meditativt att bara fokusera på kornet och sikta. Att det gick rätt bra också, det var en bonus.

 

Innan vi slutade fick jag prova att stå upp också. Inte lika lätt, gick väl kanske inte lika bra. Men som både ledaren och Hampus sade sen... det är inte alla som ens träffar tavlan första gången. För det gjorde jag iallafall, jag såg hålen.

 

Det kanske inte är helt omöjligt att jag hänger med igen nån gång =)

Hampus och jag delar väldigt rättvist på hushållssysslorna. Iallafall de dagliga och tråkiga som att diska och städa kattlådan. Varannan gång ska det vara, om det så svämmar över av disk i diskhon (..nej, det svämmar aldrig över i kattlådan, där känns det lite viktigare att vara duktig och ta hand om det varje dag...).

Pratade med några klasskompisar en lunch om det här med disk, och det visade sig att de flesta hade systemet "lagar en mat, diskar den andra". Med varierande rättvisekänslor visade det sig senare. Hampus och jag har dock aldrig kommit på just den uppdelningen. Av den enkla anledningen att det aldrig skulle funka hos oss. Dels lagar vi ofta mat lite tillsammans, och dels är vi knappast så duktiga att vi diskar efter varje matlagning. Herregud, vi har ju diskmaskin :P

Så vi kör på på vårt varannangångsschema och det funkar bra. Oftast. Nu har dock Hampus den stackaren jobbat och jobbat och jobbat, jag vet inte hur många dagar i rad. Kanske två veckor, men nån ledig dag förra veckan.., fredag eller så. Han skottar snö och kör kundvagnar och lastbilar med bröd. Men mest har han skottat snö uppe på taket på nya ikea. Har kommit hem varje kväll, genomblöt och genomtrött och slocknat gärna redan halv tio på kvällarna.

Och samtidigt har det såklart blivit hans tur att diska. Inte så konstigt på så lång tid. Av förklarliga skäl har det inte blivit av. Så igår var jag hemskt jättesnäll och tog tag i hans stora diskberg. Med en liten förhoppning att han kanske gör detsamma nån gång när jag är trött och varken orkar eller hinner. Och för att han ska tycka att jag är extra jättesnäll såklart. Sen att det var mest för att jag började bli trött på diskhögen får man väl ta för vad det var.

Dessutom tog jag kattlådan på kvällen, fast det också var hans tur. Jag hoppas att jag inte skämmer bort honom allt för mycket nu.

Sådär efter nyårshelgen, när det var rea på allt som hade med helgerna att göra, fyndade vi en hummer billigt. Fryst ja, amerikansk ja, men ändå - en hummer.

Den åt vi idag, det är ju ändå den 24:e och alltså våran månadsdag. Ehm, 38 månader nu, men ändå. Det är kul att ha något att fira varje månad =)

Och just den här gången var det visst inte bara vi som tyckte att vi var värda en lyxmåltid...

 

En av de saker vi missade att ta kort på när vi var på Gotland var ju såklart fikat med Jana, Joel och deras Hugo och Karin med sin Olimar. Hugo var lite blyg och ville mest sitta hos mamma, men Olimar var glad och tyckte inte alls det var fel att komma över till Hampus. Stå och hoppa massor, både hos honom och hos mej senare, det var kul det. Och att banka i bordet såklart.

Ja, det var synd att vi glömde att ta kort där. Det närmaste vi kom var nog när Olimar slängde Karins mobil i golvet så att kameran gick på, men det blev inte mer än så. För det hade ju varit kul att visa nu till exempel =)

Men det bästa var nog kanske hemma, efteråt. När vi satt och mös och pratade, Hampus och jag, och han säger: "Ja, man blir ju lite sugen på att ha en sån liten..."

Jag blev lite varm i hjärtat då =)

Jo, vi var ju iväg på  vår kortkryssning! Åkte i måndags kväll, var borta hela tisdagen och kom hem då på kvällen. Lite lagom sådär.

Och sen direkt in i dimman. Eller ja, praktiken. Det är så fullt upp där att man inte orkar det minsta lilla efteråt, fast man måste. Plus att jag hade lite annonsering inför adventskonserten och allt möjligt att fixa. Kunde slappna av ungefär i fredags kväll igen, då såg vi på film och myste i soffan.

Men det var härligt att åka iväg. Få vara bara vi, och fira att det var tre år sen vi möttes.

I helgen drömde vi oss bort, Hampus och jag. Kände att det var dags att göra nånting. Åka nånstans. Så vi funderade, tänkte på ekonomin, drömde, funderade, klickade runt en bra stund... Och till slut bokade vi en kryssning till Åbo. Så firar vi även i år vår årsdag på en båt, med julbord, och massor av tid att få vara helt lediga tillsammans. Ett helt dygn i alla fall =)

Med två månader kvar till juldagen tar vi såhär på kvällskvisten vinterns första glögg och pepparkakor. I en mugg blir det till och med roséglögg, då den vita glöggen bara räckte till att fylla muggen halvt. Så nu är det dags, låt julen närma sig i dessa mörka tider!