Ylva

Här är vårt kök. Nu med två extra stolar. Köpte dem med tanke på att det kanske kommer bli lite fler som hälsar på i sommar.. kanske =) Vi hoppas på det och passar på att hälsa er välkomna redan nu!

Det saknas också någonting på bänken. Det som saknas står i fönstret. Nämligen en krukväxt. Av någon anledning tycker katterna att man får gräva i krukväxter som stå på bänken. Det är nästan så man måste, eftersom det kan finnas lecakulor i som är jätteroliga att leka med. (Man kan ju fundera på om det var nån som hade katter som kom på namnet...)

Men iallafall, exakt samma kruka kan stå i fönstret utan problem. Där vet katterna att de inte får hålla på. Och hade det inte varit för att den stackars krukväxten inte mådde bra av att stå i direkt solljus hade den ju kunnat få stå kvar där. Den passar ju dessutom väldigt bra på bänken, utom då den är vält.

Så nu funderar vi för fullt, hur ska vi göra för att den ska få stå ifred på bänken? Vad kan man göra för att katter inte ska tycka den är intressant? Eller förstå att den är förbjuden? Alla tips är välkomna!

Titta, nu finns det bildbevis! Pim-Pim kan stå på min mage, även om det kanske inte är helt optimalt. Nu väntar vi nån månad till eller så, så kan båda katterna få plats, eller vad tror ni?

Jag vet inte men...det känns som att vi kanske ger upp det här med gran för i år.

 

Ja, ni ser rätt. Det är en katt under. En Bus. Kan man inte sitta i granen får man väl sitta under...

= väldigt kul! Och spännande! (ur kattsynvinkel)

= suck.. (ur människosynvinkel)

 

Igår möttes jag av den här synen när jag kom hem på kvällen:

 

...och ett bildbevis på en väldigt skyldig katt..?

 

Det hade räckt med det ja för att dra slutsatsen ovan. Men nej. Om vi lyckas rädda granen till nästa år ska vi nog satsa på att hänga fast den i taket på nåt vis.

 

Undrar förresten vart det hade slutat om vi hade pyntat den också...

Igår var jag sjuk och hemma från praktiken. I efterhand insåg jag att jag valt en väldigt bra dag att vara hemma på (hur inte med mening det än var), då snön började falla, och falla, och falla.

Katterna ville såklart gå ut, och det fick de. Men av någon anledning var de inte lika förtjusta i utevistelsen som de brukar vara...

Idag har det slutat snöa. Det ligger bara en eller ett par decimeter blötsnö på marken. Katterna ville såklart gå ut igen. Så jag öppnade balkongdörren.

Jag tror inte det var riktigt så spännande som hon hoppades...

 

Nu hänger de på fönsterbrädorna här inne istället. Spana på fåglar är så mycket roligare än att bli blöt.

Katterna fick vara ute en sväng då vi grillade idag. De gick sina vanliga rundor ibland alla buskar, smög på varandra och hade det nog riktigt roligt. Sen kom Bus på idén att klättra upp i ett träd. Oturligt nog för henne är hon inte så bra på att klättra, så hon gav snart upp. En annan liten katt, nämligen en Pim, såg detta och tänkte att det nog skulle vara kul att prova själv. Så det gjorde hon.

 

 

 

Ja, hon kom ner till slut.

 

Alla bilder är tagna med min födelsedagskamera!

Idag fyller Pim-Pim ett år!

Turligt nog poserade hon fint på klöspelaren.

 

Ett tag iallafall.

Puh, jag skulle bara sitta vid datorn en liten stund innan det var dags att gå och plugga lite. Men så hittade jag ett gammalt fint favoritklipp på youtube, skulle precis klistra in det här innan jag såg att det fanns en uppdaterad version. Så varsågoda! Här är hundens och kattens dagbok, nu med bilder!

 

Och bara för att förtydliga. Pim-Pim hade krånglat sig in alldeles själv. Ingen av oss var taskig mot henne på nåt sätt, stängt in henne eller nåt överhuvudtaget. Utom förstås att filma istället för att öppna dörren...

Lilla Bus har länge haft en favoritplats. I garderoben i klädkammaren, där vi har lakan och handdukar och sånt, där har hon legat på understa hyllan.

Det har varit helt okej, hon har haft en egen handduk att ligga på så det inte blir hår på allt och det har gått så bra så. Tills Pim-Pim kom på att det var mysigt att ligga i garderober. Länge skrämde nog Lilla Bus bort henne för hon låg aldrig där. Men en dag kom hon på det - det finns ju fler hyllor än den längst ner!

Det blev början på en tid då man inte visste på vilken hylla man skulle råka hitta en katt, för Bus insåg ju också förstås att det fanns mer att välja på. Och det var också början på en tid då man mycket ofta kunde hitta hela handdukshögar nerrivna på golvet efter klättringsförsöken.

Jo, vi blev lite trötta på det. Så efter ett tag med provisoriska lösningar, som en pinne genom handtagen, så investerade vi i riktiga säkerhetsspärrar. Och dem tar de sig inte förbi. Puh.

Men men, Lilla Bus har ändå ett garderobsbehov, och då får min duga som ersättning.

 

...ååååh!!! Jag hann precis skriva det här, så kom magra Pim-Pim på att hon visst kunde komma in i garderoben, trots barnspärrar! Lilla Bus vankade utanför, avundsjuk som få. Men hon hade lite problem att komma ut igen vår Pimmis, och det har jag på film, haha! Vänta bara så får ni se ni med =)

Lilla Bus gillar att vara i kartonger. Mycket spännande. Men ibland är hon lite väl ivrig. Man tycker ju kanske att hon kunde vänta tills den är färdigbyggd.

 

(Jo, det betyder att jag fixade klart mina nya kartonger igår ja, nu är det lite mer ordning här. Hurra!)

Bada är inte okej. Det har vi märkt.

Men att leka i tvättkorgen, det är minsann kul det.

Innan magsjukan (eller vad det var) slog till på torsdagskvällen, så var jag på ikea med Hampus. Det var bara meningen att det skulle vara en kort sväng att köpa grejer till gästrummen här på medan han var på möte. Sen skulle vi äta något tillsammans och så skulle jag till skolan sen. Men så drog mötet ut på tiden, jag väntade ett tag, fastnade sedan i köer och hux flux hade jag missat två bussar och skulle bli jättesen.

Eftersom jag inte alls var på humör att stressa gav jag upp planen på skoldag och tog en lugn ikeadag istället. Det blev en mycket bättre eftermiddag än jag hade räknat med. Och så råkade jag köpa nya köksgardiner. Hängde upp dem på prov.., och nån blev väldigt glad iallafall.

Lilla Bus, katten som sitter på tyg.

Ja, jag ska lägga upp dem. Ska bara tvätta dem först. Annars blir det alldeles fel när tyget krymper i tvätten. Tills dess så har Lilla Bus en ny favoritplats i köket.

Alltså, jag är totalt inspirationslös. Det är tomt i huvudet. Jag funderar knappast ens på trevliga blogginlägg när jag går omkring här om dagarna. Det brukar jag göra, så det känns inte helt bra.

Men för att det inte ska bli alldeles tomt här på bloggen så får jag introducera er för en av mina favoritkatter på youtube. Maru!

 

...och sen hoppas att jag fyller på med lite inspiration nu under helgen.

Katter är avundsjuka djur. Eller åtminstone övertygade om att de själva är den bästa katten i hela världen.

Detta märks på flera sätt. Lilla Bus var när hon var liten helt tokig i att stå framför min dataskärm när jag ett tag hade en bild på Katten hemma som bakgrund. Som äldre har hon nöjt sig med att välta kortet på Katten som står på mitt skrivbord. Pim-Pim tar det hela till nästa nivå och biter en massa på hörnen på ramen. Och någon av dem, de turas säkert om, drar med jämna mellanrum ner almanackan med bilder på kattungar som jag fick i julklapp.

Det är inte bara för att de gillar att dra ner saker från väggen, även om de sprang in i och rev ner vår nya tavla över soffan nästan så snart vi fått upp den. Den förra almanackan hängde nämligen kvar hela året trots att den hängde på exakt samma ställe.

Däremot, vår ram med fem kort i har numera motiven Lilla Bus och Pim-Pim. Den har de inte rört. Alls. De måste tycka att det är precis rätt bilder att sätta upp på väggen.

 

Så tog vi tag i det och duschade av både Pim-Pim och Lilla Bus. Efter säkerhetsåtgärden att klippa klorna förstås. Det tog inte så lång tid, för vår del. Katterna tyckte nog tvärtom. Pim-Pim försökte anfalla duschmunstycket och Bus både skrek och fräste. Ingen frivillighet där inte.

Men nu kan vi hoppas att vi får lite mindre katthår överallt ett tag. Och katterna har att göra hela kvällen:

Idag har vi dubbelspaning i köket.

Lilla Bus spanar på fåglar ute. Och Pim-Pim spanar på Lilla Bus vilt viftande svans.

 

Pim-Pim har en sorts boll som hon gillar mer än allt annat. Det är såna bollar som är mjuka men ändå studsar - de bollarna är de bästa hon vet att jaga efter, fånga och springa tillbaks till oss med så vi kan kasta en gång till.

 

 

Tyvärr har hennes två sådana bollar numera gått hädan. Den ena lade hon i diskvatten och den andra blev till slut alldeles inlindad i damm. Inte något man vill att en liten katt ska gå runt med i munnen.

 

Men det hindrar inte henne. Igår satt hon uppfordrande och tittade på mig i soffan. Ungefär "Jag vet att du har bollen där, kasta den då!" Till slut gick det över till span på mina stickor, och inte bara span, lite anfall också!

 

Och vad gör man då?

 

Jo, om man är en snäll person så låter man kanske henne få leka med en garnstump. Är man kanske inte fullt så snäll visar man henne sin tomma hand, knyter den och låtsas kasta iväg något. En överlycklig Pim-Pim tänker (eller ja, tänker är kanske ett lite starkt ord i sammanhanget): "BOLL!!!" och far iväg ut i hallen, sladdar in i köket och står en bra stund och funderar på vart bollen tog vägen.

 

Två människor i soffan stirrar efter henne och utnämner henne där och då till den dummaste katten i lägenheten.

 

Lite senare kommer hon tillbaks, på lekhumör som vanligt. Människorna i soffan tänker att lilla Pimmis visserligen är rätt dum, men inte såpass att hon går på samma trick en gång till. Men det måste man ju testa. Vilket man gör. Pim-Pim - "BOLL!!!", rivstartar in i arbetsrummet, tvärnitar, tittar sig omkring och undrar vart bollen tog vägen.

 

Där tycker man att hon borde ha lärt sig. Och mycket riktigt, nästa gång jag försöker springer hon bara halvvägs innan hon stannar, vänder och tittar på mig, rätt förebrående. Likadant nästa och nästa. "Bra Pim!", tänker vi. "Det kan nog bli något av dej också!"

 

Tills den andra människan där i soffan tänker att han borde pröva han också. Vilket han gör. Och Pim-Pim: "BOLL!!!" och far iväg ut i hallen.

 

De två människorna i soffan suckar och undrar om det finns någon mindre smart katt. Någonstans. Eller om hon kanske har fått hundgener någonstans ifrån...?

 

En sak är iallafall säker. Vi måste köpa fler såna bollar.

 

Ja! Det blev lussekattsbak ikväll! Och eftersom älsklingen inte var hemma fick jag lite hjälp av övriga familjemedlemmar:

 

 

Vi bakade massa lussekatter:

 

 

 

...och såklart en och annan lusse-katt!

 

 

Och julmusik har förstås strömmat ur högtalarna hela kvällen =)