Ylva

... men inte den som kommer nu i september, utan det var dags för nästa - läs & skrivpraktiken.

Det var morgon, alla klasskamrater sågs på stationen för att köpa biljetter dit de skulle. Kvällen innan hade vår praktikansvariga nämligen skickat ut sms till alla så man visste vart man skulle åka dagen efter. Ingen framförhållning här inte. Men inte till mej. Antingen funkade inte min mobil eller så hade hon helt enkelt missat mej.

Vimsig sådär klockan sex på morgonen försökte jag övertala mina klasskompisar att ge mej hennes telefonnummer så jag kunde få ringa och ta reda på vart jag skulle också. Gärna innan halv sju så jag kunde hinna med tåget till Falun (?) om det nu var dit jag skulle, eller innan kvart i då bussen till Västerås skulle gå. Till exempel.

Men nej. Med argumentet "det är alldeles för tidigt för att ringa någon innan halv sju" så gav ingen mej nåt nummer. Inte förrän halv sju, och då fungerade förstås ingens telefon överhuvudtaget. Allt blev bara virrigare och virrigare, och innan jag hunnit få reda på vart jag skulle så vaknade jag.