... och god fortsättning!

Tänkte först att jag skulle berätta om allt som hänt sen sist, men nu har det hunnit bli så mycket att jag inte kommer få med allt.., så då skippar jag det.

Det har varit en trevlig jul och ett trevligt nyår kan jag sammanfatta iallafall =)  Tack alla som gjorde den så bra!

Istället tar jag upp en bloggutmaning som jag läst på flera bloggar, som skickade ut den "till alla som vill". Jag kommer tyvärr inte ihåg på vilka ställen det var jag såg det, men iallafall. (Nån gång ska jag orka fixa till länklistan ute på sidan så att de bloggar jag faktiskt läser står där.., men det blir nångång i framtiden, inte här på Gotland)

Okej, här kommer utmaningen då =) Och den är att berätta sju sanningar om sig själv. Så här kommer de:



1. Jag avskyr att ha fel. Det är en sak att inte veta, det är värre att veta något som är fel. Och det var därför det gick så bra i skolan, jag ville inte ha fel på proven så jag skrev rätt istället...

2. Hampus och jag har bestämt vårt bröllopsdatum. Dock inte exakt tid och plats ännu...

3. Jag älskar Gotland. Tänk att få bo här. Det skulle vara en dröm. Ibland längtar jag nästan så mycket att det gör ont...

4. Min bästa vintersport är pulka. Jag är halvtaskig på skidor (även om en vän i Schweiz har lovat att hon ska lära mej nån gång) och kan komma iväg, men inte stanna, på skridskor.., men pulka däremot - hur kul som helst!

5. Min reaktion på alla måsten är "vill inte". Och det kan vara lite jobbigt ibland, när det är en del saker att hinna med och hjärnan bara strejkar och helst av allt vill gömma mej under något. Även om jag vet att det enklaste skulle vara att bara ta tag i det...

6. Jag skrev en del sagor när jag var yngre. Både längre, typ fantasy, och kortare barnsagor. Haha. De kortare var nog ändå de bästa, men jag kan fortfarande komma på mej med att tänka hur det går för mina huvudpersoner i de längre...

7. När jag blir arg går det över jättesnabbt. Det svåraste som finns är att vara långsint. Och att inse att fem minuter efter att jag stampat iväg när jag är arg och jag är på bra humör igen och vill säga förlåt.., då är den andra så gott som alltid fortfarande sur. Utom Hampus. Han är aldrig sur.., har inte varit än iallafall...



Så, det var det! Ett litet axplock... Nån som känner för att göra samma sak? Feel welcome =) Skriv gärna en liten kommentar hos mej i så fall om ni vill att jag ska veta, så kollar jag =)  Kram!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0