Oväntad komplimang
Igår på jobbet (som för övrigt var en sån dag där det mesta inte gick särskilt bra alls) fick jag en oväntad kommentar av en av de gamla tanterna. (Tänk detta på finlandssvenska nu)
- Du går så fint, som en cirkusprinsessa. Du måste ha varit bäst i klassen på gymnastiken?
Tyvärr var jag tvungen att göra henne besviken på den sista frågan, bäst i klassen var jag långt långt ifrån. Men komplimangen tog jag ändå till mej av. Åtminstone någon tycker det ser fint ut när jag går.
Annars brukar den vanligaste kommentaren när man pratar om gångstilar vara.., "ja, dej känner man igen, du går väldigt speciellt"
Hur det nu ser ut.
Ja, ja, som jag lärde mig under pediatriken var jag antagligen en "habituell tågångare" när jag var mindre. En del av det hänger säkert fortfarande kvar. Om det är fint eller inte.., ja, det ligger i betraktarens öga.
- Du går så fint, som en cirkusprinsessa. Du måste ha varit bäst i klassen på gymnastiken?
Tyvärr var jag tvungen att göra henne besviken på den sista frågan, bäst i klassen var jag långt långt ifrån. Men komplimangen tog jag ändå till mej av. Åtminstone någon tycker det ser fint ut när jag går.
Annars brukar den vanligaste kommentaren när man pratar om gångstilar vara.., "ja, dej känner man igen, du går väldigt speciellt"
Hur det nu ser ut.
Ja, ja, som jag lärde mig under pediatriken var jag antagligen en "habituell tågångare" när jag var mindre. En del av det hänger säkert fortfarande kvar. Om det är fint eller inte.., ja, det ligger i betraktarens öga.
Kommentarer
Postat av: Mamma
Det var en väldigt gullig komplimang. Du gick ofta ofta på tå när du var liten. Mamma
Trackback
