Svar

Lisa skrev som kommentar på förra inlägget:

Där håller jag inte riktigt med.. Eftersom det finns faktorer som man inte kan påverka som inverkar på ens mående.


Jag känner att jag måste svara:

Nej, det är sant. Allt kan man inte påverka. Men det var inte det jag tyckte var meningen heller. Man behöver inte ändra allt. Man kan ändra något till det bättre. Om ens bara sin inställning. Och är det för svårt - då behöver man hjälp. Och att be om hjälp - det är att göra någonting. Faktiskt.

Små steg är också steg. Ett litet leende är bättre än inget leende.

Jag har aldrig varit så deprimerad. Men jag kan knappast påstå att jag varit en solstråle hela mitt liv. Jag har försökt. Det har varit svårt. Ibland har det inte gått.

Jag har varit nära att gå in i väggen. Jag har varit olyckligt kär. Jag har varit fast på ett hemskt jobb. Jag har nära stressat sönder mej. Jag har haft så svårt för att säga nej. Till exempel.

Men inte samtidigt. Som tur är.

Men allt det där har ändrats på. Inte direkt kanske. Inte så snart jag kommit på att det var det som var fel. Verkligen inte. Men det har gått över. Jag har gått vidare.

Inte så att jag är en solstråle varenda dag. Jag skulle vilja. Men några dagar, speciellt såhär i novembermörkret så sitter jag inne som ett litet regnmoln och kommer ingenstans. Alla borden, alla måsten tynger.

Det är då min älskling kommer och säger: "Det är nog dags att gå ut nu, älskling. Kom så går vi en promenad"

Och det ändrar nånting. Lite luft, lite ljus, lite prat och hålla i handen. Räcker långt.


Det hjälper kanske inte mot allt. Men livet känns onekligen lättare efteråt.

Kommentarer
Postat av: Lisa

Okej, då missförstod jag dig. Att försöka ändra på det man kan ändra på till det bättre, det tycker jag absolut att man ska göra! Tack för svaret :)

2009-11-10 @ 15:18:13
URL: http://thefoolonthehill.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0