Ylva

Ju längre den här kursen lider desto mer fascinerad blir jag hur dåligt den faktiskt är upplagd. Jag trodde faktiskt inte det var möjligt att det kunde bli så här rörigt och dåligt genomtänkt. Och då har de kört samma kurs i fyra år. Fyra år. Det är rätt länge.

En klasskompis sade idag att på första introduktionsföreläsningen (som jag missade pga att de inte hörde av sig när de ändrade schemat) så sade den ansvariga läraren saker som - "Vi har haft många klagomål på den här kursen förut", "Tidigare studenter har tyckt att det har varit problem med definitioner och förklaringar om dyslexi och läs- och skrivsvårigheter" och "Ta den här kursen som ett tillfälle att ge konstruktiv kritik!" ...och det kändes ju lovande...

Jag kan ju säga att det hon sade också har infriats. Men om de nu lyssnar på den konstruktiva kritiken vi mycket troligt kommer att ge och tar till sig och gör om kursen. Det skulle verkligen verkligen behövas. Och tänk vad bra det kunde bli!

Som nu när vi ska ha ett casearbete, dvs sitta och diskutera olika fall från verkligheten. Vi har fått ut tre case och en indelning i sex grupper. Men det ska inte gå till som på förra kursen (där det faktiskt var riktigt bra), att man är två grupper på varje case som man går igenom riktigt noggrant - utan alla grupper ska gå igenom alla case lika mycket. Hur hade de tänkt då? Det kommer ju verkligen inte bli så att alla case blir jättebra genomgångna, ingen kommer ju orka eftersom det blir en alldeles för stor uppgift att fokusera på. Suck.

Och till slut - innan jag slutar gnälla för idag (förlåt för det förresten) - inte kan man väl förutsätta att man ska läsa grunderna till kunskap i böckerna och få fördjupning på föreläsningarna? Borde det inte vara tvärtom? Vi har knappt haft någon tid att läsa på grund av tajt föreläsningsschema, ingen har berättat vad dyslexi är, vad andra läs och skrivsvårigheter är, hur de yttrar sig - ingenting sådant, bara specialistföreläsningar. Vi har till och med haft lärare som hävdat att man inte läser lika bra på sitt andraspråk som sitt förstaspråk - och ändå har vi en huvudkursbok på engelska. Och i den ska man kunna förstå grunden till den kunskap man ska förstå resten av föreläsningarna med. Utan att någonsin, på någon föreläsning, få veta om man förstått det rätt eller inte.

Nej, jag blir knäpp på det här. Jag trodde aldrig kurser kunde vara knepigare upplagda än på psykologiinstutionen. Men där hade jag fel...