Ylva

Ibland funderar jag över mina klasskompisars beroende av handsprit. Och andras också för den delen, det är ju långt ifrån bara dem. Det känns inte riktigt bra på något vis tycker jag, någon måtta får det väl vara. Själv blir jag automatisk en tvärtomare bara för det, och spritar inget alls.

Okej att använda det på jobbet. I hemtjänsten, på äldreboende eller på sjukhus. Där förstår jag. Där gör jag det med.

Men att gå och sprita i tid och otid, efter toalettbesök eller tag i dörrhandtag, eller bara för att man känner för det - nej, det är inte sunt. Till slut kommer det kanske sluta så här...