Ylva

Plötsligt börjar det gå upp för mej att jag ska fira jul med Hampus familj i år. Jag har i och för sig vetat om det i över ett år - sedan vi bestämde att vi skulle börja fira vartannat år hos vardera familj. Men inte förrän nu, då första julen hemifrån väntar, börjar jag verkligen förstå vidden av det hela.

Inte för att jag tror att det inte blir bra. Det blir det säkert. Men annorlunda...

25 jular har satt sina spår. Jag vet hur vi brukar göra. Vad jag tycker är viktigt. Traditionerna. Men framför allt familjen. Det kommer kännas konstigt att inte fira jul med mamma och pappa och alla mina syskon. Verkligen jättekonstigt. Trots att vi kommer ses redan på annandagen så kommer jag utan tvekan sakna allihop en hel massa.

Lite traditioner kan jag ju iallafall ta med mej. Fick plötsligt köttbulleansvaret, då ingen var mer säker på hur de ville ha sina julköttbullar än jag. Lite godis ska vi göra som sagt. Men bara det finns knäck och kola är jag nöjd. Pratade lite gran, och helt plötsligt försöker jag övertala svärföräldrarna om att ha en riktig.

O ja, en riktig gran är viktigt för mej. Men nu ska jag ju vara med på deras jul, som de brukar göra. Hampus var ett bra föredöme förra året, hängde med och var hjälpsam, men försökte inte ändra på nåt. Jag ska försöka jag med. Vi får väl se hur det går. Men det blir säkert bra. Det viktigaste är ändå att jag får vara tillsammans med min älskling!