På äventyr i Norduppland

Vägen till Gävle igår blev om möjligt ännu mer spännande än i måndags. Med fem olika tåg och bussar lyckades vi se halva landsbygden mellan Tierp, Skutskär och Älvkarleby innan vi lyckades komma fram till Gävle sådär två och en halv timma för sent.

Lite vi har lärt oss på vägen:
- Att tappa rösten är dåligt, speciellt om man är busschafför på en ersättningsbuss.
- Att sitta två personer på handikappsplatsen på en buss funkar, om än lite obekvämt.
- Att det finns en liten by med många fina hus nånstans norr om Tierp.
- Att fem mil mellan Tierp och Gävle kan ta två timmar med landsortsbussar.
- Att kommunikation är grymt viktigt. Både vad gäller geografi och information.

För så dålig stämning som det var på tåget när vi stod stilla utanför Tierp och ingen berättade varför eller hur vi skulle ta oss vidare har jag nog inte varit med om. Och inte heller så mycket småfniss heller när vi åkte hem och lokföraren ropade ut att han skyllde den oväntade förseningen i Storvreta helt och hållet på Banverket.

Sen har jag också lärt mig att man kan ta en patient med bara någon timmas varsel, bra det också. Och bra gick det, så självförtroendet ökar medan nervositeten minskar. Tänk vad man blir glad då =)

Kommentarer
Postat av: Lisa

Åååh, kanske det. Vad kan ett smyckesträd tänkas kosta? :$

2010-02-25 @ 14:36:22
URL: http://thefoolonthehill.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0