Ylva

...och jag har ganska nyss kommit hem från repet med musikkåren. Dit åkte jag ganska så direkt efter jag kommit hem från praktiken i Gävle. Som jag tog tåget till klockan tjugo över sex imorse. Tåget som jag gick upp innan fem för att hinna till.

Så jag är lite trött. Jag borde kolla mer på en artikel som jag ska redovisa en kritisk granskning för imorgon. Och tittar på den det gör jag. Men längre än så kommer jag inte.

Funderar lite på praktiken. Den är slut nu, röstpraktiken. Jag är godkänd, och tur är väl det, för det har nog varit min ojämnaste praktik hittill. Inte förrän idag kom min handledare och jag fram till att om jag inte vore så himla känslig för hur folk känner och dessutom speglar tillbaks det, så hade jag nog lättare kunnat visa att jag är faktiskt vet vad jag gör. Men speglar det gör jag, omedvetet, och är det då en person som inte tror på att röstlogopedi kan hjälpa den så har jag väldigt svårt att övertyga ens mej själv att det faktiskt hjälper.

Så det är en bra grej att ta med sig och tänka på i framtiden. Men den är inte enbart av ondo. Jag speglar nämligen ofta personens röst också - och det är rent hemskt vad man kan få ont i halsen när man pratar med någon som använder sin röst helt galet. Efter den upplevelsen är det ofta ganska lätt att veta vad det är för fel på patientens röst. Det känns, ordentligt.

Och att vara bra på att känna in röster verkar inte vara så lätt för alla, så då har jag åtminstone någon del av röstlogopedi som jag är bra på. Och när nybesök och behandlingar har gått bra, då har det gått också riktigt bra. Verkligen antingen eller. Så att jobba med detta känns inte helt omöjligt. Inte särskilt troligt kanske, men möjligt. Man vet aldrig med framtiden, det är det som är spännande.

Nej, nu borde jag sova. Gå upp tidigt imorgon, kolla artikel. Vara på föreläsning hela dagen, ta det lugnt på kvällen. Och helgen. Och sen pepp på praktik igen. På måndag går tåget mot Katrineholm. Tjugo i sex den här gången. Hu. Men det blir nog bra.