Vä-vä-västerås

Halva stamningspraktiken är avklarad. Helt galet.

Om två veckor har vi inte mer praktik, nånsin. Ännu mer galet.

Men jag hade gärna varit i Västerås lite längre. Det är ett trevligt ställe, de flesta hälsar och pratar med en och verkar uppriktigt intresserade av svaren. Det är man inte alltid så bortskämd med som student. Skulle det finnas ett ledigt jobb där om sådär drygt ett år så skulle jag inte tveka att söka! Hoppas bara att jag hinner ge något intryck nu medans jag är där, så de kommer ihåg vem jag är. På ett bra sätt förstås =)

Och så är stamning jättekul också, det får man inte glömma. Det är hur roligt som helst att få träffa barn igen, och inte vara tokigt nervös som man var på första praktiken för att allt var nytt. Jag skulle verkligen kunna jobba med allt inom logopedi tror jag, men det skulle vara allra roligast att få hålla på med barn på ett eller annat sätt. Barnlogopedi, hab eller stamning, det är nog mina favoriter.

Ja, det blir spännande att se vart man hamnar till slut. Lite grann har man ju en förhoppning i bakhuvudet att någon ska ringa från en logopedmottagning och säga "nu när du är klar, vill du inte komma och jobba här hos oss?". Det kommer iofs aldrig hända, för så få logopeder finns det inte längre. Men nånstans hoppas jag det finns ett bra jobb för mej. Och att det kommer ut nån gång under nästa vår. Typ framåt april-maj. Då hinner jag ju vara lite mammaledig emellan, det skulle ju vara helt perfekt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0