Ylva

I lördags var det äntligen dags. Examen! Efter fyra långa, och också väldigt snabba, år samlades hela klassen i universitetsaulan för en fin ceremoni. I jublet efter vi gått ut därifrån fanns både glädje och sorg i att äntligen vara klara och i att troligtvis aldrig träffa alla samlade mer igen. Men det blev iallafall en sittning sedan på kvällen. Jag hade mycket trevligt med min familj under middagen och med alla kompisar på släppet. Så det var en riktigt lyckad kväll.

Lite saknade jag ändå att få sitta med klasskompisarna. Det var ju ändå "sista kvällen med gänget". Vi pratade om det på fika igår, och bestämde oss för att nästa år gå på yngrekursarnas sittning, för att få sitta och ha kul tillsammans. För hur härliga och bra familjer man än har, så var det ju ändå kompisarna man ville ha en sista bästa kväll med. Så det får vi ordna.

I söndags bjöd jag in släkt och vänner på en liten lunch för att hinna umgås lite mer med alla. Och så fick jag lite presenter, roligt nog blev det tema romantik när man såg dem tillsammans. Så det var också en trevlig dag.

Nu däremot, börjar resten av livet. De allra flesta i klassen har börjat jobba. Några innan examen till och med, andra hade sin första dag idag. Själv har jag inte hittat något än. Och jag måste erkänna att det faktiskt inte alls känns så hemskt som jag trodde förut. Det är rätt skönt att gå hemma, inte göra så mycket, leka med Saga.. Och även om jag inte tar ut föräldradagar ser jag på det som att jag är mammaledig, inte arbetslös, och det gör ju inte saken värre. Då kan man vara ute och åka pulka tillsammans en helt vanlig dag, som vi gjorde igår.

 

Sådana dagar inser man vad man prioriterar mest i livet!