Ylva

Just nu försöker jag sitta med resultatdelen i vårt psykologigrupparbete. Vi har kommit fram till det lysande resultatet att det inte fanns någon skillnad mellan våra grupper. Det har jag skrivit. Och sen ritat ett litet diagram över hur folk har svarat. Men sen då? Räcker verkligen det? Jag har ju inte så mycket mer att skriva precis. Hmm... Jo, lite statistik om försökspersonerna ska ju in också ju. Och om jag sitter en stund till kommer jag kanske på lite lite mer...

Annars är det bara bra idag, det har varit soligt, jag har varit och dansat, och nu har jag köpt två julklappar till. Kanske blir klar i tid i år för en gångs skull =) Hoppas bara att folk vill ha det jag köpt, för ingen har ju riktigt önskat sig något än. Eller jo, ett par har sagt lite grejer, men det har jag inte köpt (Men det är lugnt, jag försöker komma ihåg vad ni sagt och berätta det för någon som inte vet vad ni vill ha ;)  )

Idag har vi tenta. Nej, inte tenta egentligen, dugga. I svårighetsgrad som ett gymnasieprov skulle jag gissa.

Men jag har inte pluggat nästan alls. Jo, jag har läst boken, och försökt titta på oh-utdragen från föreläsningarna, men det känns inte som att något vill fastna. Det som redan finns där finns, resten halkar bara av som från teflon. Önskade igår att hjärnan var mer som tejp, och att allt man läste bara skulle fastna istället...

Hur ska detta gå?

... Svaret kommer om ca två och en halv timma som senast...

Ibland tänker man bara inte på saker förrän nån verkligen berättar dem för en. Och sen märker man dem hela tiden!

(Bara för det kommer jag inte på några bra exempel just nu, men så är det ju)

En sån sak lärde jag mej häromdagen, när jag satt och funderade på vad jag egentligen höll på med när jag satt frivilligt på en grammatiklektion i en kurs jag redan tillgodoräknat mej. Läraren började prata om adverb och verb, och hur konstigt ordet "kanske" kunde uppföra sig. Man kan ju sätta det lite var man vill i meningarna ju, eller hur. Förklaringen var att det kommit från orden "kan" och "ske" tillsammans, och lexikaliserats - alltså "kan ske"-frasen flöt ihop till "kanske"-ordet som bara betyder antingen eller/både och, lite osäkert sådär.

Men iallafall. Detta hände ändå för ett bra tag sedan. Ett ord som däremot håller på att göra så nu, fast tvärtom är det (fula) ordet "ba". Förut en förkortning för "bara", nu bara "ba". Och läraren ba "ser ni, ordet tar bort verbet!". Ser ni? Alltså, det håller på att bli ett verb själv =) Och nu när man hört det, märker man ju det när andra säger det, när man själv säger det, hela tiden. Det är ju minsann lite häftigt det här. När kommer det komma in i SAO?

Åh, jag gillar när jag får lära mej nåt nytt. Speciellt om språk. Man tror man vet allt, och rätt som det är får man veta nåt nytt som vänder uppochner på iallafall en liten del av det man trodde sig veta. Och ja.., det blev ett förskräckligt språknördigt inlägg det här. Men det bjuder jag på =D

Jobbar och jobbar.., så är det ju. Känns rätt slitigt, vet inte riktigt vad som är värst - att alltid vara snäll och glad mot alla jag träffar, eller att behöva gå upp helst innan sex på morgonen. Att träffa snälla och glada tanter och gubbar som uppskattar att jag kommer till dem väger dock upp det första en hel del.

Idag satt jag till exempel och pratade med en snäll tant i en hel halvtimme, det var rätt lugnt på eftermiddagen. Om kändisar, allsång på skansen och en del annat där på hennes balkong. Och sen till nästa och satt där en bra stund också - båda är sådär riktigt snälla och jättetrevliga att prata med.

Och igår tror jag det var, eller i förrgår, som jag lyckades ha turen att få båda "fikatanterna". Går man till dem på eftermiddagen så trugar de gärna på en lite gott, och ja, jag fick både en mazarin och ett wienerbröd. Kan behövas då blodsockret sjunker på eftermiddagen plus att det såklart var mysigt att sitta och prata med dem också.

På tal om blodsocker så har jag idag lärt mej att ta det, det var ju inte svårt alls. Tog på sjuksköterskan först för att få testa, och sen på den personen jag skulle ta och det gick bra. Då kan man det också =)

Jo, en annan sak jag också lärt mej är att man aldrig saknar samtalsämnen när man ska ha en pratstund med en dement människa. En av fikatanterna är det. Och ja, hon glömmer att hon har frågat om fika så hon frågar igen och igen med jämna mellanrum så till slut blir det nästan så att man säger ja för att det känns som hon tjatar. Fast hon gör ju inte det - lyssnar man ordentligt så är det en ärlig fråga varje gång, kanske bara en aning trugande... Sen mellan frågorna pratar vi om vädret, och vad hon ska hitta på idag, och sen kanske att det är trevligt att få besök. Och så börjar vi om med "ska du inte ha lite fika?"

Men det känns ändå skönt, jag ska jobba idag och i helgen, sen är jag halvvägs. Fyra veckor avklarade, fyra till att jobba. Men de sista fyra är bara 75% så det blir ett par fler dagar ledigt och lite kortare dagar också, och det känns verkligen som det behövs. Är ganska slut som det är nu som sagt.

Hampus åker till Gotland imorn förresten. Jag jobbar kvar här. Men jag kommer på tisdag och stannar ett par dagar. Bara helt kort, men det ska bli skönt att komma iväg. Mamma och pappa kommer också då, ska träffa Hampus föräldrar. Det blir spännande, men säkert jättebra. Bara jag får en promenad längs havet så klarar jag allt sen!

Jobbar ju nu, det är därför det inte händer så mycket på bloggen. Eller ja, jag var ju ledig i helgen så egentligen kan jag väl inte skylla på det, men då gjorde vi inte så mycket så det var inte mycket att skriva om.

Men vi var ute och gick och hittade ett elljusspår! Helt oväntat. Lite söder om högarna i Gamla Uppsala, om man går över 55an härifrån. Jättefin väg där, lagom lång och härlig. Jag blev alldeles förskräckligt glad över att Hampus föreslagit att vi skulle gå ditåt för en gångs skull. Tänk att vi missat det så länge.

Annars jobbar jag på, idag var en såndär dag man knappast hinner sitta utom vid lunchen, jag vet inte hur många jag hade jag skulle gå till på eftermiddagen, tio-tolv kanske. Massor helt enkelt. Inte så man hinner ta det lite lugnt och prata en stund. Suck. Men jag hann ta en bild på blomman som doftar i hela Svartbäcken - smultronschersmin (tror jag). Luktar fantastiskt gott - ännu en buske som måste finnas i min framtida trädgård =)

Måste bara visa en bild på min söta lillasyster studentskan =)



Nu har du varit skolfri i en vecka, hoppas du trivs! Önskar dej lycka till i framtiden!!

Idag är det lilla gubbens första dag i skolan. Igår erkände han att det nog var "lite nervöst, fast inte egentligen nervöst, bara lite nytt sådär". Och så packade han ryggsäcken med penna, sudd och block. Sedan fick den stå ute i hallen och vänta på att det var dags. Åh, det var länge sen det stod en ryggsäck i hallen, på väg till skolan.. Påminner mej om skoltider hemma hos mamma och pappa.. Nostalgi nästan =)

Sen så är det ju i och för sig så att det är första skoldagen på Lernias elutbildning, älsklingen är 26 år och det är klart att det kommer gå bra. Det är jag övertygad om. Hoppas bara han kommer trivas med klasskompisarna, för att han kommer gilla utbildningen - det har jag inga tvivel på.

Ja! Sista tentan för terminen avklarad. I fredags dessutom, så det har varit en lugn och skön helg. Och tentafest lite lagom. Men mest rätt lugnt.

Ja nästan... Har ju en hemtenta i musikpsykologi jag måste skriva klart. Tråk... Det kvittar ju hur intressant ett ämne är, om man tvingas sitta och skriva åttatusen ord om det. Nu är jag på tre... tusen alltså. Har fem frågor på tusen ord kvar alltså. Bäst att fortsätta skriva helt enkelt...

Jippii! Jag klarade tentan i utvecklingspsykologin!! Den som ingen var säker på nånting om.

Det känns så skönt!

Ingen omtenta om två veckor, bara en vanlig tenta och ett seminarium, om helt andra saker dessutom. Och sen är det lov! I en vecka iallafall, innan sommarjobbet drar igång.

Men ändå, vad härligt, nu är jag glad!!

Vi var ute och filmade våran lilla kille idag, Ellinor och jag. Vi ska följa honom under hans första fyra år och dokumentera hans utveckling, det ska verkligen bli jättekul. Han var hur söt som helst, och hans mamma var också riktigt snäll och gullig!

Idag kollade vi på joller, fast han sa inte så mycket, bara lät lite grann. Men han sjöng med då mamman sjöng, Imse vimse till exempel, eller åtminstone tror vi att han gjorde det. Han lät liksom i falsett då, som han inte gjorde annars, så vi gissar att det kan ha varit ett förstadie. Och så tittade vi på skratt, vilket var lätt eftersom han var kittlig och nyfiken, och så liten att tittut-lekar fortfarande är helt fascinerande. Han fick ett litet gosedjur också, som vi gömde och tog fram flera gånger och han blev lika överraskad och skrattade varenda gång. Haha, så härligt!

Ska väl inte berätta mer egentligen, det här ska väl vara sekretess egentligen. Men jag gissar att detta gäller för rätt många 7-8 månaders barn så det kan ju inte vara så farligt =)

Men han var så gullig! Ellinor och jag gick än en gång och pratade barn och familj en lång stund efteråt (ja, vi börjar väl känna oss gamla nog nu gissar jag) och vi tänker båda att det kommer bli jättehärligt när det är dags. Efter utbildningen alltså. Än är vi nog inte redo. Speciellt inte Ellinor som är singel just nu. Och själv känns det som att jag nog har lite mer att hinna med innan det är dags.

Och de bodde ute på landet! Men inte alls långt ifrån stan egentligen, bara en kvart, tjugo minuter med buss och sen en promenad. Och vilken härlig by de bodde i! Kor, får, hund, katter, massa fina hus och härliga trädgårdar och åkrar, skog och ängar överallt runtom. Åh, så vill jag också bo när jag blir stor! Fast det blir på Gotland om Hampus får som han vill, men det får han gärna för mej.

Jag panikpluggade till tentan hela helgen. Det är inte bra att ha en precis efter valborg...

Det gick väl okej med pluggandet, jag har.. nej hade, någorlunda koll på det mesta. Och när vi satt i tentasalen och fick ut tentorna så kändes det faktiskt nästan bra när jag kollat igenom frågorna. Svarade på allt, en del med säkerhet, andra med osäkerhet, några med chansning, och den sista med att skriva allt jag kom ihåg av just det, vet inte om det var det han var ute efter men bättre att skriva nåt iallafall.

Sen så gick jag ut, så nöjd man kan vara nästan, och pratade med klasskompisar där... Sen kändes det inte lika bra längre. Hade jag missuppfattat så många frågor? Glömt så många smådetaljer?

Förhoppningsvis skrapar jag ändå ihop åtminstone 16 av 28 poäng. Det känns inte helt omöjligt med tanke på hur det kändes då jag skrev. För jag vill inte, vill inte, vill inte plugga till den här tentan en gång till! Speciellt inte då den ska vara i slutet av augusti, då ska jag vara ledig!

Suck. Har tenta på måndag. Pluggar för fullt här hemma. Som jag inte har gjort på minst ett halvår... Och psykologi dessutom. Har ingen aning om vad man borde kunna, hur tentan kommer se ut eller nånting. Suck igen.

Känns inte helt omöjligt dock, kommer "rätt" frågor kan jag ha bra chans att klara det här. Kommer fel så.. ja..

Iallafall, känns det som det går tillräckligt bra kommer jag minsann belöna mej själv med att köpa en brassestol att ligga och lata mej i solen i. Kan ju plugga till nästa tenta i den om allt går som det ska =)

Sitter och läser och läser i min psykologibok, hoppas och hoppas att något fastnar också. Det är ju tenta inte allt för långt bort.

Men det är intressant. Ta till exempel det här;

Enligt Piaget är det typiska för tonåringars självbild deras "imaginary audience" och "personal fable". "Imaginary audience" - den inbillade publiken - är det att alla tonåringar ser sig som världens mittpunkt, att alla i hela världen ser vad de gör och hur de ser ut, och bryr sig om det. Och "personal fable" betyder i stort att de tror de är de enda som är med om livets upplevelser - att bli kär, dumpad, orättvist behandlad, osv, osv, eller åtminstone att ingen annan verkligen känner dessa upplevelser i närheten av lika mycket.

Visserligen finns dessa egenskaper olika mycket hos olika personer men...

Hrrm...

Nån mer än jag som känner igen sig? Så var det ju...

Jag blir då alltid cocker spaniel när jag gör "vilken hund är du"-test. Vilket test det än är..

Är det något med mej och Lady som gör att vi är väldigt lika?


Och är Hampus då den perfekta Lufsen? Mm.., ja det kan ju faktiskt stämma det med..

... kom jag på nu då jag traskade hem..

Logoped i Danmark.

Snacka om utmaning!