Ylva

Lagom till Sagas tremånadersdag (då hon förresten vägde 5 kg nästan prick, var 57,5 cm lång och fick sina första vaccinsprutor, aj aj) har jag grävt fram min gamla webbkamera ur lådan. Den användes flitigt de två månader efter att jag och Hampus träffats innan han flyttade upp till mej, men har sen dess mest legat bortglömd och oanvänd. Den är ju inte så snygg, liknar mest en robot ur spelet Portal, men funkar precis som den ska. Nu kan alltså Sagas mormor och alla andra som vill skypa med Saga få göra det hur mycket de vill (fast helst via msn). Ring upp bara så ordnar vi det.

Och förresten, på bokhyllan i bakgrunden syns en liten fisk från en utgående ikealampa vi köpte åt Sagas rum. Så nu ska vi bara ha ett rum åt Saga att ha den i...

När jag inte bloggat på länge känner jag alltid att jag borde göra ett långt inlägg om allt som hänt sen sist. Och ju längre tid det dröjer desto mer saker blir det, och desto jobbigare känns det att skriva det där inlägget.

Men jag måste ju faktiskt inte redogöra för allt. Det kanske räcker att säga att vi var hemma i Västervik förra helgen, det var trevligt och Saga fick träffa sin yngsta morbror, sin gammelmormor och gammelmorfar och många andra släktingar inklusive två små sysslingar för första gången.

Och sen kan jag få skriva den lilla grej jag bara tänkte göra ett litet inlägg om egentligen, nämligen att Saga har börjat uppskatta högläsning och att titta i böcker åtminstone litegrann. Vi har gått med i både Goboken och Barnens Bokklubb och ser fram emot många roliga barnboksstunder. Men än så länge är det lika kul att titta på bilderna i Forskning och Framsteg. I senaste numret fanns både kor, insekter, kartor och en massa professorer bland mycket annat. Det är tur att man är intresserad av allt när man är liten.

Det är ingen tvekan om att Saga har växt sedan hon föddes. Konstigt vore väl annars eftersom hon är två och en halv månad gammal. Kläderna i stl 50 som var alldeles för stora först är nu urväxta och likaså strumporna i stl 10-12. Och mest märks det när man håller i henne. För först var hon så liten och dessutom ihopkurad att man bara höll om henne. Såhär.

 

Men nu är hon äntligen tillräckligt stor för att man ska kunna krama henne ordentligt. Såhär!

 

Ja, för en vecka sen fyllde jag 26. Känns både gammalt och ungt på samma gång sådär.., men precis som den ålder som passar mej. Mitt 26:e år har varit omtumlande och stora saker har hänt - jag blev ju mamma! För att fira det fick jag, bland flera fina saker och gratulationer, både en glassmaskin och mbt-skor!


Och samma dag blev ju Saga 2 månader. Sedan 1-månadsdagen har hon börjat le stort - första gången vi tänkte på att hon verkligen tog kontakt och log själv var nån gång i mitten av juni. Hon har börjat skratta med små höga falsettpip, hennes farfar liknade det vid fågelkvitter då hon skrattade massor åt gardinen vid skötbordet hemma hos dem, den var så färgglad och fin. Första gången vi blev säkra på att det var ett skratt var däremot då hon svarsskrattade åt Janas Hugo, på midsommardagen. Och så har det kommit tårar av ilska och en hel del joller, hon slår efter saker hon gillar och kan resa sig jättebra på armbågarna. Stora tjejen =)

Ja, idag blir hon en månad vår stora lilla tjej. Är vaken lite mer än för bara att äta och sova numera. Och har bara för ett par dagar sedan börjat göra ljud som inte bara är skrik. Lyfter på huvudet om man håller i henne, och har ben som går som trumpinnar om hon ligger på mage. Nästan på väg att ta sig framåt, ja det händer till och med ibland, men oftast är huvudet och armarna alldelse för tunga.

Och hon har växt, nu är det som att vi ser det vi med. Senaste bvc-besöket i förrgår visade på 3 400 g och 50,5 cm, det är lite mer än de 2 770 g och 46,5 cm hon föddes med.

Stora lilla tjej =) Men oj, vad tiden går snabbt...

När Saga ska ut måste hon ha en mössa på sig. Det gillas inte. Speciellt inte den som satt åt lite runt huvudet. Den som sitter lite löst.. eller såpass löst att den ligger kvar när hon vrider på huvudet.. den funkar bättre. Då gör det ingenting att hon ser ut lite som Bomberman..

..eller kanske en Vit-hjälm i Det våras för rymden..

..för hon är nöjdast så.

Har lillan på armen och sitter här en stund vid datorn. Såhär.

 

Men här ska vi inte stanna så länge till, nu går vi ut i det fina sommarvädret!

En vecka gammal blev hon igår, vår lilla gumma. En väldigt mysig vecka. Och trött. Och virrig och hungrig och gosig och lång och snabb och gråtig och lycklig, ja.. allt på en gång.

Mitt i allt det här är bloggen inte första prioritet. Inte datorn överhuvudtaget. Men igår tänkte jag ändå lägga in lite bilder, för att stilla lite nyfikenhet. Jag hann lägga in dem i datorn, sen fastnade jag och bara tittade på hur söta mina älsklingar var. Idag har jag kommit lite längre, nu delar jag med mej av sötisarna.

 

Men det var nog allt för den här gången..

Den 1 maj 2011. En dag vi alltid kommer komma ihåg. Då föddes vår lilla tjej. Alldeles alldeles underbar!