Ylva

Idag är sista dagen vi har på oss att skriva på vårt PM i barnlogopedi III (habilitering).

Därför har jag idag:
- matat katterna
- gått till ica och köpt godis och hämtat paket
- varit på en gynekologisk cellprovstagning
- matat fåglarna
- beställt klipptid
- lagat mat

Jag har i och för sig också skrivit sådär två sidor (eller nästan tre?) om kognitiva utvecklingsnivåer. Det kanske blir en del kvällsskrivning, men det blir nog inte helt panik.

Igårkväll låg jag och läste i min AKK-bok. Det blev en rätt bra avslutning av en mycket uppochner-dag som började bra, dippade på okej föreläsning utan mat i Stockholm, var helt värdelös på väg hem (tåg, säger bara det) men ändå slutade till det bättre med en mysig buffé på kinarestaurang med bästa klasskompisarna Hanna och Linda. Och så till slut, AKK-boken på kvällen. Började läsa för att jag kände att det var något jag måste hinna med innan dagens skrivande, men kunde sedan inte lägga ifrån mej den förrän den var slut. Alltså, det är intressant det här =)

Wiie, vår föreläsning idag blev inställd! Lite synd, för den skulle handlat om tecken som stöd och det hade varit kul. Men mest är det skönt, nu kanske man äntligen kommer ifatt med allt vi ska skriva och så. För det är mycket. Alldeles för mycket.

Och jag har svårt med att komma igång med det såklart. Av diverse anledningar. Skärpning behövs.

Men först följer jag vår lärares råd och kollar lite på tecken som stöd:

Idag hade vi sex timmars föreläsning om bliss. Ett språk som bygger på enkla bilder. Mycket intressant.

Och dessutom var det start på en vecka som vi kan likna med den här blissymbolen:

(känsla+för lite+tid+aktivitet = stress!)

 

Kom precis hem efter att ha varit ute och ätit på nation med Hanna. Jättemysigt. Lite tråkigt att de andra i gänget inte kunde, men det var faktiskt riktigt kul att bara vara två också. Borde vi göra mer.

Anledningen? Jo, vi firade att den här kursen och därmed termin fyra på logopedprogrammet tagit slut idag. Och insåg att det innebär att vi är halvvägs i utbildningen! Bara två år kvar! Skål på det mina vänner!

Sitter och försöker få ihop något till vårt pm om adhd. Segt är vad det är. Tycker lite att det borde räcka att ta med och visa den här filmen på redovisningen på fredag...

 

...men tyvärr har de flesta i klassen redan sett den så sent som förra terminen. Plus att lärarna kanske inte tycker det är riktigt det vi ska lägga tiden på.

 

Ja, ja. Bäst jag begraver mig ytterligare ett tag i vetenskapliga artiklar. Och tur för mej att den här kursen tar slut på fredag =)

 

Nu har jag klarat en praktikperiod till! Läs- och skrivdelen är färdig, vi har avslutat våra patienter (ja, skrivit remissvar och skickat utlåtande och sånt alltså) och tackat våra handledare med fika och små presenter. Och allt har gått bra, alla var så nöjda och glada. Jag med. Nu känns det absolut som om jag kan jobba med sånt här i framtiden. Och eftersom jag hade praktik i Uppsala har jag en lite lite större chans att få sommarjobb här nästa år. Tänk om! Vad glad jag skulle bli!

Nu är bara frågan var man hamnar nästa period. Jag ser fram emot att få veta, jag vill faktiskt hemskt gärna ut på praktik så snart som möjligt igen. Det känns som jag har pluggat så länge nu att jag helst vill vara klar på en gång - ändå är jag bara halvvägs nu. Två år kvar... Men att få vara ute och jobba åtminstone nästan som på riktigt gör att det känns mycket roligare. Och tiden går snabbt när man har roligt! Eller hur..? =)

Nu sitter jag här i studentdatorrummet på logopedmottagningen på Ackis. Ska strax ge mej på att börja skriva en journal, men det är segt att komma igång. Av någon anledning är jag trött idag - kan det vara ännu en biverkning av vaccinet?

Men flitens lampa lyser här inne, så jag borde låta mej smittas av arbetslust istället. Hur svårt kan det vara?

(Svaret är: Riktigt svårt, jag kanske blev vaccinerad mot det också...)

Idag har jag haft och klarat av min första egna läs- och skrivpatient! Hurra!

Det gick riktigt bra, han och jag kom bra överens, pratandet och testandet flöt på som sjutton. Och min handledare tyckte också det gick jättebra och verkade riktigt nöjd!

Så jag är glad nu!

Och trött (det var så nära att ni fick "trött" som rubrik nu igen). Det kan bero på anspänningen som släppt. Det kan också bero på vaccinationen vi fick idag. Ja ja, nu ska jag vila på soffan =)

(c) Bill Watterson

Ju längre den här kursen lider desto mer fascinerad blir jag hur dåligt den faktiskt är upplagd. Jag trodde faktiskt inte det var möjligt att det kunde bli så här rörigt och dåligt genomtänkt. Och då har de kört samma kurs i fyra år. Fyra år. Det är rätt länge.

En klasskompis sade idag att på första introduktionsföreläsningen (som jag missade pga att de inte hörde av sig när de ändrade schemat) så sade den ansvariga läraren saker som - "Vi har haft många klagomål på den här kursen förut", "Tidigare studenter har tyckt att det har varit problem med definitioner och förklaringar om dyslexi och läs- och skrivsvårigheter" och "Ta den här kursen som ett tillfälle att ge konstruktiv kritik!" ...och det kändes ju lovande...

Jag kan ju säga att det hon sade också har infriats. Men om de nu lyssnar på den konstruktiva kritiken vi mycket troligt kommer att ge och tar till sig och gör om kursen. Det skulle verkligen verkligen behövas. Och tänk vad bra det kunde bli!

Som nu när vi ska ha ett casearbete, dvs sitta och diskutera olika fall från verkligheten. Vi har fått ut tre case och en indelning i sex grupper. Men det ska inte gå till som på förra kursen (där det faktiskt var riktigt bra), att man är två grupper på varje case som man går igenom riktigt noggrant - utan alla grupper ska gå igenom alla case lika mycket. Hur hade de tänkt då? Det kommer ju verkligen inte bli så att alla case blir jättebra genomgångna, ingen kommer ju orka eftersom det blir en alldeles för stor uppgift att fokusera på. Suck.

Och till slut - innan jag slutar gnälla för idag (förlåt för det förresten) - inte kan man väl förutsätta att man ska läsa grunderna till kunskap i böckerna och få fördjupning på föreläsningarna? Borde det inte vara tvärtom? Vi har knappt haft någon tid att läsa på grund av tajt föreläsningsschema, ingen har berättat vad dyslexi är, vad andra läs och skrivsvårigheter är, hur de yttrar sig - ingenting sådant, bara specialistföreläsningar. Vi har till och med haft lärare som hävdat att man inte läser lika bra på sitt andraspråk som sitt förstaspråk - och ändå har vi en huvudkursbok på engelska. Och i den ska man kunna förstå grunden till den kunskap man ska förstå resten av föreläsningarna med. Utan att någonsin, på någon föreläsning, få veta om man förstått det rätt eller inte.

Nej, jag blir knäpp på det här. Jag trodde aldrig kurser kunde vara knepigare upplagda än på psykologiinstutionen. Men där hade jag fel...

Nyss beställde jag Logopedi-boken på Adlibris.

Det får räknas som dagens pluggande...

Ja. Efter tentan i fredags och en helg kanske inte lika full av vila som jag behövt så satte vi idag igång igen med nästa kurs. Barnlogopedi II, och dyslexi ska det handla om. Spännande.

Ska de intressanta delarna av logopedin avlösa varandra såhär kommer jag ha svårt att bestämma mej för vilken inrikning jag ska välja i framtiden. Och det är nog bra det. Då är det ju större chans att hitta ett kul jobb iallafall.

Sådär ja. Ett livstecken från mej. Intressantare läsning nästa gång kan vi hoppas, nu ska jag slöa i soffan =)

Sådär. Nu har jag varit uppe på kvantum en sväng. Köpt kattmat för den var slut. Och godis för att motivera mej själv att tentaplugga ordentligt de här sista två dagarna.

Passade på att titta in på Kicks. Hittade både nagellack och söta örhängen som jag egentligen ville köpa med en gång. Men för att öka spänningen (och för att jag inte kunde bestämma mej vilken av två nyanser jag mest ville ha) så bestämde jag mej för att det skulle få bli presenter om jag nu klarar av att plugga ordentligt!

 

Får se nu om mutor och godis hjälper - dags att sätta igång!

 

 

PS. Tack så jättemycket för kommentarerna till mössan söta ni! Jag blir så glad =)

Sitter på skolan nu, lånar Lindas lilla minidator. Borde egentligen plugga, för det gör alla andra såhär på vår två timmar långa lunch. Plocka fram anteckningar och försöka få in något i huvudet. Men det är svårt.

Idag har vi pratat om hur man lär sig läsa, eller hur man lärt ut läsning. Vi skulle minnas hur vi gjorde i skolan.., men inte minns jag det. Jag lärde mig ju långt innan jag började skolan, så inte var jag med på så värst mycket läslektioner. Väl? Det känns som det var så längesen att jag knappt har några minnen av det alls.

Men har någon av er det förresten? Minnen av hur ni lärde er läsa alltså. Berätta gärna i en kommentar! Eller mejl, eller på telefon. Gärna nu på en gång! Jag är nyfiken =)

Om sådär en timma är jag på föreläsning. Vardagen är alltså i full gång igen.

Och igår hade jag sista barnpatienten på den här praktiken. En dag kvar att slutföra journaler och sånt, och det är nästa tisdag. Mycket blandade känslor inför det nu. Det som känns bäst är nog att det inte alls känns omöjligt att bli barnlogoped i framtiden. Bara jag inte får blackout hur man leker så =P Det fick jag på första patienten den här terminen, satt där med alla leksaker i Koltis och skulle få fram lite spontant tal... och visste inte alls vad jag skulle göra. "Ehm, och vad kan dockan göra...?" "Ska den ligga i sängen.."

Men det löser sig alltid. Skulle jag händelsevis få jobba som det nån gång får jag väl komma och hälsa på alla kompisar med barn och öva först på det där lekandet =) Själva testandet, bedömandet och det känns helt överkomligt.

Ja, det känns lite sorgligt sådär. Att det är slut nu.

Men vi ska ju ha två barnpraktiker till egentligen. Nästa som är läs- och skriv, med lite äldre barn. Och den efter är habilitering. Det kommer bli jättespännande! Och massa fler barn att träffa!

Så det är bara att hålla tummarna för att det kommer bli lika bra praktikperioder som den här har varit. Och att åtminstone nån av dem hamnar inom pendelavstånd, för det är just övernattningen som varit det absolut värsta nu, även om det kändes mycket värre förra terminen... Tur att det vägdes upp av vår jättehärliga stuga och världens bästa praktikkompisar!

Och helt plötsligt har jag bara ett besök kvar. På hela barnpraktiken!

Det är helt otroligt alltså, vad tiden går! Och vad man lärt sig.

Nu ska jag vara expert på barnspråk alltså... ehm...

Njae. Men nog kan man en hel del ändå =) Det känns bra.

Så sitter vi här i Falun igen. Två nybesök väntar. Men det känns ändå bra.

Det är sista måndagen här.
Hampus har varit uppe sen fem eftersom han började sin praktik halv sju imorse, ska skruva upp lysrör i Gottsunda Centrum.
Så jag är inte alls avundsjuk på honom idag =)

http://www.youtube.com/watch?v=s22bwvHQcnc

Idag har jag varit och auskulterat på barn som " 'in'he 'ah 'a'a 'å hmha" eller "thil ehkhemh'el khan låtha schå häl"

Gissa diagnos?

... men inte den som kommer nu i september, utan det var dags för nästa - läs & skrivpraktiken.

Det var morgon, alla klasskamrater sågs på stationen för att köpa biljetter dit de skulle. Kvällen innan hade vår praktikansvariga nämligen skickat ut sms till alla så man visste vart man skulle åka dagen efter. Ingen framförhållning här inte. Men inte till mej. Antingen funkade inte min mobil eller så hade hon helt enkelt missat mej.

Vimsig sådär klockan sex på morgonen försökte jag övertala mina klasskompisar att ge mej hennes telefonnummer så jag kunde få ringa och ta reda på vart jag skulle också. Gärna innan halv sju så jag kunde hinna med tåget till Falun (?) om det nu var dit jag skulle, eller innan kvart i då bussen till Västerås skulle gå. Till exempel.

Men nej. Med argumentet "det är alldeles för tidigt för att ringa någon innan halv sju" så gav ingen mej nåt nummer. Inte förrän halv sju, och då fungerade förstås ingens telefon överhuvudtaget. Allt blev bara virrigare och virrigare, och innan jag hunnit få reda på vart jag skulle så vaknade jag.