Grattis pappa!
Glad första advent!
Hoppas ni haft en lika fin helg som vi, med massa snö, lite julstämning och gos med bebis hos söta kompisar, både igår och idag. Helbra helt enkelt.
Sifferspecialité
Och mycket passande för dagen.
(Ja, det tog en stund innan jag fattade, men ni ser ju såklart på en gång att det är 4 år den 24:e. Eller hur?)
För övrigt var det en mysig kväll, med god mat, trevlig personal och en söt älskling. Pubrundesällskapet som ramlade in mot slutet var väl kvällens sämsta, men man kan inte få allt. Efter en promenad hem i snöblåsten och lite mys i soffan var kvällen all, och trötta och nöjda somnade vi snart.
4 år - vår snöiga dag
Då var det snö, ganska vitt om jag minns rätt. Året efter var det lite mindre snö, när vi firade ett år på en av Uppsalas lyxigaste restauranger och åt den dyraste middagen vi någonsin ätit. När vi firade två år var det till och med snöstorm, det var knappt att vi vågade oss ut. Men ut kom vi och åt julbord på ålandsfärja. Och när vi kom hem igen och satt och mös i soffan frågade jag om Hampus ville förlova sig med mig.
Förra året var det ingen snö. Men vi var iväg på en liten resa, en finlandsfärja den här gången. Julbord och bufféfrukost, och en hel dag någon annanstans. Det var mysigt och välbehövligt.
I år är det snö igen. Snart ska vi ut och äta, i år blir det Snerikes restaurang. Lyxmat till studentpris och en kväll som bara är vår.

...för två år sedan. Max en timma innan förlovningen.
Blä - ordbajs!
Ja, det är nog så bra jag kan få det den här tiden på terminen. Nu hänger allt på hur hårt det rättas, men om jag ska få komplettering på nån tenta så borde det vara den här. Är inte helt stolt över min prestation.
Godiset räckte precis förresten. Tror jag ska behålla samma mutlista till nästa hemtenta - då om lary!
Skärpning nu
Nu ska jag sluta youtuba och börja skriva, jag lovar...
Mutor och andra tricks
Men jag vill inte.
Usch vad det tar emot. Ändå försöker jag intala mej att när jag skrivit klart den här och nästa inlämningsgrej så är det slut på examinationer för i år! När jag skrivit klart dem får jag utnyttja mitt presentkort på en sminkkurs! Jag har min logopedtröja på mej och tänker att den har jag för att jag kan så himla mycket logopediska saker, inklusive allt jag ska skriva om! Om jag skriver duktigt nu en stund får jag gå och köpa godis!
Hmm, det känns lite bättre nu när jag skrivit ner allt. Kanske skulle gjort det med en gång. Har iofs inte öppnat dokumentet än, men om jag har min mutlista framme kanske kanske det kommer gå att få saker och ting gjorda idag.
Okej, tidsgräns för godiset. När jag skrivit klart småfrågorna. Eller en av de stora.
Heja mej, that's a deal!
Näst sista gången
Nu sitter jag här i Katrineholm en tisdagsmorgon. Näst sista tisdagsmorgonen för den här terminen. Jag har bara en gång kvar att sova borta, bara en gång kvar att gå upp alldeles för tidigt. Nu börjar det kännas okej.
Så var det inte igår riktigt. Då var jag och min praktikkompis överens om att det visserligen kändes bra att det var så kort tid kar, bara två veckor. Men man var så trött efter de veckor som varit och kunde fortfarande inte säga att det var sista gången, så det var fortfarande jobbigt.
Inte för att någon av oss tycker att det är dåligt här, det är en helt okej praktikplats. Den ligger bara väldigt långt hemifrån. Och det är jobbigare än man tror att inte få komma hem om kvällarna. Så tills nästa år, för vi har ju ändå fyra veckor kvar i vår, så funderar jag allvarligt på att helpendla. Även om det också är riktigt jobbigt, så kan det vara värt det.
(Förresten, ni kanske märker att det funkar alldeles utmärkt att blogga från en landstingsdator. Det beror på att Sörmland, precis som Dalarna, har ett knepigt filter som blockar mejlsidor men varken bloggar eller facebook. Så uppdaterade är de i vad som tar tid på internet. Då var Gävleborg bättre, där mejl var tillåtet men inte en hel del annat. Däremot fick man gå in på de sidorna om man ville, bara att det registrerades. Eller Uppsala. Där hade de inga filter allt.)
Att göra, eller inte göra
Sen när jag kom hem för ett tag sen tänkte jag att jag borde en hel del. Som att äta, duscha och skriva en jobbig inlämningsuppgift om döva och hörselskadades tal. Och ja, nu äter jag iallafall. Och jag har tittat på inlämningsuppgiften. Den ser faktiskt okej ut, förutom att det enda jag skrivit på båda "skriv en A4 om det här"-frågorna är "Oj, oj..." Men mer än så har det inte blivit.
Ja, ja. Så länge jag inte lämnar in frågorna med det svaret ska det nog gå bra allting. Nu ska jag måla naglarna, lägga en ansiktmask och sedan duscha. Låter väl som en plan =)
Affischeri
Men i helgen så blev det lite datorskapande iallafall - en affisch för årets adventskonsert med musikkåren! Och igår hade jag pysseldag och kalkylerade Einstein med extra lång tunga till årets logopedexamens-affisch. Vad kul det var! Även om det bara var att i stort sett rita av, så var det ändå att rita =)
Och nöjd blev jag också. Ni kan få se, för lite stolt är jag allt - det får man vara när man gör något.
Skillnad på erfarenhet
Katterna ville såklart gå ut, och det fick de. Men av någon anledning var de inte lika förtjusta i utevistelsen som de brukar vara...
Idag har det slutat snöa. Det ligger bara en eller ett par decimeter blötsnö på marken. Katterna ville såklart gå ut igen. Så jag öppnade balkongdörren.
Jag tror inte det var riktigt så spännande som hon hoppades...
Nu hänger de på fönsterbrädorna här inne istället. Spana på fåglar är så mycket roligare än att bli blöt.
Lillan är här!
Så söt så! Undrar om det är en Hanna nu då...
Upp
Och jag måste säga att efter de första fem, tio minutrarna var vi fast. Allra första introt är mest bara kul. Men sen, åh jag kan inte tänka på det idag ens utan att få tårar i ögonen. Så fint, och så sorgligt.
Resten av filmen var bra, en blandning av roligt, jätteroligt och småsorgligt. En smula spänning också faktiskt. Och inte helt förutsägbar. Kan rekommenderas bara därför. Men främst för början.
Det går inte att förklara, ni måste se:
Kan inte se den igen utan att gråta. Tänker på mej och Hampus, mamma och pappa, mormor och morfar, alla jag älskar. Ibland är det jobbigt att vara så långt borta jämt.
Men jag är så glad att jag har min Hampus här iallafall. Igår fick vi hålla om varandra extra hårt efter att vi sett filmen. Just för att liksom säga att vad som än händer i framtiden så har vi varandra här och nu. Och det är jag väldigt glad för.
Saker att göra
Jag skulle vilja börja med att gå ut och gå en sväng, kanske till stan eller så. Men först får jag vara hemma en stund, för katterna ville ju såklart också gå ut i solen. Eller sol och sol, såhär på vintern har vi ju ingen sol alls på baksidan. Men de utforskar frosten iallafall.
Inte nog med att det känns som jag kan hinna göra saker idag, jag var rätt effektiv igår också. Eller gjorde åtminstone saker på eftermiddagen, vilket för mej också är en ovanlighet. Orka göra saker en fredagseftermiddag liksom.
Tyvärr är det rätt tråkiga saker på min att-göra-lista. Betala musikkårens räkningar till exempel, eller svara på frågor i en examinationsuppgift om döva och hörselskadades tal. Men det finns också roligare, som att kalkera en bild till en affisch, och fixa med en annan affisch. Och gå ut och gå förstås, det ligger som en stadig punkt på att-göra-listan så fort solen skiner.
Men om jag gör lite idag och lite imorn så hinns nog det mesta med. Hoppas jag. Nu ska jag bara stå i dörren litegrann och kika på katterna.
En liten lättnadens suck
Nu kanske jag kan ta tag i dagen igen...
Måste det hända mej också?
"Du var inte registrerad på nån kurs vecka 52-53 förra höstterminen, så antagligen kommer vi att kräva att du betalar tillbaka det felaktiga studiemedlet"
BLÄ!
Så just nu är jag ledsen, hatar csn och önskar att jag aldrig skulle behöva ha kontakt med dem igen. Och inte har jag nån lust längre att göra nåt vettigt heller. Skitdag.
(Ingen riktig tröst, men jag är inte ensam iallafall...)