Ylva

Ja, nu sitter jag här. Rivarna har kommit och håller på för fullt i köket. Det ska ta en dag eller kanske två säger de, att riva ur både köket, badrummet och golvet i hallen.

Igår höll vi på till halv två med att plocka ur allt ur alla skåp. Vi var lite tidsoptimister och började inte förrän tidigt på kvällen. Men det blev rätt sent. Bara så ni vet, ska ni flytta och packa kök nån gång - det tar mycket längre tid än man tror... Och man vill inte gå upp klockan sju dagen efter.

Usch, jag skulle ha velat komma iväg innan de började riva, men så är det. Snart ska jag gå till skolan ändå, men katterna, stackarna, får vara kvar här. Förhoppningsvis blir de kompisar igen när de ligger och trycker nånstans tillsammans. (Pim-Pim luktade konstigt när hon kom hem från kastreringen igår nämligen så Lilla Bus har inte känt igen henne och fräst åt henne en hel del)

Nej, nu fixar jag iordning saker och går. Får se vad jag kommer hem till...

..sen är det här ett minne blott...:

Idag skulle ju bli en bra dag. Saker var planerade och skulle genomföras. Lådor skulle fyllas, datorer installeras och det skulle bli lite mera ordning här hemma.

Så var det planerat. Just nu sitter jag mest och suckar och kommer ingenvart. Att det ska vara så svårt att göra något. Eller ja, jag har kollat pendlingsmöjligheter till Eskilstuna. Det verkar funka. Beror på handledaren och tiderna, om man ska bo över eller inte, men ja, det borde funka bra.

Nej, jag ska nog gå och tröstshoppa lite. Kanske nagellack. Sist jag gjorde det köpte jag en brun färg som var fin i affären. Den var fin när jag lackade på den i glödlampsljus. Men inte lika fin i dagsljus sen.

Samma gång köpte jag också ett grått lack. Det var fint hela tiden, men kanske inte så glatt. Nu ska jag köpa glada färger. Grönt har jag bestämt mej för. Kanske rosa eller rött eller vitt skulle vara nåt? Får se vad det finns. Men inga deppfärger. Vårfärger ska det vara.

Lite sol på det och jag kanske är glad och pigg när jag kommer tillbaka. Vi får hoppas.

Bra saker med att vara sjuk:

- man uppskattar sin disneyfilmssamling ännu mer än vanligt.
- man blir lite extra ompysslad.
- katterna vill sova på en.
- man får en paus ifrån omvärlden.
- man får sova så mycket man vill.

Bra saker med att bli frisk igen:

- man uppskattar återigen såna grundläggande saker som att kunna stå upp utan att bli yr.
- man har inte ont i huvudet längre.
- man mår framförallt inte illa längre.
- man behöver inte ha dåligt samvete för allt man borde ha gjort, var man sjuk så var man.

För två månader sedan såg taket i köket ut såhär:

Likadant i badrummet. Vattenskada hos grannarna ovanför hade de sagt då innan jul, och de skulle fixa det nån gång efter mellandagarna, så vi väntade.

Vi väntade. Och väntade. Hörde av oss. Fick veta att vi skulle vänta lite till, men bara lite.

Så vi väntade. Och väntade. Och väntade. Och väntade. Och väntade. Och väntade. Och väntade.

Till slut började vi tröttna och började försöka höra av oss. Två veckor efter första försöket fick vi svar. Och idag, när jag var iväg, kom äntligen lite hantverkare och började mäta och leta.

Domen då?

Jo, grannarna ovanför ska ut. Snarast. Det är de som inte har haft något försäkringsbolag, det är de som inte velat godkänna någon reservbostad, det är de som tyckt att renoveringen nog kan vänta tills de åker iväg på semester i sommar. Jävla grannar rent ut sagt.

För om det hade gått an att börja sådär kring jul när det upptäcktes hade det nämligen räckt att de skrapade bort färgen i badrum och kök hos oss, satt på ett par fläktar och kört. Det hade varit klart nu.

Som det är nu kommer de riva ut hela badrummet, halva köket och kanske hallen. Vi kommer inte ha något golv, ingenting. Eller jo, vi kommer ha kvar toaletten, att spola med slang eller om det var hink. Och de kommer låta diskbänken vara kvar i köket. Då räknas det nämligen som möjligt att bo i lägenheten och Vasakronan kommer inte behöva ordna något reservboende åt oss.

Så så är det.

Men vi ska ringa försäkringsbolaget och hålla tummarna för att de har en reservlägenhet att låna ut. Sådan tur hade nämligen ett par kompisar när deras lägenhet råkade ut för en snarlik vattenskada.

Usch. Ser inte fram emot det här. Men hellre det än de där bubblorna i taket fulla av vatten...

Igår var det snö, blåst och fjorton minus. Man tycker jag borde ha förståndet att hålla mig inomhus. Men icke.

Pim-Pim rev ner vår Grönö-lampa i vardagsrumsfönstret för ett par veckor sedan och vi ville ju ha en ersättningslampa. Men en hängande tänkte vi nu, inte lika lättnedrivningsbar. Och efter lite funderande och tittande här och där hittade vi en vi ville ha på Clas Ohlson.

Jag ska inte tråka ut er med exakt hur kallt och blåsigt och genomfruset det var, men jag gick ner till stan och tänkte faktiskt bara köpa den lampan och sen gå hem igen. Bara det att de inte hade den inne. Kollade lite annat och kom ihåg att det faktiskt fanns en liknande lampa på Bauhaus. Åh, bara att ta bussen dit alltså!

Bara och bara. (Här skulle jag gnällt lite igen om snö och kyla om jag inte sagt att jag inte skulle) Men jag kom dit, och där var lampan dubbelt så dyr, såklart. Suck. Men jag grabbade tag i en pinne (att blockera garderobsdörrar med) och några tulpaner och gav mej av hemåt igen. Nu måste jag bara säga att så kall som jag varit på den vägen hem har jag inte varit på evigheter. Jag ska aldrig gå ut i fjorton minus igen. Åtminstone inte förrän jag måste, typ imorn när jag ska till Gävle igen.

Ja, ja, men jag kom hem iallafall. Och bakade semlor och arrangerade tulpaner. Jag är lite efter som inte gjort något av dessa förrän nu i år, men bättre sent än aldrig. Och så spelade jag Paper Mario =) Bästa spelet!

Men jag hade ju tänkt att visa lite fina inredningsbilder med lampan och så här på bloggen. Det gick ju inte. Men ni kan ju få se det fina smyckesträdet som jag hittade i onsdags i Gävle när jag var uppe där och klippte mej hos Annika. Hur det ser ut bara det alltså, det är lite stökigt vid min sovrumsspegel annars pga alla badrumssaker så det vill jag inte visa :P

 

Fint va? Jag är nöjd! Alla örhängen så man kan se dem, äntligen =)

 

Pim-Pim kan iofs också se dem, och hon spanade massor när jag hängde upp dem. Men hon har inte varit på dem än och skulle hon få för sig något så har jag spikmattan precis därinunder. Moahaha!

Min mobil klarar inte kylan. Inte min mp3 heller. Båda dör och vill inte vara med mer.

Skillnaden mellan dem är att om man värmer mp3-spelaren i sådär fem minuter så lever den upp igen och spelar på som om inget hänt. Inte mobilen. Den behöver värme länge, gärna laddas och jag skulle inte bli förvånad om den skulle behöva lite snälla klappar också, visa hur synd det är om den. Och knacka ur batteriet och sätta tillbaks det förstås. Universallösningen.

Hittills har den ändå kommit igång igen, till slut. Men nu är det kanske två timmar sen jag kom hem, den ligger på laddning och vill bara inte... Åh förresten, batteriet har jag ju glömt den här gången, måste testa!

Ja, det funkade!! (tur att jag skrev upp allt jag var tvungen att göra sist :P)

Men iallafall, nu när den inte funkade och jag var lite trött på den (jag har ändå haft den 3½ år så jag skulle inte bli jätteförvånad om den gav upp helt och hållet) så gick jag in på Sony Ericssons hemsida och kollade vad de hade för modeller nu (ja, det kommer att bli en sån, jag funkar inte med andra sorts telefoner, så är det bara).

Och de hade ju ganska många. Så många att man inte riktigt får bra överblick. Då är det ju superbra att de har en sån där "fyll i vad du letar efter så tar vi fram rätt telefoner". Trodde jag.

Jag började med att kryssa i miljövänlig. Det har jag funderat på så det kan absolut vara något. De hade några fina där, men inte så många, jag ville passa på att kolla på massa olika. Så den kryssades ur och sen var det telefonform - rak eller skjut eller vad man nu ville ha. Jag kunde inte bestämma mej såklart. Det fanns lite andra saker som man kunde kryssa i, de flesta jag var intresserad av gjorde ingen skillnad (alla telefoner har visst kamera och sånt, surprise).

Men så funderade jag - vad vill jag ha för något då?!

Tunn! Ja, det vill jag ha. Finns det att kryssa i? Nähä... Men GPS då? Det svor jag på att jag skulle ha på nästa mobil sist jag gick vilse i Stockholm. Nähä, inte ett sånt kryss heller. Hmm.. funderade igen...

FÄRG! Det är ju superviktigt! Jag vill ha dem uppdelade efter färg!

Letar... letar... letar...

Nej, Sony Ericsson - jag är besviken på er! Det går inte att sortera upp mobilerna efter färg. Vad är detta? Massa annat kan ni sortera efter, men inte det viktigaste av allt - utseendet! Hur ska jag nånsin kunna hitta vilken mobil jag helst vill ha nu då?

Ja, mitt i allt packande och kattlämnande och julklappsinslagande och förberedelser inför hemfärd imorgon, måste vi plocka bort allt i badrummet och en hel del i köket. Varför? Jo, anticimex var här idag och berättade att de måste riva upp den vattensäkra färgen i badrummet och köket då grannarnas vattenläcka inneburit vatten i väggarna hos oss. Som måste torka upp. Jippi. Och det kanske de gör när vi är borta, så då måste det vara rent på saker där. Suck.

Igår började som en bra dag. Ellinor och jag blev klara med vår barnobservationsfilmredigering och samtidigt fick vi mejl om våra landstingsplaceringar. Jag hamnade i Gävle och Ellinor med, så ni kan tänka er vår glädje. Pendlingsavstånd, hurra!

Ungefär där började väl det inte riktigt lika bra. Lisa, den stackaren, hamnade i Fagersta. Ett bo-borta-två-dagar-i-veckan-ställe, och hon som är så orolig för sin söta gamla katt... Jag har fortfarande lite dåligt samvete för att jag inte känner att jag kan byta. Hade jag hamnat där, så visst, det hade väl fått gå.., men att byta dit - åh, det skulle jag nog inte må så bra av om jag känner mej själv...

Men men, tillbaks till igår. Jag hade tänkt att plugga när jag kom hem. Men det hann jag inte, det var bara att laga mat, äta och sedan åka direkt till sista spelningen för säsongen. En julvesper, dvs en julavslutning i kyrkan för de värnpliktiga, i Enköping. Vi kom dit lite sent, hamnade bakom kortegen och fick gå en omväg i snön upp till kyrkan. Spelningen var väl inte den bästa vi gjort, men den gick hyfsat snabbt och sen var det bara att packa in och åka hem.

Trodde vi. Men icke. Det var så mycket nysnö i kyrkbacken där att bussen tappade greppet och började glida lite - in i en bil, sköt den bakom sig in i en annan bil, sen började den svänga där i backen och repade upp hela sidan på en tredje bil. Lite läskigt...

Efter ett ganska bra tag, vi stod där säkert trekvart, och något mer misslyckat försök, fick busschauffören till slut på snökedjorna, ställde folk i korsningen med reflexvästar och bussen kom till slut helskinnad ner för backen. Alla applåderade och busschauffören tackade oss för vårt tålamod. (Inte så konstigt, jag kan berätta att musikkåren har bra tålamod med busschaufförer - sist de var på festival i Tjeckien ville chauffören inte köra efter gps utan efter en gammal karta, och erkände inte att han kommit vilse förrän de var långt uppe bland tyska bergsbyar...)

Ja, ja vi kom hem till slut. Och under tiden allt det här hände messade jag med Hampus, och då var det helt plötsligt en vattenläcka i vårt trapphus. Skulle dagen sluta med att vi fick veta att hela badrummet skulle rivas ut?

Nej, det fick vi inte veta igår. Men väl idag när vi åt frukost, då en reparatör kom förbi och förklarade att de ovanför oss hade stopp i avloppet som de inte felanmält och vattnet istället hade gått genom ett hål i golvmattan, genom golvet och droppat från vår ventil och taket i trapphuset. Suck. Men det betydde åtminstone att det bara var deras badrum som skulle rivas ut och inte vårt. Skönt det, tänkte vi.

Sedan gick vi och hjälpte Frida, en kompis som också drabbats av otur igår. Hon halkade omkull, bröt handleden och fick sitta många timmar på akuten (med massa andra, ja). Eftersom det var höger hand kunde hon inte skriva sin jätteviktiga tenta idag, men fick som tur var den uppskjuten till januari. Istället hjälpte vi henne att handla, för det är inte heller så lätt när man bara har en hand...

Så skulle jag plugga var det tänkt. I teorin har jag haft hela fem dagar på mej, om man räknar helgen. De har inte utnyttjats riktigt kan man säga. Jag läste kanske tio sidor igår. Och tänkte lägga hela dagen idag. Men så kom jag på annat viktigt jag glömt (som skattedeklaration, wiie) och helt plötsligt var klockan sent.

Men jag har pluggat. Snabbt och förhoppningsvis effektivt. Hur det lyckats, det får vi se imorn. Nu måste jag sova - tentan är mellan 8 och 10. Oj oj. Men sen är det nästan jullov!

Jo, jag vet att det är fars dag idag. Och att jag borde ha ringt hem. Hampus morfar ringde till och med och påminde oss mitt på dan.

Ändå glömde vi. Både jag och Hampus. Så kan det gå.

Om ni inte tycker att det är lagom att ringa nu? Men det tror jag inte =)

Grattis iallafall! Både Lars och Leif och alla andra pappor som händelsevis läser det här!

Egentligen tänkte jag skriva lite mer. Men jag har haft praktikdag idag. Och sen tagit bussen ut till gränby, storhandlat på kvantum med Hampus och så gått hela vägen hem med två tunga kassar plus skolväskan. Så jag är lite för trött för att orka nåt.

Egentligen orkar jag inte sitta framför datorn heller, skulle hellre ligga i soffan framför teven. Men det orkar jag inte heller, det finns ju inget att titta på. Och finns det nån som är för rastlös för att bara slötitta så är det jag. Nästan hur trött jag än är.

Så det blir lite sims nu. Premiär!

Köpte precis en tågbiljett för att hälsa på mina syskon i Växjö. Tur och retur, billigaste alternativen (som inte var übertidigt eller mitt i natten) = 1112 kr! HIU säger jag bara! Och det är ändå först om en månad...

Men det ska bli kul att hälsa på dem och se hur de har det =)

I fredags kom jag på att jag ju skulle kolla upp Zazus sång i Lejonkungen, den där han är i en bur hos Scar.

"Ingen förstår hur dåligt jag mår
ingen förstår min oro..."

..ni vet. Om den på engelska är "Nobody knows", eller inte, som vi diskuterade i stugan förra veckan...

Så jag tänkte bara kolla det lite snabbt. Sätta i dvdn i spelaren och ja.., men det gick ju inte så bra. Den där spelaren var helt död. Älsklingen tog såklart tillfället i akt och skruvade isär den (ju mer man får skruva isär desto roligare...) och ja, den luktade bränt och det klirrade om en trasig säkring. Helt kaputt.

Filmen fick jag se på hans dator istället, det var den som var på. Och ja, det stämde =) "Far, jag kan inte få upp min kokosnöt" också =)

"Hur ska vi göra nu då?" frågade jag. "Utan dvd..?"
"Äsch", fick jag till svar. "Jag har väntat på att den där skulle gå sönder. Du kan ju alltid använda dvdspelaren i datorn vid teven, det funkar lika bra om inte bättre."

Dagen efter. Hampus jobbar hela eftermiddagen och är på middag med jobbarkompisarna efteråt.

Jag tänker för ovanlighetens skull se på film. Det gör jag ju faktiskt nästan aldrig själv, har alldeles för dåligt tålamod.. Men just då tänker jag göra det, och följer rådet om att använda datorn istället.

Tror ni det fungerar?

Nej. Såklart inte. Nåt är krångel med programmet på datorn och det enda jag kan välja är språk, sen är det bara ljud och det hackar... Åh, typiskt...

Just då kommer faktiskt älsklingen hem, tidigare än jag trott. Så han får genast bli teknisk hjälpsupport, hans andra jag. En halvtimma sitter han där vid datorn och bråkar med olika program. Till slut svär han riktigt åt den, och då är det illa vill jag lova.

Som tur är har jag en lösning i garderoben. Mammas och pappas gamla dvdspelare de slutat använda och som jag egentligen skulle tagit med till min gammelfaster att visa bilder med, bara att jag alltid glömt den...

Så den plockar jag fram. Hampus pluggar i sladdar och inom bara minuter kan jag äntligen få se min film. Älsklingen passar på att hålla mej sällskap, det är inte ofta jag ser på film som sagt, medan han ser massor. Så då får det gå, även om det är Shrek han får se.

Och förresten. Nästa morgon. Tror ni inte att programmet på datorn då funkar utan problem...?

Jag kom hem i tisdags, inga problem. Så det är inte därför jag inte har visat några livstecken här på några dagar. Det har istället lite andra anledningar. Som att jag aldrig kommer ihåg vad jag tänkt skriva om när jag väl sätter mej här. Och att min dator bestämmer sig för att göra psykologiska test den aldrig borde hört talas om på mej genom att låta varje musklick antingen betyda det det ska eller något annat, och man vet inte vilket och vanligt klick funkar aldrig. Men bara ibland. Och det har gjort att jag nu måste låna Hampus gamla tangentbord och gamla mus som låter massor båda två, så det är inte alls kul att skriva och det funkar ändå inte och datorn är bara knäpp och OJ vad det är jobbigt allt!!!

Men.

Det finns bra saker också. Och intressanta saker att skriva om. För att inte glömma räknar jag upp lite:

- Jag fick jobb idag, som kontaktperson.
- Pim-Pim välte en glaskruka med vatten i nu ikväll så Hampus blev arg.
- Vi hade en jättetrevlig kväll igår, Pernilla, Hampus och jag, och spelade Bomberman och andra kul spel på wiit.
- Vi börjar snart sätta vårt figg i musikkåren så det blir nog av att vi gör det på borggården när vi går högvakt om drygt två veckor.
- Imorn börjar (äntligen) första kursen för den här terminen - neurolingvistik.
- Tove och jag fixade två hela dagar utan handledare på besöken i Falun - grymt nervöst men vad vi kände oss proffsiga efteråt!
- Jag har fått låna Paper Mario till GameCube av Malin, jättekul!

Och säkert en hel del till.

Sen kommer förresten min nya dator på posten imorn om det inte blir nåt fel nånstans på vägen. Så då blir det förhoppningsvis ordning på torpet igen.

Men nu vet ni att jag lever iaf =)

Usch, det regnar ute. Sådär som att om det varit en helt vanlig kväll ikväll så hade det varit hur mysigt som helst att sitta inne, läsa bok eller spela tevespel.

Men om knappt en timma måste jag ut i det, gå ner till stationen och ta tåget. Till Falun...

Varför måste Falun ligga så långt bort förresten? Det är en mysig stad, och jag skulle inte ha nåt emot att varken bo eller jobba där på sjukhuset, det är riktigt trevligt. Men. Det ligger långt bort. Från Uppsala till och med, och Uppsala ligger långt bort det också. Så Falun är ju nästan hur långt bort som helst...

Men men. Jag ska dit nu i alla fall. Får väl ladda upp med lite tårta som vi har kvar först.

Igår var jag hos barnmorskan och hämtade ut ett nytt recept på p-piller. Eller ett nytt recept på mina gamla för att vara exakt. I våras när jag skulle förnya det sist så funderade jag lite på om det möjligen var de jag hade som gjorde att det var svårt att gå ner i vikt. Så jag fick ett par andra bara för att testa några månader.

Usch! De var inte lika hemska som de allra första jag fick, men tillräckligt. Fick finnar, massor, och blev helt instabil i humöret. Stackars älsklingen visste inte vart han skulle göra av varken sig eller mig då jag kunde bli ledsen eller sur för så gott som ingenting, som den gången han köpte fel tandkräm...

Jag vet, det låter helt patetiskt, och i normala fall skulle jag inte alls bli sån. Och det kändes inte heller som om jag var det - bara en del av mej och den andra delen stod helt handfallen och tittade på. Och det kändes så hemskt. Så jobbig jag var. Stackars min lilla älskling.

Ett par månader testade jag utan också, då jag blivit allt för trött på att vara nedstämd men inte tagit tag i det där med att förnya receptet i tid. Och ja, det gick väl an, omständligt men det funkade. Tills slutet av månaderna då jag gick omkring och var konstant nervös i en vecka - ja min normala period är ganska lång, så mensen dröjde och dröjde. Första gången grät jag nästan när jag berättade för Hampus, men han höll om mej och var lugn. "Nej, det är nog ingen fara", tröstade han. "Vi kan ju inte ha ett barn i februari..." .. och det fick vi inte heller.

Så nu är jag tillbaks till mina gamla vanliga igen. Dyra, men det är så värt det. Få slippa både nedstämdheter och irritabilitet, nervositeten och omständligheterna. Vikten har inte ändrat sig nånting, men den här gången tar jag tag i det med mera träning och inte nåt hormonexprimenterande.

Ledig dag idag. Jag sov nästan till tio, hur skönt som helst. Har lite funderingar på vad jag ska göra idag, troligtvis blir det inte så mycket ändå. Första repet ikväll för hösten i alla fall =)

Hade ju hoppats på att för en gångs skull (ja, den här veckan) få äta frukost med älsklingen. Han jobbade både måndag och tisdag kväll, blev extrainkallad igårkväll, så vi har ju bara setts lite innan läggdags... Men tror ni inte då att gårdagskvällen hade slutat med "Det har skett en olycka i bollhavet - Välj om ni vill stanna kvar och fixa det ikväll eller komma hit tidigt imorn bitti"

Ingen fara så med olyckan, det var nån unge som hade kissat och bajsat där i, så det var äckligt men inte mer än så. Men ändå. Där rök vår gemensamma morgon, för de som jobbade var redan alldeles för stressade för att ta det då på kvällen, så älsklingen försvann redan innan sex imorse...

Suck. Ja ja, jag jobbar bara helgen också. Sen får vi väl ses till slut, älsklingen och jag =)

När vi var hemma i julas, eller om det var till lilla systers födelsedag, så kom Hampus på att det skulle vara fint med en kandelaber. En sån där ljusstake med fem ljus i som lyser upp riktigt bra.

Så jag har kikat lite på myrorna och kupan, men inte hittat något. Idag såg jag däremot en riktigt fin på tradera men tänkte att jag skulle fundera lite. Och när jag väl kommit på att jag ville ha den så var auktionen slut...

Typiskt kan man säga, för det brukar jag (och Nasse) göra. Men om ni skulle få se en sån här någonstans, slå till! Jag köper den så gärna av er sen! Annars, säg för all del vart jag kan hitta den =)

Jag hade tänkt att skriva ett riktigt vårigt inlägg. Fullt av värme, sol, påskliljor, tulpaner, födelsedagar, namnsdagar, glass, kortbyxor, kjolar, blommande lönnar, flottbygganden, nya cyklar, härliga promenader och fika i solen.

Men så hände något som fick mej att ändra mej. Och det är det där med rökning.


RÖKARE!!

Vet att era lungor kommer se ut som denna vänstra!


Vet att era hjärnor ser ut så här!


Men man ska inte försöka bestämma över andra. Alla har ju faktiskt rätt att göra som de vill.

Så rök på ni bara. Jag stannar då inte.

Jo, det gör det, kramsnöar till och med. Märkte det när jag skulle gå till träningen (pulsmedelpass på friskis, bra faktiskt!) och var tvungen att vända i dörren för att ta på en mössa.

Suck. Tänker inte lägga upp en bild på eländet. Det är ju ändå mars. Och blåsipporna var på gång på Gotland hälsade Hampus mamma när vi pratades vid i helgen.

Såhär såg det ut för knappt ett år sen, undrar om det var ett vanligt eller ovanligt år vårmässigt sett här i Uppsala..